Äntligen!

En mörk kvällspromenad i duggregn.

Äntligen ute!

Iklädd min nya jacka med dragkedjor på ärmarnas ovansidor,

och ett varmt och regntätt benskydd.


Sprid ett gott rykte om företaget Klädvalet!

Det gick snabbt och lätt att klä på mig.


Tänk att det finns några som har som sitt jobb att sätta på mig jackan, putsa mina glasögon, koka brun sås, plocka bort hårstrån som kittlar i ögonvrån och allt annat jag inte kan.


Det är fantastiskt

för mig.


Jag undrar ibland hur jag står mig som brukare.

Hur är det att bli kommenderad till ett pass hos mig?

Olika vem man frågar förstås.


Jag har förstått så mycket som att det är en fördel att jag inte slåss,

och att man slipper skriva avföringslistor.


Det kommer väl det också vad det lider. 

#1 - - jenny:

Jag är nog en usel personlig assistent. Jag är alldeles för rädd för att göra fel. Det är ju ett sådant ingrepp i någons personliga och privata liv.



Jag blir alltid ställd när det kommer någon i rullstol tex, för jag funderar om det är bäst att öppna dörren eller kommer den personen då att ta illa upp och känna sig kränkt och vill klara sig själv? Jag har nämligen varit med om det och det kändes så dumt när man bara ville hjälpa. Ja, min rädsla för att göra fel gör mig mer handlingsförlamad, eller så blir det ännu mera fel för att jag är så rädd att göra fel. Men om jag skulle arbeta som personlig assistent skulle jag gärna ha någon som dig som brukare. En sån där "hurtfrisk" typ :)



Jag arbetade någon sommar inom äldreomsorgen och där fanns en man som slogs jämt. Jag var livrädd och klarade aldrig av att hjälpa honom. Något som mina dåvarande arbetskamrater hade mycket svårt att ta.

#2 - - Franck Kamoun:

Du är nog en S t j ä r n b r u k a r e är min gissning! (Obs här avses ingenting som har med Idol eller andra såna 'stjärnor' att göra; bara en riktig Guldstjärna du vet, en sån halkar omkring i limmet på kortet man vill skicka till dem man tycker om, och som man tänker på stjärnhimlen av.) Du är så närvarande, välvillig, humoristisk och möjligtvis kanske man kan uppfatta dig som en intellektuell utmaning (du funderar så mycket, är intresserad av så mycket, är 'bred' i din bildning) fast å andra sidan har jag aldrig annat än uppfattat dig 'som folk'. Vem kan känna sig 'kommenderad'?



Jag minns när jag i min ungdom jobbade i hemtjänsten och hamnade hos pensionärsparet som överlevt förintelsen (i Tjockhult detta). Jag var så snäll mot dom att jag tvättade deras toalett 4 gånger, men dom var fortfarande inte nöjda. Efter fjärde gången nämnde mannen att jag nog var arab (mitt efternamn) och jag var så paff och arg blev jag, så jag bad att aldrig få gå till dom igen (jag sa aldrig till dom att jag inte var arab). Det var en av Värstingarna det. Nej, precis, det finns ingen liknelse. D u kan nog be dom ställa koppen där du vill ha den, det är ju ditt hem och ditt te, ingen kommer undra varför. Och ingen kommer tycka att dom blivit kommenderade.



Om du skulle börja slåss, då är du fortfarande omgiven av människor som vet vem du är, också innan denna djävulska sjukdom försökt ta dig i sitt våld. Det kommer kanske inte stoppa, men säkert mildra, precis som kärleken gör överallt där vi ger den utrymme. Och nu slåss du verkligen inte - du fortsätter att ge och ge!



Kramar / Franck



#3 - - V:

Men Tina, du är en toppenbrukare, men det har du väl kanske redan förstått att jag tycker:) Hann med bodybalance med snygg-magnus faktiskt, tro´t eller ej, cyklade som en blådåre hem... hehe... Vi ses imorgon!!!!

#4 - - Gunilla:

Du skulle lätt vinna titeln "årets miss brukare".....

#5 - - Lena:

Du är ödmjuk, tålmodig, positiv, har glimten i ögat och är inte någon maktmissbrukare... Behöver jag säga mer?

Kram Lena