Sitta på en stol
Ibland är jag ensam hemma.
En liten tid.
Idag satt jag på en stol vid bordet med en kopp kaffe med sugrör och en tidning uppslagen på familjesidorna.
Jag kunde när jag ville böja mig fram och dricka lite lite kaffe.
Inte bra att sätta i halsen när man är ensam hemma.
Jag kunde läsa familjesidorna.
Vartenda ord på familjesidorna läste jag.
Jag hade själv valt uppslag.
När jag läst allt och var nöjd med kaffe?
Jag tänkte att jag kanske skulle kunna bläddra ett blad i tidningen,
men det kunde jag faktiskt inte.
Ibland skulle man ju kunna undra om det är någon mening med att vara här om man inte kan göra nånting själv?
Prova att sätta dig på en stol i ditt kök med hängande armar och tänk att du inte kan göra annat förrän någon kommer och hjälper dig.
Men om man redan var död,
och fick erbjudande om att få dimpa ner på en stol i sitt gamla kök,
visserligen med en förlamad kropp,
skulle man kunna tacka nej då?
Jag kan titta på krukväxterna i fönstret,
de är vackra.
Utanför fönstret har plommonträd just slagit ut i blom.
De är först, plommonträden.
Jag kan lyssna på tystnaden
som bara finns när man är ensam hemma.
Betrakta och begrunda.
Kan jag.
Jag tänker ofta på min mormor.
Hon kunde betrakta.
Sitta lugnt och se på lite håll hur alla andra levde om.
När jag nu tänker på det leende hon log emellanåt,
medan hon betraktade,
så är det lite överseende.
Snart tar den lilla ensamma tiden slut.
Då kommer någon och hjälper mig.
Jag får hela tiden uppleva att någon hjälper mig.
Alla hjälper mig.
Barnen och Mannen hjälper mig.
Assistenterna hjälper mig.
Folk jag känner och folk jag inte känner hjälper mig.
Som om vi var en kropp.
Och inte varsin.
När det kliar i örat kan inte örat klia sig själv.
Det måste handen hjälpa till med.
Stunderna du är ensam, tycker du om dom? Eller är de oroande? Tämker också på de äldre, hur de kunde sitta länge, länge och betrakta. Tyckte alltid att de verkade ha så tråkigt, men nu när jag själv börjar bli äldre så gläds jag också åt att betrakta, sitta lite utanför och se livet pågå.
Hur var det på konserten med Glenn Millers musik? Nostalgiskt? Vårkramar