harpasione

Känslor under huden

Jag har läst att ALS-patienter kan drabbas av konstiga omotiverade skratt- och gråtanfall.
Det tror jag inte på.
Det är bara det att muskler i ansiktet försvagas så att man inte kan hålla masken.
Kommer sorgen över mig så gråter jag och känns det glatt så ler jag.
Ärligt, va?
Ibland när jag säger något till barnen som egentligen ska vara typ allvarligt talat, så kan jag inte låta bli att le.
För att jag känner mig glad bara för att jag har något allvarligt att säga, tror jag.
När jag lyssnade på sommarpratare i radion började jag nästan gråta vid påannonseringen av varenda låt. Då brukar de alltid säga något i ett speciellt tonfall som skapar ett litet känslosamt ögonblick.
Och det räcker.
Fast inte kan man kalla det omotiverat?!