Surt
Vitsippsbackar, årtor, krickor och en skedand.
Men det hade varit förbannat skönt att cykla dit,
istället för att åka uppför rampen till färdtjänstbussen.
- Men du kan ju inte cykla, då är det väl jättefint att du får åka färdtjänst istället?
Ja, det är ju det.
Surt.
Surt att jag förlorar i Betapet hela jävla tiden.
Får bara taskiga konsonanter och måste byta.
Motståndaren drar ifrån och gör rullningar
och jag måste byta igen för jag fick bara konsonanter en gång till.
Ratingen försämras snabbare än mina benmuskler,
och det vill inte säga sakta.
Surt.
Inte är det skönt att gå och lägga sig heller.
Jo, en stund,
tills jag känner att jag bara måste vända mig på sidan.
Stånk, stön, svett, insnodd i täcket.
Strax ont i axeln jag ligger på.
Surt.
Min mun har krympt.
Jamen det passar väl bra om man ändå knappt kan prata?
Jo, men det är ju skönt om läpparna når runt tänderna åtminstone.
Funderar på om man skulle dra ut några störande framtänder
som ändå bara står ut
och är ivägen när läpparna ska slutas.
Och så amputera den mest värdelösa armen.
Den är tung så jag får ont i axel,
svettig och ivägen när jag försöker sova
och duger inte till något nyttigt.
Sen fortsätter man så och plockar bort kroppsdelar vartefter de mister sin betydelse.
Mindre att hålla rent,
mindre att släpa på.
Till sist bara min lilla hjärna kvar i en skål.
DÅ,
kommer de på ett riktigt botemedel som kan göra alla ALS-sjuka friska.
Då blir det riktigt surt.
Inte bara surt utan riktigt för jävligt. Men ändå skriver du så underbart att det slutar med att jag sitter och skrattar. Din uppmålade scen är lite lik en Monty Python sketch.
Du hade gärna fått låna mina ben och gått till fågelsjön, om jag kunde sitta still i soffan åt dig. Och jag skulle gott kunna ligga och vantrivas ibland om nätterna så du fick mina numera rätt så goda nätter (fast då får du också ta lite oro för jobbet som bäst kureras av att jag läser en bra bok en timma mellan 2 och 3 sådär ungefär - men det är ju också rätt trevigt). Och det är vi ju många som skulle göra - utslaget på oss alla skulle vi inte märka av de dagar vi fick sitta stilla, åka permobil istället för cykel, inte kunna äta, inte kunna sova gott, inte kunna skratta högt eller småprata. Och när de rycker ut din slang för bryskt så delar vi på det med - delad smärta kanske är mildrad smärta?
Jag skulle verkligen verkligen vilja att jag kunde hjälpa till med detta. Men tyvärr. Det enda jag kan hjälpa till med är ju att förlora i Alfapet. Sist jag kollade hade du ungefär dubbelt så många poäng som jag, så det lär ju inte bli alltför svårt...
Måndag kl 15.30? kl 19.05? eller någon annan dag och tid...