Fullt upp

Jag har varit ute.

Snygg snö när man tittar,

men svår att köra i.


Var på jobbet.

Mitt jobb.

Man skulle kunna tro att jag inte har något jobb längre,

men det har jag.

Alltid roligt att komma dit.

Leenden och glada tillrop.

Inte så mycket har förändrats från då till nu.

Det betyder att det var bra det vi byggde upp.

Klart det var bra.


Sist träffar jag en före detta arbetskamrat som inte jobbar kvar.

Hon frågar om jag ofta är där.

Jag börjar skriva mitt svar på taldatorn jag har på permobilen.

Redan innan jag skrivit färdigt inser jag att det här kommer att uppfattas som ett skämt.

Mycket riktigt,

när min grova mansröst Erik mullrar:

-Jag har inte tid.

möts han av uppsluppna skratt.


Men det var inget skämt.


En vanlig dag kommer assistent klockan åtta.

Lyftas upp, rulla in på toa, kissa, duscha, klä, på, lyfta på plats i permobilen.

Klockan är nio.

Äta frukost, ta medicin, få vatten i slangen, kanske dricka något, lyssna på Ring P1.

Klockan är tio.

På plats vid datorn.

Läsa mejl, svara på mejl, författa blogginlägg, läsa kommentarer, beställa julklappar, dregla över nya recept, kolla jobbmejl, spela Betapet... om jag hinner.

Vid tolvtiden lunch.

Spelar ingen roll att frukosten avslutades sent.

Jag blir inte mättare för att jag äter långsamt.

Äta lunch, dricka kaffe, få vatten, gå på toa.

Klockan är halv två.

Vila är skönt och bra för nacken.  

(Men det går att prioritera bort om man har något roligare för sig.)

Vilar jag så lyssnar jag oftast på musik eller ljudbok

och det tar en liten tid.

Sen är det eftermiddag och övriga familjen kommer hem en efter en.

Allt kan hända.

Det kan komma fler det kan komma färre.

Jag kan få prata några ord, dela med mig av mina pengar, ta beslut eller på annat sätt komma till nytta.

Klockan fyra är det dags att åtminstone bestämma vad vi ska ha till kvällsmat.

Mat fem så jag hinner med vatten, medicin och toabesök innan assistent slutar klockan sex.


Kläm i detta schema in läkarbesök, apoteksshopping och alla hjälpmedelskontakter jag skrivit om förut.


Tur man är sjukskriven!


Det är inte det att jag är sjuk.

Jag har bara inte tid att åka till jobbet...

#1 - - Jenny:

Och häromdan beställdes det janssons va? :) Mötte mannen som handlade efter fruns beställning.

Dagarna går fort, jag förstår det. OCh du...blogga det tar ju skitmycket tid!!! :) Tur att du prioriterar det i ditt schema.

#2 - - Kattis:

Du beskriver allt så bra så man ändå bara måste le, men det låter känslomässigt tufft också såklart. Tur att du tar dig tid att dela med dig.

kram på dig :)