Mat
"Människan är av klagan böjd
aldrig blir man riktigt nöjd
jämt om makten tävlar vi.
Om man skulle pruta av
något upp på sina krav
blev det mera harmoni
Någonting att äta,
någonting att dricka,
någonting att älska och att hålla kär är allt jag begär.
Varför ska man gräva
efter guld och sträva
efter att nå lyckan där den ändå aldrig ändå är.
Andra må söka efter ting som förgås
jag för min del är nöjd om bara jag får
Någonting att äta,
någonting att dricka,
någonting att älska och att hålla kär." (Karl Wehle)
Älska och hålla kär kan jag.
Jag kan dricka.
Lite kaffe på maten varje dag,
pressad apelsin ikväll.
Det som är svårt är att hitta rätt framåtböjd sittställning så jag inte sätter i halsen,
och att få upp drycken i sugröret.
Jag kan inte bälga i mig och det saknar jag som faan.
En stor klunk julmust, en mindre klunk vitt vin, öl direkt ur flaskan, en hel bägare kallt vatten.
Klunk, klunk, klunk...
Jag får i mig den vätska jag behöver genom knappen på magen.
Äta.
Det är så gott med mat!
Fiskbullar på spenatbädd, äggröra med bacon, fjällfil, brylepudding, Biff a la Lindström, isterband, Skagenröra, pasta med kräftstjärtssås...
Väldigt mycket kan jag äta,
och njuter av det!
När övriga familjen mumsar i sig rostat bröd till kvällsfika,
då är jag avundsjuk.
Varmt, så smöret smälter, tjockt med hushållsost.
Kras, tugg, mums,
jag vill vara med!
Om jag tar den där mackan, skär den i bitar som jag lägger i djup tallrik och häller över en god soppa, då kan jag äta den.
Utan kras.
Min läkare har pratat om mat.
Om sväljfunktionen,
och om att sluta äta.
Dövörat
slår jag till.
Jag vill inte tänka på det.
Jag har förstått det så här:
Om struplocket blir svagt klarar det inte snabba växlingar mellan luftstrupe och matstrupe.
Jag sätter i halsen.
Jag får mat i lungorna.
Om hostmusklerna också är svaga kan jag inte hosta upp maten.
Då kan jag få lunginflammation.
Det är jobbigt, obehagligt,
och farligt.
Jag har svaga hostningar.
Jag sätter lite i halsen då och då.
Jag vill inte sluta äta!
Sondvälling.
Frukost sondvälling, lunch sondvälling, middag sondvälling.
Kvällsfika, medan jag luktar på rostat bröd och hör kraset,
sondvälling.
Älska och hålla av blir det kvar då.
Hur skulle du ha gjort?
Jag vet inte Tina....Det är ju minsann inga lätta val. Det är ju iofs ganska stora saker, att älska och hålla av, men mat...det är väl det som man kallar livskvalité? Det där lilla extra som förgyller lite. Men lunginflammation tar ju direkt bort de små korn av livskvalité man har...Jag antar att den medicinska rekommendationen är sonden? Men jag tror faktiskt att jag skulle välja sondvällingen om doktorn sa så, för då skulle jag kanske kunna få älska och hålla av en längre stund än om lunginflammationen kom. Du kanske få ta en "frossarvecka" som ett slags farväl. Låt mig få veta hur du gör så jag hinner bjuda på något gott i alla fall. Har tänkt det så länge nu, men min tid räcker knappt till för att jag själv ska få i mig. Det är en liten herre här som bestämmer rytmen. Jag hade glömt bort att det var så här, hunnit bli lite bekväm....