harpasione

En delikat uppgift

Tänk dig att du troligtvis kommer att förlora din röst inom en framtid.
Men att du nu har möjlighet att spela in fraser, uttalanden, meddelanden som du kommer att vilja uttala med din egen röst även när du inte har den längre.
Medge att det är en delikat uppgift?
Ärligt talat var mina först påkomna förslag av typen:
Ett kraftfullt: "Sluta nu!"
att användas när barnen retas, slåss, soffbrottningen håller på att spåra ur, de tjafsar om vem som sa rätt/fel om vad, när eller hur...
Ett självklart: "Javisst, det går bra."
när någon frågar: -Mammaaa, får jag ta en frukt, baka rulltårta, kan han äta här, vi åker till stan nu, jag går till Min Långa kompis, får vi åka och bada, kan inte vi spela spel, får vi bygga en värld av papier maché i hela vårt rum o göra tapetklister i badkaret o hämta in lite trasiga apparater från soprummet.o låna några garnnystan av dig?
...och allt sånt där som en god mor bara ska säga JA till.
Och så ett litet: "Njaee, det får vi nog ta en annan gång"
att användas i yttersta nödfall.
Sen blev jag lite sentimental och tänkte på Ulla-Carin och hennes blinkspråk med sönerna.
Ja, Nej och Jag älskar dig, var deras första val...
Jag älskar dig.
Men blir inte det litet töntigt som en inspelad fras att klicka på på datorn?
Dessutom vet de det redan.
Jo. jag vet att man ska säga det ofta och visst är det väl skönt att bli påmind ibland, men vi lever nog lite mer efter: "Älskling, det sa jag ju när vi gifte oss. Jag meddelar om det blir nån förändring.", som vi läste i en rolig serie en gång.
Dessutom kan ju kärlek och omtanke uttryckas på så många andra sätt.

Därnäst kom jag att fundera på om jag inte skulle kunna formulera några korta, kärnfulla standardinlägg som skulle göra det möjligt att sitta kvar i ledningsgruppen på jobbet ett bra tag till.
De skulle alla börja med:
"Nej, jag håller inte riktigt med om det. Jag tycker..."
eller
"Å andra sidan..."

Jag funderar vidare.
Alla förslag är välkomna!