Sommarprat

Nu har jag lyssnat på nästan alla sommarpratare.

Hoppat över bara Tomas Ledin och Herman Lindqvist.

Orättvist av mig.

Alla kan vara intressanta,

eller roliga eller rörande.

Favoriter hittills: Morgan Alling, Anders Wall, Lasse Berg, Erika Bjerström…

Fast jag är en orättvis domare eftersom jag ofta sover bort ett parti i mitten.

 

Igår var det Ola Salo.

Honom var jag nyfiken på.

Han sa att den bästa trösten är att livet är större än du själv.

 

Tröst för vad?

Där hade jag nog slumrat lite,

men det kändes ändå värt att lägga på minnet.

 

Han hade också varit i Indien och lärt sig att det smärtsamma som vi drabbas av får vi för att vi ska lära oss något.

Det tyckte han var ett bra sätt att tänka om små vardagssmärtor men han visste inte om det skulle duga för en riktigt stor smärta?

 

Har jag en riktigt stor smärta?

Duger det?

 

Njaaa, jag brukar tänka något liknande…

Att mitt liv nu är något som någon annan önskat liksom.

Eller jag i mitt förra liv? Spelar roll vem om man ändå inte kommer ihåg det.

 

En självdestruktiv, självmordsbenägen person som tänkte att jag skulle allt behöva någon riktigt livshotande åkomma som fick mig att värdera själva livet lite högre.

Och så fick jag det livet.

Att leva.

 

Jag har länge gått och önskat att jag skulle ha en stor, tjock, rund rumpa.

En sån där som fyller ut alla byxbakar och som man kan svänga med när man dansar.

 

Alla ni som har en sån, ni fick det livet.

Att leva.

 

Tänk på det ni, tjockrumpor!

 

Imorgon tar jag nog Jan Guillou.

#1 - - O:

Det finns ett gammalt ordspråk som säger att "Man skall inte döma hunden efter håren"

Som du säger kan alla ha något intressant att berätta. Det är vilktigt att inte ha förutfattade åsikter om någon utan ta sig tid att lyssna. Skulle jag få välja sommarpratare för nästa år, så skulle jag föreslå dig. Så många roliga episoder du berättat! Så många roliga tankar och idéer du kommit med. Och så många kloka tankar! Du kan verkligen dela med dig av dig själv. Jag är glad och tacksam att jag hittat din blogg. Du har lärt mig mycket. Jag har både skrattat och gråtit.

Puss på pannan!

#2 - - Isabella:

Tänkte samma tanke. Harpasione. Och jag har mest skrattat.

#3 - - Mattias S:

"Inget ont som inte har nåt gott med sig." På spanska går de längre: "Inget ont som inte kommer för något gott." Hela det onda något gott, liksom, inte bara en liten sidovagn av gott. Märkligt nog tycks få spansktalande - åtminstone där jag bor - verkligen tänka så, fast språket gör halva jobbet åt dem. Däremot i sydostasien, sägs det. Nån som varit där och kikat efter?

#4 - - Mattias S:

Förresten vill jag puffa för Sara Paborns sommarprogram. Om skapandeprocesser och hur saker blir till när de vill.



Ingvar Kamprad har ett sorts raka spårets genialitet som fascinerar också. Och hans filosofi; att fråga sig inför ankomsten med sin cirkus till ett nytt land hur de bäst kan göra nytta i det landet. Så vill jag göra affärer. Fokusera på kundens behov, inte dess sedelbunt.

#5 - - Otsi:

Jag tycker också att du ska sommarprata! Kunde du hålla valborgstal så går det väl att fixa detta också, för jag vet få berättare/livsiakttagare som har så mkt klokt att säga och som gett mig så många skratt & tårar i ögonen de senaste åren. Visst har de en "Lyssnarnas sommarpratare" varje år numera, som man får rösta fram? Jag nominerar dig gladeligen om du inte har ngt emot det! Pannpuss på dig!

#6 - - Raggoparden:

du kan få låna min rumpa :)

#7 - - Kaa:

Oh, yes! en sådan bra idé. Jag skulle älska att höra dig som sommarpratare, Harpasione.

Tyckte du om Guillou? Jag gjorde. Annars inte min favorit, så jag blev överraskad.

#8 - - Mattias S:

Nu har jag läst om nya boken om Ingvar Kamprad och förstâtt att bli nog inte en av planetens rikaste personer utan en viss duperingsförmâga. Nog sagt.

#9 - - Gise:

Jag tänkte också hoppa över Herman Lindqvist men var glad att jag inte gjorde det. Hans berättelse om Uffes fördärvade vinkällare och president Jeltsins besök på slottet var faktiskt kul.

Gise