Kaffetåren den bästa är av alla jordiska tårar

Skulle dricka mitt goda kaffe på maten.


Mugghållaren,

som Mannen uppfunnit,

monterades på permobilen.

Rätt glas, sugrör, sugrörshållare.

Fäll fram ryggstödet.

Ner med huvudet över glaset.


Och så går det inte.


Gott kaffe i glaset,

sugröret i munnen.


Men inget kaffe i munnen.


Det går inte,

det går inte,

det går inte.


Jag gjorde det ju imorse.


När jag redan börjat räkna med resten av livet utan kaffe i munnen

upptäcker jag kudde i kläm vid hållarens fäste.


Med hängande huvud försöker jag visa det för assistent.

Hon hämtar till slut datorn.

Jag skriver.

Kudden och ställning rättas till.


Det går!

Jag dricker kaffe!


Efter kaffet ska jag på toa.

Jag är så trött i nacken att jag tappar huvudet ner på hakstyrningen så permobilen brakar rakt in i diskbänken.

Assistent står mållös för så här brukar jag inte göra.


Datorn igen.

Jag får med möda upp huvudet så att jag kan förklara att jag slitit ut mig på det långvariga drickandet.


Fram med Darth Vader kragen

och jag kan äntligen pusta ut och gå på toa,

om än med en stor blöt kaffefläck på magen.


Imorgon blir det kaffe på Sheraton.
#1 - - Kattis:

Bra att det det löste sig så du fick ditt kaffe!



Du kommer göra succ'e på Sheraton:)

kram på dig

#2 - - AnnaMaria:

Läser högt för sambon och vi båda fnissar åt det du skrivit. Får man det? Med humor beskriver du en företeelse som för dig är som ett gympass, som vi tar för givet, kaffedrickandet. Jag kommer alltid att förknippa kaffetåren med dig, resten av min tid. Kram!

#3 - - jenny:

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt din beskrivning. Det anas lite humor, men samtidigt så är det så jävla skit illa rent ut sagt att du ska behöva drabbas av den där skit sjukdomen. Så orättvist!



Jag är dock nyfiken och imponerad av att din man uppfunnit en mugghållare.?? Alltså det är lite typiskt din familj, i våras stod de ju och kämpade med en ramp tror jag det var, på uteplatsen. De är så uppfinningsrika!

#4 - - Lena:

Tur du tar det som du gör, sambon dricker i mugg med pip, funkar inte med sugrör för han. Roligt att höra att det är fler än vi som uppfinner en massa konstiga saker.

#5 - - HME:

Kaffe är värt att kämpa för.. Historien påminner ändå lite om den situation som ibland uppstår på helgerna där jag framåt tiotiden känner att jag tappar fart och initiativförmåga och inser att det är kaffe som fattas. Jag går in i köket och fram emot vattenkokaren, men på vägen är det något som distraherar. Jag flyttar kanske på någon sak och går sen tillbaka till rummet jag kom ifrån. Väl där kommer jag ihåg att det var kaffe jag skulle ha, går tillbaka och lyckas med alla steg (hälla vatten i vattenkokaren, sätta kaffefiltret med bryggkaffe i på en mugg) men inte att slå på vattenkokaren. Efter ytterligare tjugo minuter har jag nästan fallit i koma och förstår inte varför allting är så otroligt segt..

#6 - - Ylva L:

"När jag redan börjat räkna med resten av livet utan kaffe i munnen....." Gilla läget kallas det. En del kämpar med andra saker. Har varit på ett möte där ludd i torktumlaren kom upp i diskussionen. Hur orkar man leva när man tror att ens grannar lämnar luddet kvar av ren ondska? Måste vara jättejobbigt att uppleva det som om allt som händer och alla andra är i komplott mot dig. Skulle det förändras om de satt i din permobil och försökte dricka kaffe i tilltäppt sugrör en stund?



Jag hade gärna suttit med dig på Sheraton! Hoppas ni hade det bra och att kroppen kom i självsvängning till Gudruns toner. Jag fick nöja mig med en föreställning av gärdsmygen på min snöpromenad hemmavid istället - det var helt okej.

#7 - - Ylva L:

Hoppsan, Gunhild heter hon ju! Gudrun det var väl hon med triangel i Kurt Olssons damorkester...blandade ihop dem för ett ögonblick....

#8 - - Franck:

Gudrun med triangeln vet jag också vem det var, men inte Gunhild som återkommit hos dig. Måste lyssna på henne. Tänker på med vilket slarv jag kan bälja i mig dessa dyra tårar, inga finesser alls, och så är det en sån kamp för dig. Men 'kaffekaffetåren, den är bra', den får också mig att piggna till och inse när jag 'vevar' om ludd i torktumlaren, som Y nyss upplevt. Det är inte att någon skulle tycka det var pinsamt, det kanske du upptäckt inte är min starka sida att fundera på, utan det meningslösa i att veva på om ludd (om du ursäktar att jag upprepar metaforen) och att vi på något sätt inte riktigt har tid för det. Vi måste hjälpa varandra att lösgöra oss själva ur letargin och här krävs mångfald! Många är helt inne på att bara vi har miljötekniken så löser sig allt, men proppen sitter nog mer mentalt/socialt! Och det är här du kommer in Tina! Du är en propplösare, du frigör! Du ger oss perspektiven och, med din tillåtelse, så återkommer jag till detta (har nyss läst två starka texter om förändring med utgångsläge i moraset i Israel/Palestina). Du var en propplösare när vi var grannar också, det var som att ditt obändiga intresse för hur-det-här-förhöll-sig-nu? löste upp låsningar och så skiftade vi alla positioner. Jag minns flera tillfällen - nästan dagligen har jag nu möjlighet att fortsätta följa din obändighet!!



Varma hälsningar / Franck i Skogen