harpasione

Ansökan

Häromdagen var jag hemma med ont i halsen.
Och med Lilla Sonen, med ont i huvudet.
Jag duschade, för en gångs skull på morgonen.
Och klädde på mig lite duschfuktig så allt gick extra trögt.
Och gjorde frukost alldeles själv, fast det inte fanns någon a-fil utan lite trögflytande yoghurt som måste klämmas ur förpackningen, om man inte ville öppna en ny svåröppnad skittung full enlitersförpackning.
Och Sonen ville se på film och ropade på hjälp titt som tätt med det ena efter det andra.

Då kände jag hur jag hade underdrivit vad jag inte kan.
Jag kände hur skört det är, att klara sig själv.
Att jag kan göra slut på mig med vardagssysslor så till den grad att jag snäser åt den Lilla Sonen som bara vill ha lite hjälp med videon när han är hemma och är sjuk.

Jodå, jag ska fylla i ansökan om personlig assistans.
Fylla i blanketterna ska nog gå bra.
Men sen?
Hur ska det gå till?
Ska nån ,(vi återkommer till den svåra frågan vem?), komma hit och ringa på klockan åtta, eller bara gå in med egen nyckel kanske?
"- Ska vi ta och duscha idag, Tina?
-Nej, bevare mig, det gjorde jag ju igår..."
Sen slår jag mig väl ner vid frukostbordet och beställer...
...eller ska jag hålla i vattenkokaren tills den blir så tung så jag inte orkar, och då rycker hjälpen in?
Ska jag försöka öppna teburken varje morgon tills jag verkligen inte kan?
Sen blir det ännu svårare.
Jag sitter där och äter, men Assistenten då?
Redan ätit före jobbet, eller kokar sig en tallrik gröt hos mig?
Kanske vill steka bacon och ägg?
Då blir jag avundsjuk och förstår att det är vad jag alltid velat ha.
A. steker åt mig också?
Vad fick A. bacon ifrån förresten, det är inget vi brukar ha hemma sådär varje dag.
Till teet vill jag läsa tidningen.
Under tystnad.
Jag kan bläddra själv.
Om man bara fuktar fingrarna lite behöver man inte vara ett dugg fingerfärdig för att vända ett tidningsblad.
Vad gör A. nu?
Sätter sig vid andra sidan bordet och läser den del av tidningen jag ratar?
Tänk om A. säger något?
Något korkat, eller något intressant, jag vet inte vilket som skulle vara värst.
Det ska ju vara tyst när man läser tidningen.
Och tänk om man kunde peta sig lite i näsan...
Om A. är en rastlös eller dyslektisk typ som inte alls vill läsa tidningen?
Kanske tar itu med disken, eller sopar lite under köksbordet, det kanske vore det trevligaste egentligen.
Men får A. städa medan jag läser tidningen?
Jag kanske får dåligt samvete då?
Och det kan ju inte vara meningen.

En annan dag vill jag ju åka och se en fotbollsmatch, och då kan jag kanske inte krångla på mig de extra varma kläder man måste ha med sig för att ta på i pausen.
Följer A. med då?
Jobbar i flera timmar, tar upp en sittplats på läktaren med en biljjett som vem då betalar, och kanske är helt ointresserad av fotboll eller hejar på fel lag...
...bara för att hjälpa mig på med överdragsbyxorna, ylletröjan och vantarna i pausen?
Jag kanske måste gå och köpa en korv också, som jag inte orkar hålla i själv, för att vi ska känna att vi får valuta för assistanstimmarna?

Är det nån som undrar varför det är så mycket frågetecken?

Men jag ska ansöka, det ska jag, och sen får vi väl se.
Livet är ett äventyr...