Bildning
Jag var på konsert igår.
450 körsångare och strödda solister sjöng julsånger.
Klart det var bra.
Jag hade erbjudit alla i familjen att följa med.
Alla hade tackat nej.
Har man aldrig hört 450 körsångare så vet man inte vad man går miste om.
Tackar man ständigt nej får man aldrig veta.
När jag växte upp fanns i min familj en bildningsiver som blixtrade till då och då.
(Under en period hade vi veckans svåra ord på en sån där leksaks-svarta-tavlan uppriggad i hallen. Jag kommer särskilt ihåg den veckan det stod "camouflage", för det ordet kunde jag redan. Börjar man när barnen är läskunniga hinner de med sisådär 500 ord innan de ska göra högskoleprovet.)
Idag ska vi gå på högmässa, kunde det låta en söndag fast vi aldrig gick i kyrkan annars.
Som jag minns fanns det inte utrymme att tacka vare sig ja eller nej.
Teater inplanerad hux flux: Moliere eller Varför super Jeppe? .
Evert Taube kabaré.
Var hade jag stått idag utan dessa tilltag?
Nej, det ska bli mitt nyårslöfte inför 2009:
Hårda nypor när det gäller breddningen av barnens allmänbildning.
I år har de lärt sig åka färdtjänst, stå ut med personliga assistenter och förklara för klasskompisarna varför deras mamma inte ens kan tala om vad hon heter.
Det har de gjort så bra att jag är övertygad om att de ska klara också nästa års utmaningar.
Hej!
Jag hittade denna blogg via din vän Ingvar Claesson, en fd kollega till mig. Jag bor i Växjö och arbetar som biolog. Halvtids sjukpensionär.
Dina texter är fantastiska och förunderliga. Jag har själv två svåra sjukdomar sedan 20-årsåldern; depressioner och sedan 2005 tinnitus/hörselnedsättning. De handikappar och kringgränsar tillvaron starkt, men de syns inte utanpå. De bryter ned. Långsamt men säkert.
Men man kan göra vad man kan - humorn är mitt främsta motvapen, den tycks växa av sig själv, och så vill jag skriva en bok. Halva är förresten redan skriven.
Vet du att dina inlägg har litterära kvaliteter som är bättre än det mesta jag läst de senaste åren? Har du funderat att samla dem i en bok?
Jag är förundrad, förvånad och glad över din förmåga att hantera livet en dag i sänder.
Jag gör det likaså. Som deprimerad måste man vara en outhärdlig optimist.
Depressionen är grym på ett sätt- den tar ifrån dig din förmåga att uppleva och känna starkt, för allt det du en gång älskade. Den tar i från dig din glädje, den kan ta din förälskelse, upplevelsen av den första vårdagen. Den kan ta dig långt bort från dina närmaste-för i depressionens land är man ensam.
I dag är det de små sakerna som gläder mig-alla djur jag ser och blomstren på marken, inte minst. Men det jag upplevt i mitt liv är livet plötsligt kan bryta sig igenom- fast man trodde att man aldrig skulle få uppleva det mer.
Allt gott till dig och din familj.
Eva-Maria Elfgren