Tröst?

Bara så ni vet:


Zambia är ingen tröst.
Zambia påminner en bara om att det finns ingen anledning att sitta och beklaga sig.

Man har ett liv och det ska man leva.

Under de omständigheter som bjuds.


Vad är tröst?

#1 - - O:

Jag vill bara ge dig en stor kram.
Var rädd om dig och låt dina vänner få fortsätta ta del av dina fantastiska tankar.

#2 - - Lee:

Nej, inte är det nån tröst. Men det är ibland viktigt med perspektiven. Det du skriver ger mig ofta perspektiv - inte minst kring min ms-sjuka väninna.
Tack för hänvisningen till denblekekonsulenten!

Lee

#3 - - Jenny T:

Tank att man kan sitta i Thailand och lasa din blogg. Haftigt va? Det var den riktiga TIna som kom med den riktiga nyheten i min dagbok. Det tackar jag for.Ska genast rapportera vidare till den manliga delen av familjen. Hoppas permobilen ar bra! Tanker pa dig. /J

#4 - - anna:

Nej någon tröst är det inte. Det värsta är att resurserna skulle räcka till alla. Även vi som haft turen att växa upp i lyx skulle må så mycket bättre av en rättvisare fördelning. Jag är väldigt nöjd med att du får all upptänkligt stöd och hjälp i den situation du är i men att vår vardagskonsumtion ser ut som den gör leder inte till lycka utan snarare till destruktivitet. Stresshormonerna löper amok i blodet av frustration över detta faktum men samtidigt-livet är här och nu-precis just nu!!!

#5 - - Arne:

Ja, nu ska alla svenskar plötsligt byta kök. Över 500 kompletta kök säljs på Blocket för några tusenlappar. "Vi ska ha rostfritt och säljer ut vårt kök från 2000" etc. Vad är det för sjuk värld vi lever i? Hoppas lågkonjunkturen blir långvarig och djup...

#6 - - Helena:

Det finns alltid någon någonstans i världen som har det värre. Det är nyttigt att komma ihåg det ibland. Men man måste ändå få utgå från sej själv utan att ha dåligt samvete. Och man behöver inte alltid vara tapper. Inte för att det gör det lättare, men det är också helt OK att tycka synd om sej själv en stund då och då. Tycker jag iallafall.

Det känns ofta som att det det är du, Tina, som tröstar oss istället för tvärtom. Jag har nog aldrig träffat (eller läst om) en så osjälvisk människa som du. Och kanske kan kommentarerna på denna blogg hjälpa dej att ana vad du betyder för din omgivning. Heja Litium!