En jävla tid

Hösten är en jävla tid
av förmultning.
Tung ryggsäck också,
och svart.
Det mörknar
och ruttnar.
Men jag ger den bara 20 minuter.
Sen får det vara bra.
Sen ska jag äta korv.
Korv är stärkande.
#1 - - Irving:

Du har rätt. Men det är vackert också. Med alla färger. Och luften blir sådär kylig och klar så man riktigt känner syret när man andas. Och så kan man ju utnyttja mörkret till att tända en massa stearinljus. Med lite doft kanske, om man tycker det är mysigt. Och kura skymning. Mojsa ner sig i soffan med en film och lite popcorn. Tillsammans med nån man tycker om. Det är också stärkande...

#2 - - H:

Om vi bara fäller träden
väl riktade
och stänger öronen för dem som blir lessna
så fortsätter vi att leva
Överleva
I ett land av järn och sten
och gud och filmfestivaler

#3 - - Anna:

"Skogen och träden"-har tänkt en del på avtryck. En del med lite mer nyandlig läggning brukar ju tala om detta. Att det alltid finns samband. Människor emellan via tankar, känslor, handlingar. Att en hund lojt sträcker upp sin baktass för att morgonkissa på en lyktstolpe i Mjölby. Att det får som konsekvens att.... som får till konsekvens att.... o s v och att det slutligen leder till att en människa på andra sidan jordklotet sätter eftermiddagskaffet i vrångstrupen. Sedan fortsätter väl kedjan så klart. Nej, det där blev för krångligt men nog är det så att det man gör, är och tänker får konsekvenser för andra. Det bör man betänka. Finurlig. Klok. Avtryck från dig. Många gånger under åren när vi fört dig på tal där hemma har han som känt dig längre gett uttryck för att du borde gjort något större-typ blivit politiker eller debattör eller så. Jag kan tänka att det är precis där du är, i din vardag som människor av din sort behövs som bäst. Att det ger avtryck och att andra på så sätt, aningslöst eller ej, får del utav ditt ljus.