Surt

Vitsippsbackar, årtor, krickor och en skedand.


Men det hade varit förbannat skönt att cykla dit,

istället för att åka uppför rampen till färdtjänstbussen.

- Men du kan ju inte cykla, då är det väl jättefint att du får åka färdtjänst istället?

Ja, det är ju det.


Surt.


Surt att jag förlorar i Betapet hela jävla tiden.

Får bara taskiga konsonanter och måste byta.

Motståndaren drar ifrån och gör rullningar

och jag måste byta igen för jag fick bara konsonanter en gång till.

Ratingen försämras snabbare än mina benmuskler,

och det vill inte säga sakta.


Surt.


Inte är det skönt att gå och lägga sig heller.

Jo, en stund,

tills jag känner att jag bara måste vända mig på sidan.

Stånk, stön, svett, insnodd i täcket.

Strax ont i axeln jag ligger på.


Surt.


Min mun  har krympt.

Jamen det passar väl bra om man ändå knappt kan prata?

Jo, men det är ju skönt om läpparna når runt tänderna åtminstone.

Funderar på om man skulle dra ut några störande framtänder

som ändå bara står ut

och är ivägen när läpparna ska slutas.

Och så amputera den mest värdelösa armen.

Den är tung så jag får ont i axel,

svettig och ivägen när jag försöker sova

och duger inte till något nyttigt.

Sen fortsätter man så och plockar bort kroppsdelar vartefter de mister sin betydelse.

Mindre att hålla rent,

mindre att släpa på.


Till sist bara min lilla hjärna kvar i en skål.


DÅ,

kommer de på ett riktigt botemedel som kan göra alla ALS-sjuka friska.


Då blir det riktigt surt.

#1 - - Ylva L:

Inte bara surt utan riktigt för jävligt. Men ändå skriver du så underbart att det slutar med att jag sitter och skrattar. Din uppmålade scen är lite lik en Monty Python sketch.

Du hade gärna fått låna mina ben och gått till fågelsjön, om jag kunde sitta still i soffan åt dig. Och jag skulle gott kunna ligga och vantrivas ibland om nätterna så du fick mina numera rätt så goda nätter (fast då får du också ta lite oro för jobbet som bäst kureras av att jag läser en bra bok en timma mellan 2 och 3 sådär ungefär - men det är ju också rätt trevigt). Och det är vi ju många som skulle göra - utslaget på oss alla skulle vi inte märka av de dagar vi fick sitta stilla, åka permobil istället för cykel, inte kunna äta, inte kunna sova gott, inte kunna skratta högt eller småprata. Och när de rycker ut din slang för bryskt så delar vi på det med - delad smärta kanske är mildrad smärta?

Jag skulle verkligen verkligen vilja att jag kunde hjälpa till med detta. Men tyvärr. Det enda jag kan hjälpa till med är ju att förlora i Alfapet. Sist jag kollade hade du ungefär dubbelt så många poäng som jag, så det lär ju inte bli alltför svårt...

Måndag kl 15.30? kl 19.05? eller någon annan dag och tid...

#2 - - ylva 2:

Lilla hjärna...?
Det är underbart att ha en kropp som fungerar men i slutändan är det faktiskt hjärncellerna som räknas. Kroppen förmultnar, det hjärncellerna åstadkommer består.

#3 - - Irving:

Jag håller med Ylva L, helt och fullt. Och jag kan inte heller låta bli att skratta när jag kommer till slutklämmen av det du skrivit. Trots att det är, som Ylva L skriver, rent för jävligt.

#4 - - Jenny:

Allt som du skriver blir tid för eftertanke, en smula skratt och ett hugg i hjärtat. Ja, det är för jävligt rent ut sagt.
Jag har dig i mina tankar varje dag för du är den mest fantastiska människan jag vet.
Kram

#5 - - Gudrun G:

Surt,är väl dagens understatement Tina. Du har ju all rätt i världen att skrika, svära och kasta otäcka saker på allt och alla som kommer i din väg, men det gör du inte. Du kontrar i stället med en underbar galghumor och jag beundrar dig så.
Det du gör hjälper alla oss andra som kämpar med livets orättvisor och tillkortakommanden. Din blogg har blivit viktig, letar efter den varje dag och terapeutar( kan det heta så?) mig med den. Att du orkar hålla humorn högt är fantastiskt! Kram

#6 - - O:

Du är verkligen underbar, härlig och fantastisk. Vad har vi andra små gnällspikar att klaga över. Du pekar på allt som vi borde ta vara på och glädjas åt. Som vi bara tar för givet. DU ger oss så mycket visdom och humor. Tack och stor kram.
PS Ta vara på hela dig tills botemedlet kommer

#7 - - Mari:

Kan bara hålla med alla i ovanstående kommentarer. Du skriver SÅ FANTASTISKT BRA och är det också. Önskar dig en ovanligt lugn natt.

#8 - - Franck:

Du är makalös, Tina, och det ylva2 säger stämmer, tycker jag. Kanske är det klen tröst, men du är större i din belägenhet än de flesta av oss lyckas vara i våra. Att det blir du som är den starka och jag i min inte alltför klena kropp (också ett kraftigt understatement - blev det rätt där?)som är den svagare, spelar din jämförelse ett spratt.

Djup oförrätt är bara förnamnet för det som drabbar dig och din familj. Och att det inte är nåt jag kan göra är förtvivlat, men inte i en jämförelse.

Varma hälsningar / Franck