harpasione

Underbart att se, Tina!

Så fint!

Ser ut som ett perfekt firande av den rätta midsommardagen. Hoppas du får många sådana härliga dagar.

Ser underbart ut! Många sådana härliga bryggdagar önskar jag dig denna sommar! Här får du Andrew Sisters som 1957 sjunger originalet till gamla lägerbålsklassikern "Bär ner mig till sjön" :-)

http://www.youtube.com/watch?v=nyIfdQvu3XU



Puss på pannan!

Hmm, vet du vad? Du skulle ju typ kunna bada i sjön på det där sättet... Om du har några starka bärare alltså, och det ser du ju ut att ha!!!

Wow, det ser underbart ut!

Verkar vara livet på en pinne.

Bra grej, för att inte tala om vilka snygga armmuskler din man kommer att få!

Snacka om att njuta av livet... Ingenting är omöjligt, du är underbar Tina

Vore det inte lättare att bära dig, utan pinnar och grejer?

Eller gör det ont då?

Hellu! Kikar in :)

Ha! Det man inte har i benen får man ha i huvudet! Fantastisk brygga, hoppas det blir många sådana bryggtillfällen i sommar.

Puss på pannan!

Vilken fantastiskt bra idé! Och som någon annan skrev, den borde ju funka till att sänka ner dig för lite svalka i sjön också. :) Hoppas ni får en härlig vistelse där ni är!

Bei mir bist du schön, harpasione!

Hallå...! De glömde väl inte bort dig där på bryggan???

Det ska vara din familj för att komma på detta!! Underbart! Själv hade jag väl suttit och grinat och varit bitter nånstans. Men ingenting tycks omöjligt verkar det som. Ja, jag väntar på bilder när de sänker ner dig i vattnet. Jag tog mitt första dopp ihjälmaren förra veckan och sen ett i går. Det var kallt som attan. Jag brukar inte vara så mesig men jag tror jag börjar bli det...

Nyss hemkomna från Söderbärke känns dina bilder väldigt nära. Det var hur vackert som helst där nu också. Men så vansinnigt varmt. Mannen, barnen och en pojkvän badade. Pojkvännen lurade i oss att han inte kunde simma. Vi vuxna satt däruppe på uteplatsen och såg ungdomarna bada. Vi satt och sa att det ju var konstigt att inte kunna simma fast man är arton år och uppväxt i Sverige. Visserligen med en turkisk pappa men ändå. Hans svenska mamma borde ju tänkt på att lära honom simma. Eller skolan. Så kom han plötsligt ut en bit och började fäkta på och plaska. Vi blev som paralyserade allihop när han plötsligt försvann ner under vattnet och inte dök upp igen. Min dotter och hennes bror verkade också alldeles lamslagna och jag var precis på väg att ropa att de för sjutton måste simma ner och leta rätt på honom, snabbt. Då dök han upp alldeles framför henne och vi hörde hur han sa "-trodde ni verkligen att jag inte kunde simma?" Så var det med det. Vi skrattade gott och väldigt lättat.

På kvällen när solen gick ner var det så enormt vackert när man satt nere på bryggan och njöt av kvällssvalkan och såg ner mot Söderbärke kyrka. Ibland känns det som om det är den vackraste platsen i världen!

Tänker på dig i värmen! Hoppas någon fläktar dig med en stor solfjäder eller en trevlig tidning. Och att du hittar en skön plats att vara på. Puss på pannan!