"Tätt intill dagarna"

I Mustafa Cans bok "Tätt intill dagarna" säger hans döende mor på sidan 23:
"-För varje människa kommer en tid då hon måste göra sig kvitt sitt värdsliga sinne och öppna sig för evghetssinnet."
Jag håller på med det. Och det har jag nog gjort i omgångar under hela mitt hypokondriska liv. Ibland skrämmer det mig att jag har haft så lätt för det. Jag har vant mig, fogat mig vid tanken att jag har en sjukdom som inte kommer att gå över utan bara göra mig klenare och klenare fysiskt. Jag går inte ens omkring och är ledsen för det hela tiden.
Borde jag inte vara lite mer sådär som man läser om ibland. Såna där som med viljekraft bestämt sig för att bli friska från någon hopplös åkomma. Kämpat sig upp från koma till OS-medaljör eller yoga- och meditationsguru. Det sägs ju att inställningen, psyket, har ganska stor inverkan på fysiken.
Ibland tänker jag att NU ska jag bestämma mig för att bli FRISK. Jag ska göra mig inre bilder av min lysande framtid där jag med kraftfulla simtag genomför Vansbroloppet och hur jag som 90-åring vaggar mina barnbarnsbarn, och så ska jag affirmera dem i meditativt tillstånd tills de tränger in i själva nervsystemet och med kraft brottar ned alla sjukligt nedbrytande processer.
Fast jag kan inte riktigt.
Jag kan bara nära en stilla förhoppning.
Det är faktiskt inte helt omöjligt att jag blir den första i världshistorien som blir frisk från den här sjukdomen.
När som helst kan det vända...
#1 - - Y:

Har inte läst en enda blogg före dessa. Men även om så hade varit så hade dessa varit de bästa. Dina bloggar är lika klarsynta, unika, roliga och halvgalna som du är in real life. Den utlösande faktorn till bloggarna - sjukdomen som kanske heter pasione? eller är det latin för passion? - är verkligen hemsk. Jag vill tro att du har rätt om Vansbrosimningen och om det hjälper börjar jag gärna applådera redan nu. Och fortsätter tills jag blir 90,5 så räcker det tills du kommit i mål.
Du är fantastisk och nytänkande och jag vill gärna fortsätta läsa bloggar av dig, forsätta lära mig ifrågasätta vardagen. Annars kan jag ju leva med såna vanföreställningar som att disken måste vara torr när man ska ställa in den i skåpet. Eller att man ska sluta drömma om att bli ihop med stjärnan i bandet (kan jag det? om man väljer någon yngre förmåga kanske barnen tycker man är hip? eller ännu löjligare?) Lev & skriv