Matglädje

Klockan är 11.15 och jag börjar tänka på lunchen.

Undrar vad vi ska ta idag?

Vore ju gott med korv, 

eller en sån där gräddig potatisgratäng.

Sill och färskpotatis med smör?


Fett, salt och syrligt,

var för sig,

eller allt på en gång,

ska det helst vara.


Jag tänker mycket på mat.

Jag kan försjunka i recept på nätet hur länge som helst.

Kycklingspett, potatissallader, bräserade ankbröst med granatäppelsås, kantarellstuvningar, gravade laxar med senapssås, stekt falukorv och stuvad vitkål.


En del av mina salta drömmar förverkligas:

häromdagen Biff á la Lindström med brun sås och potatis och,

häromveckan isterband med dillstuvad potatis,

till exempel.


Sötsaker och efterrätter har jag inte alls så mycket sug efter,

förutom syrliga juicer, frukter och bär.


Alltihop beror väl på att jag har förlorat mycket av makten över vad och när jag äter.

Det är inte jag som handlar, inte jag som lagar maten,

och jag har ingen möjlighet att gå och stoppa i mig något när som helst.

Samtidigt är jag väldigt beroende av att få i mig mat och dryck.

De muskler jag har klarar mycket mer när jag är mätt.

Aldrig är jag så svag som på morgonen före frukost.


Jag äter mycket och länge när jag väl sitter till bords,

som sagt gärna fett och salt,

sitter stilla hela dagarna,

och ändå går jag inte upp i vikt,

så till någonting går det åt...


Nu blir det pasta med köttfärssås.

#1 - - Irving:

Nyss hemkomna från 70 års kalasandet så känner man sig lite rultigare. Apropå mat. Det blir ju lätt så när man kommer hem till mamma och pappa. Mamma är en sån matmamma, lagar så god mat, och med sån lätthet som det verkar. Jag önskar verkligen att jag tyckte det var roligt med matlagning men det gör jag inte. Det ska gå fort, vara enkelt och gott. När jag bodde ensam, före man och barn, så åt jag äggnudlar, räkor och avokado nästan varje dag. Snabbt och jättegott. Men faktiskt gör jag scones ibland till frukosten på helgen nuförtiden, sonen blir så glad när han får det. Och varje gång tänker jag på våra nattvandringar med the och scones i erat kök efteråt. Och på hur jag beundrade er lite för att ni svängde ihop alltihop bara sådät samtidigt som vi löste världsproblemen. Så scones är för mig egentligen nattmat, inte frukostmat. Men gott är det när de är sådär varma så smöret smälter och marmeladen och osten blir ljummen. Och mysigast blir det en höstmorgon med gråväder och regnrusk utanför. Då kan man ta fatet och tekoppen med sig in till tv:n efter frukosten och bara fortsätta med en bra film utan att ens klä på sig. De dagarna är sköna.

Men för att ge ett enkelt och snabbt och väldigt gott mattips så kan man koka ihop grädde med lite salt samtidigt som man kokar spagetti. Skär under tiden lite gravad lax i bitar och när spagettin är klar och vattnet avhällt blandar man bara alltihop i kastrullen. Hur gott som helst. Om man är sugen på något lite salt efter en varm dag. Snabbt o gott, perfekt.

Sov gott, tänkte jag nästan säga. Det är ju snart FINAL, och den missar du väl inte?!

KRAM

#2 - - Irving:

Och så dill också förstås, icke att förglömma. Annars blir det lite färglöst...

#3 - - Kerstin B:

Hej!



Det var kul att träffa dig idag på biblioteket.



Här får du ett av mina favoritrecept att försjunka i - eller sätta någon på att laga till åt dig! Det kommer från en rysk-ättad religiös minoritet i British Columbia, Kanada. Ungefär som amishfolket, fast inte riktigt.



Nu har jag läst hela din blogg från första inlägget & fram till idag. Tack för att jag har fått komma hit och ta del av dina kloka tankar och välformulerade observationer. Jag kommer att återkomma och läsa mer.



Mejla gärna. Om du vill kan du få adresserna till ett par ställen där jag skriver och har bilder, om du skulle ha lust att läsa eller titta på foton.



Förresten blev jag nyfiken när du skrev om ungdomens dagar och IOGT. Var var du med? Jag mer eller mindre växte upp i en UNF-förening ( medjkopplingar till Fältbiologerna).



på återhörande - allt gott



Kerstin

#4 - - Malin:

Vilken fantastisk blogg! Jag håller med alla som tycker att den borde komma i bokform, och det enda som behövs är att sammanställa de olika avsnitten. Du skriver så personligt och rörande, klokt och ... roligt! Det är också skönt att "höra din röst" igen!



Hälsningar grannen Malin (som precis hittat hit)

#5 - - Zorro:

Jag har det precis likadant när det gäller matsug! När jag är borta och inte har någon kontroll på när och hur mycket jag får äta blir jag jättehungrig. En följd blir ofta att jag äter alldeles för mycket, jag är kanske omdevetet rädd att jag ska få för lite eller att det ska dröja för länge till nästa mål...