Äntligen!
En mörk kvällspromenad i duggregn.
Äntligen ute!
Iklädd min nya jacka med dragkedjor på ärmarnas ovansidor,
och ett varmt och regntätt benskydd.
Sprid ett gott rykte om företaget Klädvalet!
Det gick snabbt och lätt att klä på mig.
Tänk att det finns några som har som sitt jobb att sätta på mig jackan, putsa mina glasögon, koka brun sås, plocka bort hårstrån som kittlar i ögonvrån och allt annat jag inte kan.
Det är fantastiskt
för mig.
Jag undrar ibland hur jag står mig som brukare.
Hur är det att bli kommenderad till ett pass hos mig?
Olika vem man frågar förstås.
Jag har förstått så mycket som att det är en fördel att jag inte slåss,
och att man slipper skriva avföringslistor.
Det kommer väl det också vad det lider.
Jag är nog en usel personlig assistent. Jag är alldeles för rädd för att göra fel. Det är ju ett sådant ingrepp i någons personliga och privata liv.
Jag blir alltid ställd när det kommer någon i rullstol tex, för jag funderar om det är bäst att öppna dörren eller kommer den personen då att ta illa upp och känna sig kränkt och vill klara sig själv? Jag har nämligen varit med om det och det kändes så dumt när man bara ville hjälpa. Ja, min rädsla för att göra fel gör mig mer handlingsförlamad, eller så blir det ännu mera fel för att jag är så rädd att göra fel. Men om jag skulle arbeta som personlig assistent skulle jag gärna ha någon som dig som brukare. En sån där "hurtfrisk" typ :)
Jag arbetade någon sommar inom äldreomsorgen och där fanns en man som slogs jämt. Jag var livrädd och klarade aldrig av att hjälpa honom. Något som mina dåvarande arbetskamrater hade mycket svårt att ta.