Varsågod en dikt

Viltstängsel       

  

Varför står de aldrig där

och trycker sina nosar och mular

mot stängslets maskor?

Tittar nyfiket på vår vägorm

drar in asfaltsdoft

i grävlingnosen,

älgmulen.

Glor med sina rådjursögon.


Inte en enda gång

aldrig

har jag sett dem visa

något som helst intresse

för vår väg

med vilken vi kluvit och krympt

deras hela värld.

#1 - - Jenny Tistell:

Jag försöker alltid få se ett djur så där...men inte en endaste gång! Jag har till och med övertalat min sambo att vi ska ut i skogen 05 på morgonen och så sitter vi där i ett älgtorn och dricker kaffe och hoppas på att se nåt....men det enda vi såg var till slut en bil i vilken några satt och kollade konstigt på oss. Efter det bestämde vi att vi skulle ha en tysk flagga med oss om vi skulle göra om det där, så kanske de skulle förstå vår entusiasm mer. Däremot hörde jag vildsvin en hel natt när vi tältade i Laxå. Jag grinade och ville hem.

#2 - - anna:

Vad sägs om en räv som ena kvällen låter sig jagas bort av familjens katt (forfarande oklart vem som blev mest förvånad: vi, katten eller räven?) och som nästa kväll klättrar upp i körsbärssnåret för att gnaga loss en bit på småfåglarnas talg (bildbevis finnes, skall se om det går att infoga men inte just nu eftersom dataexpertis behöver tillgås). Nej han hade inte skabb. Han var så fin och vacker och yvig i pälsen som bara en räv kan vara. Tiden är underlig kanske ur led.

#3 - - Ann-Sofie:

Jag har varit med om det... en gång när jag kom åkandes från Järnboås till Örebro, vid avfarten mot Närkes Kil (ungefär på "krokodilstället" om ni vet vad jag menar) En älgko med kalv alldeles intill stängslet utmed riksväg 60. Jag stannade bilen och var alldeles fascinerad av att älgarna var precis bredvid mig, orsakade väl viss trafikkaos men det struntade jag i. Det jag emellertid aldrig fick svar på var vem som studerade vem, att det var jag och min bil som var hinder för deras väg var dock alldeles uppenbart. Kram till dig Tina!

#4 - - O:

Tänker på dig och vill föreslå en trevlig bok.
"I kloka kvinnors sällskap" av Célestine Vaite.
Många kramar.