I nattens mörker

 

en ganska bra natt

väckte Mannen bara en gång

halv två

för den vanliga gissningsleken:

gäller det fötterna? Armarna? Huvudet? Täcket? Kudden?

Ja, kudden!

Han bullade upp under kudden så vinkeln mellan hakan och bröstet minskade lite

lättare att svälja, hosta, andas

å andra sidan kan jag få ont i nacken

det fick jag inte inatt

 

jag sa ju ganska bra natt

 

före halv två hostade jag

slumrade

tänkte på bloggen

lyssnade på Mannens andetag

kan han sova trots hostan?

 

Sedan sov jag i två långa sjok till halv sju

och armen som låg lite, lite i kläm vid sidan domnade inte bort

 

sa jag inte ganska bra

 

en riktigt bra

ser jag 23:23

önskar att jag ska bli frisk

sover

väcker inte Mannen

vaknar till frukostbestyr

 

en riktigt dålig

ser jag 1:11, 2:34, 3:45, 4:56

innan jag sovit en blund

känns det som

Mannen blir väckt tre gånger

jag ber om helt nya saker som är skitsvåra att gissa

lyfta axlarna för att skulderbladen ligger i kläm så armarna nästan domnar

jag tänker paniktankar om dålig andning och koldioxidöverskott så om jag mot förmodan nånsin somnar vaknar jag förmodligen aldrig mer…

#1 - - Irving:

Det låter långt ifrån trevligt att ligga och ha såna tankar alldeles ensam i natten. Å andra sidan, eftersom du själv sa det först, så måste jag säga att om jag skulle lämna det här livet skulle jag hellre somna och inte vakna än att krascha med bilen eller bli nerslagen av nån galning på stan med kniv. Jag är inte rädd för döden, bara för hur den ska komma. Sedan, när man väl är där, tror jag helheten ter sig annorlunda. Då inser man att ingenting slutar och att det värdsliga bara är en del av alltet. Och då blir det inte lika förfärligt. Iallafall inte lika förfärligt som jag kan tänka mig att det ter sig i mörkret och ensamheten i natten.



...men tro inte att jag saknar dig mindre för att jag tror som jag gör...



KRAM

#2 - - Ylva L:

Just inatt när jag var vaken mellan 2.11 och kanske 5.00 undrade jag över hur du gör. Hur är det möjligt att ligga still och inte kunna sova. Av allt du klarar av, mäktar med, står ut med, så är detta mest obegripligt för mig. Jag vrider mig och byter ställning ideligen - har otroligt svårt att ligga stilla. Jag vet, du har inget val, men hur orkar man mentalt?? Jag läste ut L:s sista Twilight-bok och funderade sedan också över viken superkraft jag velat ha om jag var vampyr. Jag hade kanske valt att kunna påverka allas tankar, så att de tänkte något annat. Behöver ju inte utnyttjas ofta och inte i fel syfte - men att kunna inge hopp i hopplösa själar och en känsla av lycka för en olycklig. Inte illa. Vad hade du valt?

#3 - - KaosJenny:

Du är en hjälte och Mannen också... Hoppas din jul blir alldeles underbar...

#4 - - Ylva L den andra:

Jag har aldrig önskat så mycket att du ska bli frisk som när jag läste det här inlägget. Man är aldrig så ensam som när man inte kan sova. Jag önskar dig fortsatta ganska bra nätter. Och däremellan några som är riktigt bra.

#5 - - Mattias Sigurdsson:

Det man måste klarar man, är det inte så?



På så sätt finns det en gnutta välsignelse i det värsta, nämligen att det talar om för en vad man klarar. Mycket mer än vad man tror.



Teoretiskt vet jag att det är så. Hur det står till med den saken i praktiken vet nog Harpasione en del mer om.

#6 - - Jenny:

ja din man måste vara en hjälte precis som du! Det har jag alltid tyckt, med eller utan ALS.