Vad ska man tro?

Ibland när jag ligger och väntar på att somna på kvällen

tänker jag att nu kan jag ju passa på att be till Gud.

När jag ändå bara ligger här.

Ger det nåt så ger det nåt.


Jag börjar, 

utan att knäppa händerna för det kan jag inte.


Tack gode Gud för att jag fått en till fin dag.


(För som någon sa:

Om man ska gå och klaga på något i skolans kök

så ska man säga något som var gott först så de inte blir ledsna.)


Gode Gud

gör så att jag blir frisk.


Det tar det stopp.


Hur ska jag kunna ens hoppas att han ska ta sig an mig,

när människor ligger och ber över hela världen.


På madrasser betydligt tunnare än min,

i plågor värre än mina,

och dessutom med en tro som är äkta, djup och innerlig.


Och de dör.


Gud botar dem inte.


Det måste vara så

att han inte hör oss,

att han inte kan bota 

eller

att han inte vill bota?  


Jag kanske bör ha lite mer modesta önskemål:


Käre gode Gud

låt mig klara att andas själv länge till

och gör så att jag hamnar rakt på toaletten imorgon...


Jag har hört förklaringen hur många gånger som helst.


Hur det kan finnas en god och allsmäktig gud

och ändå så mycket elände i världen.


Fast den kan inte vara så bra,

för jag kan aldrig komma ihåg den.


Det kan finnas en lite halvgod Gud,

som har straffat mig för syndiga tankar

med en elak sjukdom?


Jag är fadder.

Inte.

Jag är apbroder,

för han har döpt om oss till det.


Vi apbröder gillar att vara apbröder.

Det känns lite mer ursprungligt än fadder.


Vi apbröder ska lära honom allt vi kan.


Han har frågat oss vem som skapade gudarna?


Jag slog direkt fast

att människorna har skapat gudarna.


Gud är ett namn på det goda i människorna

och vår förmåga att välja det goda.


Kan man be till en sån gud också?


Ja, det tror jag.


Hur information kan färdas och förflytta sig vet vi väldigt lite om.


Ni som har en tro på en Gud

och ber till den för mig -

fortsätt!


Jag tror på er!

#1 - - Anonym:

Jag med! Och jag tror ock på dig, heliga T och på din man, dina söner och din dotter. Jag tror mycket på ringar på vattnet och på att den goda viljan gör stor skillnad. Jag tror på att ni forskare som hittat hit blir inspirerade av denna blogg och rätt var det är får ett genombrott.



/HME

#2 - - Lena:

Jag besvärar inte Gud i onödan, ber inte om småsaker. När det gäller viktiga och allvarliga saker, typ ALS, då besvärar jag.

Kram på dig!

#3 - - Lena:

Apropå Bön... Har du lyssnat på The Prayer med Celine Dion och Andrea Bocelli?

Kram igen!

#4 - - Jenny:

Jag har alltid haft en komplicerad relation till Gud....Men jag tror på oss!! Människan! Fantastisk varelse egentligen. Jag tror på dig, din kraft och din styrka. Det är mycket tro.



Personligen har jag alltid haft svårt för det där att någon skall "be för en" Varför då?? Om man har det jobbigt på något sätt så säger någon att de skall be för mig, jag hade kanske hellre önskat att de lånade mig lite pengar, eller hjälpte mig med barnvakt eller bara fanns där för mig. Men att be för mig???!! Nä, det där förstår jag inte riktigt godheten i.

#5 - - Franck:

På något sätt fastnar vi i orden och metaforerna, de är som filter och det är ju bra om det är något vi ska skydda oss mot!



När jag varit förtvivlad, och här håller jag med Lena ovan, för vad egentligen?, men iallafall, när jag varit förtvivlad så har jag ändå hämtat ytterligare kraft, inifrån. Om jag säger att Guds rike är inom dig, då springer en del bort i tron att jag sa något snuskigt. Om jag säger att du är en katedral med valv på valv (som Tranströmer), då är några med mig och om jag säger att vi inte har något annat än vår Solidaritet och vår vänlighet, så kanske någon håller med. För mig är det samma sak. Andlighet är varken Gud eller Hawkings (han vars bok jag måste läsa) som snurrar runt globen och håller koll, som jag ser det. Jag trodde det länge (men inte om Hawkings), men insåg att det inte håller. Ingen har sett honnom snurra där, inte heller UFOn för den delen (så att vi alla kan objektivt betrakta det). Men titta på valvens byggnad, se på målningarna och fönstrens färgade ljusinstrålning, för mig är det Hon.



För mig är du en del av detta.



Franck

#6 - - Franck:

Det är Dawkins och inte Hawkins som skrivit Illusionen om Gud, ser jag idag. Se där en annan illusion jag haft. Men jag ska läsa den ändå, kollegan har pratat om den.



Varma hälsningar / Franck

#7 - - Elin:

Din lilla apbroder funderade igår på vad han skulle göra på dagis idag. "Kanske kan vi leka Star Wars, för då kan ju fröken vara den Onde Kejsaren!" Vad ska vi tro om hans fröken?

#8 - - Karin Byström:

Nej, det finns ingen gud. Och det är väl skönt, för då slipper man undra så mycket. Men det finns såna som du: Kloka, humoristiska. Som kan dela med sig av sina tankar och därigenom göra tillvaron en smula bättre. Tack för det!

Karin

#9 - - Mattias Sigurdsson:

Jag tror på Gud Tina, eller möjligen motsatsen till Gud, med vilket jag inte menar Satan eller så utan något alldeles annorlunda. Jag tror på en stor god mystisk och mäktig vilja. Och teodicéproblemet handlar för mig om en utmaning att inte identifiera sig med lidandet, eller, som i ditt fall kanske, med fångenskapen, utan att fokusera på friheten som finns i densamma. Som du ju också gör. Det hemska ditt liv har kommit att handla om är ju också sagolikt vackert, eller hur? Taoismen beskriver det kanske allra bäst: yin i yang, allt i alla; frihet i fångenskap och lycka i lidande. Liksom lidande i lycka.

Jag ska ta upp dig i mina dagliga böner Tina, det lovar jag.

Jag kan också rekommendera en bön med stark magisk kraft. Sinnesrobönen heter den, och hjälper en att sortera det möjliga och meningsfulla från hjärnfilspån som bara stör. Det är inte så noga vem du ber till om du väljer att be, se bara till att det inte blir till en gudsbild som du har svårt att fördra. Be till ditt eget sannaste, djupaste jag om du vill. Eller låt ditt inre barn som tumlar runt i klänning någonstans djupt i dig formulera sin gudsbild. Somliga visa säger att Gud är intighet och tystnad, så då kan du be till tystnaden till exempel?



Här kommer bönen:

"- - - (vem/vad du nu väljer att be till) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Ge mig mod att förändra det jag kan. Och ge mig förstånd att inse skillnaden."