harpasione

Den ljuvliga sången "Någonting att äta"

hörde jag första gången

på radion,

i min första lilla egna lägenhet

som hade lurvig lila heltäckningsmatta

i kokvrån.

Jag föll för den så direkt att jag snabbt som ögat hittade ett kassettband att spela in den på.

Jag undrade vad det skulle bli av mitt liv,

jag stickade en kofta,

jag var fältbiolog,

jag lyssnade på radion,

jag undrade vad det skulle bli av mig själv.

En dag satt jag hopkurad under tvättstället

med lampan släckt

och grät hejdlöst högljutt

över någon sorglig aspekt av mitt liv.

Man sätter sig väl under tvättstället och släcker ljuset

för att man,

när tårarna sinat,

ska kunna kliva upp, tända lampan,

kliva ut, stänga dörren och skaka av sig?

Efter min högljudda gråt

ringde det på min dörr.

Jag öppnade.

Utanför dörren stod en av trappuppgångens alkisar.

Han vajade.

Med grumlig blick sträckte han fram en bunt utlästa nummer av Illustrerad vetenskap.

Sen gick han.

Hoppas jag sa tack.

Det är en av de finaste presenter jag har fått.

Man kan ge bort tjänster också.

En yngre släkting såg ut som om han kommit på något riktigt bra

när han kom och frågade:

-Ska jag hjälpa dig med en grej?

Det behövdes inget svar.

Han tog resolut av mig glasögonen,

satte en tumme mot varje glas och gnuggade omsorgsfullt.

Sen satte han glasögonen på plats igen

och innan jag hunnit sluddra åh kack

hade han rusat vidare i livet.

Jag hade inte mycket annat val

än att slå mig till ro i min permobil

och vända blicken inåt.

Här kan du ladda hem sången:
http://www.bertil.nu/sjung/sfm&m.htm
(obs! Ladda hem. Lyssna-knappen fungerar inte.)