Ska jag tvinga mig att skriva?
Fast jag inte har något att säga.
Så det blir något gjort.
Bara säga att det är en skittråkig dag.
Jag har redan somnat tre gånger.
Det blir ju en aning begränsat att vara förlamad
men det är inget att skylla på.
Transportsträcka,
som leder vart?
Det är ide-väder, så lite ljus att man bara vill sova och äta choklad... och imorgon ska chefen komma på lektionsbesök...
Nä, du måste inte alls skriva. Du måste ingenting.Ord kan vara stumma.
kom och tänka på låt texten, det är mörkt nu men det blir ljusare igen... det är tröttsamt med mörkret
Du måste inte men det känns jättebra när du gör det. Jag har blivit beroende av att läsa det du skriver. Det gör inget om det bara är någon rad. Kämpa på. Och massor av kramar!
Idag är så trist
Jag orkar inte ens klaga
Inte göra nåt
Hela november
Lika grå och vissen
Hur ska man stå ut?
Inte konstigt alls
DU blir less och tröttnar
Men ge inte upp!
Varje inlägg från dig är ändå en gåva.
Tack för att vi får ta del av dina tankar.
Kram och puss på pannan!
Depression, desillusion... Det är bara att gratulera. Bördigare mylla finns inte.
Det är gråmulnet som förlamar. inte underligt att orden inte kommer. Även vi med fungerande lemmar blir lama av årstiden. Lite tror jag dock att det är bra att tvinga sig. Skapande är ju 90% transpiration sägs det, inspirationen är underordnad. Och vi behöver dig härute!
En transportsträcka som leder till vårljuset..... snart vänder det. Kram.
Jag vill också va poet
jag provar till slut
vända på Haikuns rader
Då kan jag skriva om dig
som är fantastisk
lilla starka människa
muskler som inte lyder
tankar som vingar
och en själ som värmer is
låt vintern bädda in oss
ett kort ögonblick
innan det blir vår igen
Till nästa stund av ingivelse eller inspiration, till nästa fundering. Jag ska mejla dej en vistext som jag knåpat ihop själv och som jag finner viss tröst i (även om man bortser från dryckesuppmaningen).
Kram och så.