Ännu en konsert...

Den här gången på älsklingsstället nykterhetsrörelsens café i skogen.


Rolig minigolf.

Ännu roligare loppis.

God godtemplardricka.

Ännu godare mackor.


Läs noga nu :

Skogshuggarmacka med falukorv, stekt ägg och gurkmajonäs.

Räkmacka med ett berg av räkor och majonäs.


Nästa gång ska jag ta ansjovismackan.


Denna söndags musikaliska evenemang var fyra grånade jazzmusiker som lovade dansmusik av den typ "vi" dansade till på 30-talet.

Vi, det var de själva och större delen av publiken.


Efter första låten frågade orkesterledaren vänligt om publiken tyckte det var något instrument som hördes för mycket eller för lite. Han fick truga länge innan någon på typ andra raden av vita plaststolar hävde ur sig:


- Dä ä för högt!

- Jaha, vilket... är det slagv...

- Alltihop! Dä ä för högt!


Jahaja. De skruvade lydigt ner och den redan dåliga ljudkvalitén blev ännu sämre.

Sen gick det väl en eller två låtar till innan jag hörde någon skrika:


- Dämpa!!!


As time goes by...


Det var så skönt att sitta längst bak och känna sig ung,

trots grånat hår och svaga ben.

#1 - - Mari:

Å, var du där!!! Jag och Gunnar gick förbi på väg från lingonplockning och hörde musiken och såg evenemanget på håll. Det verkade så trevligt och jag tyckte ljudet lät bra, men det kanske var innan de skruvade ner...

#2 - - AnnaMaria:

skrattar Du skriver så roligt och man kan riktigt se hur gamlingarna skruvar sig i stolarna och vill ju egentligen inte klaga. Låter ändå som en både mumsig och trevlig tillställning! Det måste ha lättat upp denna gråmulna dag. Kram

#3 - - Jenny Tistell:

Skogshuggarmacka!?! LÅter fantastiskt och påminner mig om norr.

/J