Hur kan jag?
Har länge tänkt att jag borde förklara för alla som inte sett det med egna ögon hur jag klarar av att hantera datorn nästan utan händer.
Jag styr datorn med en sk huvudmus. En slags kamera sitter i ovankanten på skärmen och den tar emot reflexer från en liten självhäftande reflex som sitter mitt emellan mina ögon på glasögonen. Så styr jag pilen på skärmen med små huvudrörelser.
Jag kan själv välja om jag ska bekräfta varje val med ett tryck på en knapp jag har i knäet, och som jag kan trycka på med högerhanden, eller om det ska klickas automatiskt på det jag pekar på en viss tid.
Jag har ett tangentbord som kommer upp som ett eget fönster på skärmen och så pekar jag bara på den bokstav jag vill skriva. Tangentbordet gissar hela tiden vilket ord jag ska skriva, en lista med sex olika gissningar, och när rätt alternativ kommer upp pekar jag bara på det. På så sätt går det ganska snabbt att skriva. programmet lär sig dessutom mitt språk efterhand vilket gör att det snabbare gissar rätt ord.
Det här var inte svårt att lära sig och funkar jättebra.
Sen har jag en lite knepigare ögonstyrd dator som jag håller på att lära mig. På den styr man alltså pilen enbart med blicken. Det är lite svårare men väldigt praktiskt det också när det funkar som det ska.
Datorer och alla tillbehör lånar jag från Centrum för hjälpmedel. Behöver jag säga att det är gratis.
När något problem uppstår, inuti datorn eller utanför, mejlar jag bara Han och Hon, som levererat sakerna. De kommer hit och fixar, eller ännu smidigare, jag öppnar datorn för fjärrstyrning så sitter de vid sitt skrivbord och ändrar och lägger till och jag kan sitta och se precis vad som görs.
Eller jag kan gå och äta lunch under tiden.
I helgen var jag ute i grönskan.
Så långt bort att jag inte alls tänkte på att cykla.
Det var så ljusgrönt i hela världen.
Jag tänkte på att människans syn är som skarpast just vid den klorofyllgröna färgens våglängd.
Sånt där som man hör.
Vad betyder det?
Rördrom som tutar i vassen,
också sånt där som man hör,
ute i klorofyllgrönskan
i solen
efter regnet.
Jag tycker du är duktig som lär dig allt det där med datorn. Själv tycker jag det är besvärligt att göra rätt fast jag har båda mina händer. Jag är verkligen urdålig på datorer. Och det är konstigt hur barnen på något sätt bara kan. Jag får ofta be om hjälp när det krånglar, och sonen hjälper till. Jag tror han tycker jag är lite gammal som inte kan. Eller också beror det på att jag har börjar prata för mig själv mer och mer. Sådär utan att tänka på det. När jag är ute och handlar till exempel, och det jag tänkt köpa inte finns. Då kan jag stå där och resonera med mig själv tills jag hör att jag pratar högt och tycker det är lite pinsamt. Ibland. Ibland bryr jag mig inte om det. Barnen gör narr av mig och skrattar men det bjuder jag på. Det känns så underbart att de börjar bli så stora. Att de börjar ha bror-syster hemlisar för mig, visar varandra förtroende på ett "vuxnare" sätt. Att se den kärlek som finns mellan syskon som jag själv aldrig fått uppleva. Det är härligt. Och lite delaktig får jag vara ibland när vi gör narr av pappan, han är faktiskt snäppet pinsammare än jag ibland. Åtminstone klart mer förvirrad och tankspridd. Och då ser vi på varandra och fnissar lite, barnen och jag, och det värmer i hjärtat åt allas vår samhörighet. Och för att vi vet att vi tycker så mycket om varandra trots allt som varit.
Apropå tankspriddhet så är faktiskt fläkten i badrummet på väg upp nu! Ja, jag vet att jag sa fram till helgen som var, men vi har istället fått upp ny lampa i köket och i vardagsrummet. Och så har vi köpt nya lampor till hallen, två av dem sitter på plats och två ska upp. OCH den lilla tavlan har fått sin ram och kommit upp på väggen. Undrar om sambon läser din blogg han också och förstått mina små pikar...
Jag har ett plommonträd utanför köksfönstret och det blommar så vackert med små vita blommor. Som små popcorn såg det ut till att börja med. Och lila tulpaner i rabatten. Och gula och röda. Det är så vackert allt på våren, så nygrönt. På baksidan har jag gått och grävt upp en hel mängd med maskrosor men lik förbaskat lyser det små gula solar lite var stans i gräsmattan. Fast rätt fint faktiskt, de ser så ulliga och mjuka ut. Det är synd bara att de är så många. Är det därför man säger att de är ett ogräs? Fast då skulle ju vitsippor också vara ett ogräs, vi såg massor i skogen i lördags. Och liljekonvaljer. Inte utslagna, bara som gröna bladsnurror ännu.
Jag tänker på dig, jag hoppas du känner det. KRAM.