Gissa vad jag säger


Jag pratar ganska otydligt nu.

Ibland ligger jag på kvällen och försöker säga hela alfabetet.

Det är lättast att få fram vokalerna förstås.

B är helt omöjligt att säga.

Liksom andra, ska man säga främre (? ),  konsonanter.


Jag pratar ändå.

Alla som lyssnar måste gissa lite för att förstå.

Sen kan ju gissningar vara mer eller mindre kvalificerade.

Ibland gissar folk precis hur ogenomtänkt som helst, alltså utan minsta tanke på vad det troligtvis skulle kunna tänkas handla om.


Det kan vara barnen när de inte vill förstå: as a å å ägga sej.

- Vadå, ägg, ska vi koka ägg nu klockan tio på kvällen? 


Igår kväll fick jag hjälp med tandborstning av Bror som inte varit med på det på länge.

Jag borstar nästan själv bara jag får på tandkräm och får hjälp att greppa borsten och sätta igång den. Så långt kom vi också men jag fick tag för långt ner på borsten så jag försökte säga Upp!. Det gissade Bror rätt på. Men vad som skulle upp i relation till vad blev svårare att förmedla. Han hissade och höjde allt han kom på och försökte hjälpa till på alla sätt och vis. Jag blev full i skratt och allt mer desperat, vilket förstås gör det än svårare att uttrycka sig tydligt. Till slut stod jag och ropade Äp ej! (Släpp mig!) vilket han uppfattade som Hjälp mig! varvid greppet om mig bara blev allt fastare.

I det här fallet var ju gissningarna absolut tillräckligt kvalificerade och vi ordnade till slut med gemensamma krafter så att mina tänder blev rena och fina.


Men om vi pratar färg på blommor och jag säger: Ö- a, då förstår ju jag också att det låter väldigt likt både gröna och röda. Men vilket gissar man på i första hand? Finns det väldigt många gröna blommor?


En sak till om gissningar. Om du gissar och jag säger nej så släpp den gissningen. Gissa inte samma sak igen.

Om jag säger nej av hela min kropp och själ så är du på helt fel spår. Tänk om.


Själv försöker jag säga saker med andra ord och på ett annat sätt om det inte går fram. I sista hand bokstavera.

Nästan alltid går det till slut.


I värsta fall skickar man ett mejl...

#1 - - mingla:

Har du en sån jacka till salu som jag la upp i min blogg?

#2 - - Anonym:

Det är nog det svåraste tror jag, att inte höra vad du säger. Jag som inte ens hör vad andra säger eftersom jag har ring-ljud i öronen hela tiden. Om du visste hur många gånger det varit upphov till konflikt hemma. Tex när jag sagt åt dottern att man inte får ha tuggummi till skolan, fast hon egentligen bad om hjälp på toan. Snacka om goddag yxskaft! Så är det varje dag hos oss, jag hör som en kratta.



Det känns inte alls bra att sitta och gissa vad du säger, och dessutom gissa fel flera gånger, samtidigt som det är den krassa verkligheten. Din blogg blir det som utgör motvikten. Det är så skönt att läsa dina ord och veta att dom är dina och jag har din röst med när jag läser dem. Mail är bra om det är mycket och mycket viktigt man vill avhandla.



Är inte internet fantastiskt?



/J

#3 - - Ylva L:

Jag behöver mer träning!!! Är besviken på mig själv att jag har så dålig fantasi att jag inte kan gissa rätt oftare och fortare. Fast å andra sidan kanske otyglad fantasí är mitt hinder? När jag frågar vad du ska göra på stan och tror att du pratar om kamomill.........permobil ligger onekligen närmare till hands att gissa på. Jag får en ny chans till helgen, kanske ska jag hårdträna på tåget? Kan bli en ny sån där bil-lek med barnen. Istället för poäng för väderkvarnar får vi poäng för ju fler ord i en mening (sagd utan konsonanter) vi klarar.

#4 - - Lena:

Sååå himla kul att läsa om kvalificerade gissningar... Känner ju igen mig himla mycket. Tur att du har glimten i ögat Tina och tålamod som en ängel... Vet att det är totalt ologiskt att prata om Linus på linjen över huvudtaget...men lite kul är han faktiskt...