harpasione

Igår var jag uteliggare.

Med dunsovsäck,

drippdropp från balkongen,

vinterfågeltjatter.

Ljudbok kändes överflödigt.

En gång var jag uteliggare på riktigt.

Kom sent hem och upptäckte att jag inte hade nyckel till porten.

Vinter och kallt.

Hade bara en kompis i stan och honom ringde jag

fast det var alldeles för sent.

Han hörde telefonen men svarade inte.

Gick planlöst.

Började väldigt snart tycka väldigt synd om mig själv.

Mötte en mus under en gångtunnel.

Vi stannade, såg varandra i ögonen

och jag tänkte att det bara var vi två vakna och ute,

i hela iskalla världen.

Trött.

Timmarna är så långa.

Kan inte gå hela natten.

Börjar dra i dörrar överallt.

Väldigt låst.

Tills plötsligt en öppnar sig.

Ett hotell under renovering.

Jag kommer in i trapphuset.

Papp, damm och bråte.

Utanför en hiss finns en lagom golvyta.

Brer ut min palestinasjal,

kryper ihop på den  och somnar.

När jag vaknar igen är dags att börja hoppas på tidningsbudet.

Ut igen och när jag cirklat runt ett tag kommer han som en räddande ängel,

släpper in mig i porten,

och allt är som vanligt igen.

Jag älskar att detta har hänt mig.

Något för konfirmationsundervisningen.