Svår konst
Vi var på Moderna museet.
Jag är ju konstintresserad.
Som ni vet.
Hur svårt är det ställa två köksskåp bredvid varandra och måla det ena vitt och det andra grönt?
Eller vit tavla med svarta prickar?
Kanske inte så svårt.
Men att stå för det.
Jag har gjort en installation en gång.
Vi planerade en vernissage på jobbet.
(Väldigt bra idé om man vill se nya sidor hos sina arbetskamrater.)
Det skulle bli näverslöjd, stickning, oljemålningar, julkort, svepaskar...
I ett svagt,
nej jag menar starkt,
ögonblick sa jag:
- Jag ska göra en installation!
Det är ju bara att slänga fram ett kilo potatis eller klä ut sig till hund, det har man ju hört...
Men jag blev varse
att jag ska stå för det.
Det var svårt.
Många långa kvällar funderade jag.
Kom på nåt,
kände nåt,
ändrade mig.
En toaborste, ett kålhuvud, ett hjärta av ståltråd med röda lysdioder,
dolt under svart plysch.
Blev det.
Jag kan inte förklara det,
men på något sätt stå för det.
Ett konstverk ska inte gå att förklara.
I så fall kan förklaringen stå istället för konstverket.
Det hela var mycket lärorikt.
Förresten så var det nog Rafael Edholm som svepte förbi bakom min rygg när jag mumsade köttbullar med extra sås på Moderna museets restaurang...
Herregud, du är kvinnan med koll. Jag blottar min strupe; vem är Rafael Edholm?