Mat

"Människan är av klagan böjd

aldrig blir man riktigt nöjd

jämt om makten tävlar vi.
Om man skulle pruta av

något upp på sina krav

blev det mera harmoni
Någonting att äta,

någonting att dricka,  

någonting att älska och att hålla kär är allt jag begär.

Varför ska man gräva

efter guld och sträva

efter att nå lyckan där den ändå aldrig ändå är.
Andra må söka efter ting som förgås

jag för min del är nöjd om bara jag får
Någonting att äta,

någonting att dricka,

någonting att älska och att hålla kär." (Karl Wehle)


Älska och hålla kär kan jag.


Jag kan dricka.

Lite kaffe på maten varje dag,

pressad apelsin ikväll.

Det som är svårt är att hitta rätt framåtböjd sittställning så jag inte sätter i halsen,

och att få upp drycken i sugröret.


Jag kan inte bälga i mig och det saknar jag som faan.

En stor klunk julmust, en mindre klunk vitt vin, öl direkt ur flaskan, en hel bägare kallt vatten.
Klunk, klunk, klunk...



Jag får i mig den vätska jag behöver genom knappen på magen.


Äta.

Det är så gott med mat!

Fiskbullar på spenatbädd, äggröra med bacon, fjällfil, brylepudding, Biff a la Lindström, isterband, Skagenröra, pasta med kräftstjärtssås...

Väldigt mycket kan jag äta,

och njuter av det!


När övriga familjen mumsar i sig rostat bröd till kvällsfika,

då är jag avundsjuk.

Varmt, så smöret smälter, tjockt med hushållsost.

Kras, tugg, mums,

jag vill vara med!


Om jag tar den där mackan, skär den i bitar som jag lägger i djup tallrik och häller över en god soppa, då kan jag äta den.

Utan kras.


Min läkare har pratat om mat.

Om sväljfunktionen,

och om att sluta äta.


Dövörat

slår jag till.

Jag vill inte tänka på det.


Jag har förstått det så här:

Om struplocket blir svagt klarar det inte snabba växlingar mellan luftstrupe och matstrupe.

Jag sätter i halsen.

Jag får mat i lungorna.

Om hostmusklerna också är svaga kan jag inte hosta upp maten.

Då kan jag få lunginflammation.

Det är jobbigt, obehagligt,

och farligt.


Jag har svaga hostningar.

Jag sätter lite i halsen då och då.


Jag vill inte sluta äta!


Sondvälling.

Frukost sondvälling, lunch sondvälling, middag sondvälling.

Kvällsfika, medan jag luktar på rostat bröd och hör kraset,

sondvälling.


Älska och hålla av blir det kvar då.


Hur skulle du ha gjort?

#1 - - Jenny:

Jag vet inte Tina....Det är ju minsann inga lätta val. Det är ju iofs ganska stora saker, att älska och hålla av, men mat...det är väl det som man kallar livskvalité? Det där lilla extra som förgyller lite. Men lunginflammation tar ju direkt bort de små korn av livskvalité man har...Jag antar att den medicinska rekommendationen är sonden? Men jag tror faktiskt att jag skulle välja sondvällingen om doktorn sa så, för då skulle jag kanske kunna få älska och hålla av en längre stund än om lunginflammationen kom. Du kanske få ta en "frossarvecka" som ett slags farväl. Låt mig få veta hur du gör så jag hinner bjuda på något gott i alla fall. Har tänkt det så länge nu, men min tid räcker knappt till för att jag själv ska få i mig. Det är en liten herre här som bestämmer rytmen. Jag hade glömt bort att det var så här, hunnit bli lite bekväm....

#2 - - O:

Hur skall man göra? Jag tror att ingen vet hur man kommer att välja, om man blir tvungen, innan man MÅSTE välja. Passa på att få i dig den "önske-mat" du fortfarande klarar. Njut! Somliga dagar är kanske bättre än andra. Välj då mat som du verkligen längtar efter. Var rädd om dig.

Ha en bra dag. Kram!

#3 - - cruella:

Jag skulle inte sluta äta (eller något annat jag njuter av) innan det vore absolut nödvändigt. Och hur vet man det då? Tja. Det vet man kanske inte. Jag säger som O. Var försiktig och bara goda saker i munnen!

#4 - - Ylva L:

Jodu vännen, jag hade struntat i att äta. Kan jag veta det? Nej, men det känns så. Tror jag skulle sakna krasandet mer än smakandet, är lite eljest. Men jag har alltid passat bra inom fältbiologernas uppsjö av icke-gourmeter. Vi var många. Ris med ris - ja varför inte. Ris med lök nästa dag, visst. Klart god mat smakar just gott, men det är inte den största passionen i mitt liv. Återigen, OM du kunde byta förmågor med oss vänner, skulle du få byta detta med just mig - jag blir sondmatad, du får äta.



Och om detta med bildningsdrive - ska komma just ur den munnen! (eller med farbror Eriks röst)! Det finns väl få som bildat sina barn med sån energi, glädje och uppfinningsrikedom som du? Men visst lägg in en växel så får vi se vad som händer. Gissar på att minstingen börjar skriva deabattinlägg i tidningen, mellantjejen organiserar nästa World Social Forum och storsonen hoppar över några klasser i skolan och skriver om kurslitteraturen till de flesta ämnena.

#5 - - Kattis:

Vilken svår fråga du ställer, ja vad ska skulle man välja? Livet vill jag säga, men det är ju lätt för mig som kan äta vad jag vill och inte behöver välja bort något. Jag jobbar med människor som både har sond och vissa som kan äta vanligt men har tappat smaksinnet, många av dom säger att kroppen måste ha "glömt" att det ska smaka något, och några bara saknar att få ha något i munnen, du pratade om det förut att din kropp "glömt" ditt aktiva liv kan det bli så även med maten? Älska och håll av allt vad du kan.

kram på dig

ps gillar ditt alias - Harpasione.



#6 - - Irving:

Jadu, det är en jättesvår fråga. Men jag får nog säga som Ylva, jag kan äta ris med ris. Jag är inget för såser och invecklade recept. Ju enklare dess bättre. Jag minns tiden innan jag fick familj och barn. Nästan varje dag blev det pasta, egenskalade räkor och avocado. Snabbt och jättegott. Men du, du är ju en gourmet. Och jag tycker ändå du ska unna dig det. Så mycket du kan i den mån du kan. Jag tror ändå du känner själv var gränsen går? Dagsformen. Njut så mycket du kan av allt som du kan och lev fullt ut. Jag känner ingen större livsnjutare än du. Men det är ett enormt svårt val du står inför. Och om det gick skulle jag också byta så du fick äta och jag fick den nedrans sondvällingen. Kram min vän.

#7 - - Maria:

Jag vet vad jag skulle göra jag skule grina och skrika och glömma bort att älska och hålla kär och sen förhoppningsvis komma ihåg det igen.

#8 - - HME:

Men var inte Kattis inne på något där - att ha saker i munnen. Smaken känner man med tungan och konsistensen med hela munnen osv. Kan du inte träna in en teknik för att - a là vinkännarna - smaka och tugga och sen ändå inte svälja? (Då kanske du t o m kan testa lite rostad bröd?) Det är du ju så väl värd, att få behålla livets glädjeämnen.

Själv måste jag ta långuppehåll med Betapet (på tal om glädjeämnen). Jag kan inte kontrollera spelbehovet utan har brutit mot familjens spebegränsningsregler. Och förmågan är inte på topp vid 00.30.. Nu ska jag glömma den sista tidens traumatiska tillbakagång och bara minnas den fantastiska gången när jag fick lägga SANNDR-öm på slumpat bräde så att över 300 p trillade in.. Eller när jag rullade med FAROZON över två röda..

Tips på nätet: Dress-up Yoda (som tomte) ((-hatt blir mössa)).

Kram H.

#9 - - MB:

Hoppas du får en jul med många goda smaker!

#10 - - Zorro:

Jag skulle nog be någon att köpa/baka ett sådant där ganska ljust surdegsbröd med seg skorpa och stora bubblor, lägga mozzarella på, in i ugnen tills det smälter, lite lite pesto på, lägga en bit i munnen på mig... Sen skulle jag nog råka svälja, få lunginflammation och ångra mig försent.

Det tycker inte jag att du ska göra. Ångra dig försent alltså.

#11 - - V:

Bara så du vet, så tycker jag också att du uttrycker dig alldeles, alldeles underbart:) (som allmän kommentar till alla inlägg!)