Det blir natt
Min instruktion till assistent som just lagt mig i sängen med hjälp av taklyften:
" Lyft mitt huvud för att få bort selen.
Dra bort lyftselen medan du håller emot mig. Det gör inte ont.
Lägg teddyt under överarmarna och armbågarna längs med kroppen.
Böj upp mina ben. De kan vara stela så du får ta i ordentligt. Det gör inte ont!
Ställ fötterna nära rumpan och brett isär så knäna kan luta mot varandra.
Lägg vänster hand nedanför magen och räta ut fingrarna.
Lägg på lakanet.
Lägg höger arm ovanpå lakanet och handen på den andra handen. Räta ut fingrarna.
Lägg på filten.
Ge ögondroppar vid behov. De ligger på byrån eller på datorbordet.
Rätta till kudden. Oftast behöver den dras en aning uppåt. "
Ett finger kan ligga över ett annat finger
så nageln skär in i det andra fingret.
En axel kan hamna en centimeter för högt.
Trosorna kan åka upp över ena skinkan.
Om en arm tynger på magen mår jag lite illa.
Täcket kanske missar vänster axel och då fryser jag i hela kroppen.
Prova en kväll att slänga dig ner i sängen
och somna utan att röra en fena.
Om du till äventyrs känner att du tvunget måste röra någon kroppsdel
ska du förklara för någon annan vilken del det rör sig om
och hur den ska flyttas.
Utan att prata.
Jag kan vrida huvudet från sida till sida.
Skön omväxling.
Jag kan vifta med fötterna.
Med möda.
Om de ligger för nära varandra och blir lite svettiga
fastnar de ihop och jag får försöka några gånger
och stöna
för att flytta den understa och lägga den ovanpå.
Väldigt skönt när jag lyckas.
När det det mesta blivit rätt
bemästrar jag resten
med mental kraft.
Om jag fryser på en axel
känner jag inte efter där
utan på foten,
där min varma vetekudde ligger.
Till slut sover jag gott.
Vilken oehörd tur att du kan kommunicera via datorn!! Och vilket stöd DU är för dina assistenter och för vården överhuvudtaget!! Det hjälper förhoppningsvis alla de som behöver mycket hjälp, men som inte har något tydligt sätt att medela sig på. Vilken fasa att inte kunna tala om att det gör ont, att det skaver eller att man ligger obekvämt. Du är som ett enda stort bildningsorgan. Tack för det.
Kram Gudrun