Alltid kommer man på något

Om jag tappar sugen?

Om jag skriver att nu skiter jag i det här?


Blir det läsvärt då?


Det skiter jag i.


Jag är trött

på att vara beroende

på att vara fåordig

på att planera allt minst två veckor i förväg

på att hela tiden veta vad jag vill.



Måste jag veta vad jag vill?

Jag kan inte beställa en färdtjänstbuss för att bara köra lite planlöst österut.

Jag kan inte inte gå och kolla i köksskåpen och äta lite vad som finns.

Jag kan inte stå och bläddra bland tröjorna i byrålådan.


Trött på att alltid tänka på när ska bli kissnödig nästa gång.

Och då bör jag vara hemma igen.


Fast jag tänkte...

Nu i sommar.

Jag kunde ju binda hygienstolen och lyften efter permobilen...

Köra omkring på stan som ett sånt där litet turisttåg,

en sittplats på hygienstolen och en ståplats på lyften.

Assistenterna får ta betalt.

När jag blir kissnödig har jag allt jag behöver


Nu blev jag lite pigg faktiskt.

#1 - - ten:

jag vill åka med!!!!!!!!

#2 - - Mari:

Skit i allt vad du vill - till och med mitt på stan - men skit för allt i världen inte i att skriva i bloggen!

#3 - - Mattias Sigurdsson:

Ibland är resignation av nöden. Som att byta grepp på redskapet man har i sina händer. Men det ska vara på sammanbrottets rand och det ska vara nästan total resignation, så omfattande att man ger upp något av sig själv. Svåra saker att utröna, de där.

#4 - - Franck:

Jag säger som Mari ovan, skit för allt i världen inte att skriva det på din blogg, även om det är just det! Vi var i Sala i helgen och bodde en natt uppe vid Silvergruvan. När vi gick på stan och hittade den obligatoriska pizzerian och thai-hämtet (vart tog de vanliga husmanskosthaken vägen?), så föreställde jag mig dig där. Undrade om du vuxit upp där, simmat i Vasahallen (vilket säkert ingen har eftersom det inte är en simhall?), hur många gånger en skiljare (säger man så? alltså salabo) tvingas ner i gruvan, och hur många kattguldsflagor du hittat i slagghögarna?



Ja jäklar, vad ska man säga! Men din förmåga att återpigga dig är förunderlig och också något mycket avundsvärt och något att ta efter. Jag kan se oss allihop i ett långt tåg av osannolika farkoster tolka efter din permobil, lite som stumma Tati-figurer i helt egna poser - vi är med!

#5 - - wettexvärlden:

Jag hänger på tåget! Jag kan bidra med en krycka och värmedyna. Vi kanske kan göra ett tåg som slingrar sig genom hela vårsverige!

Sluta inte skriv, både för din egen och vår skull.



Puss på pannan!

#6 - - Gise:

Tappade sugar och iskitna projekt finns det gott om

- fast dom ser man ju aldrig.

Fortsätt för guds skull. Och för din. Och vår.

Gise

#7 - - Otsi:

Pannpuss! Håller med alla ovanstående: snälla, sluta inte skriva!

#8 - - Jessica:

Måste säga att tanken på dig i rullstol med hygienstolen gav mig dagens skratt faktiskt! Följer din blogg och blir alltid på gott humör av den! Du förmedlar sådan positiv energi med dina ord, det är en bedrift om något!

Kram på dig trots att vi aldrig har träffats..

#9 - - Kicki:

Ärligt talat, jag vill se det där tåget i stan i sommar. Vilken bild och vilken skön grej. Heja!

#10 - - Irving:

Nu sitter jag här med min nyopererade och värkande axel och har bara en hand/arm som fungerar. och jag tänker att det är tur att du inte har ont där du sitter. jag förstår lite grann känslan av att inte kunna klia sig, eller bara göra något av det där vardagliga som man är van att kunna göra. för det är inte lätt att plötsligt bara kunna använda en arm. hur svårt ska det då inte vara att inte ha nån? så spotta du ur dig allt du behöver här till oss som finns här och lyssnar. så hoppas jag att vi kan skicka energi tillbaka till dig så du orkar en dag till. och en till. för jag är helt övertygad om att alla vi här, alla vi som träffat dig och alla som inte gjort det, tillsammans är vi en enorm källa av god energi och goda tankar till dig. jag önskar bara att det hjälpte till mer. KRAM

#11 - - ewa:

Ett turisttåg, du är härlig o så glädjande. Får man följa med på ditt turisttåg? O för guds skull sluta inte skriva din blogg! Vi är så många som läser o berörs långt in i våra själar i både glädje o sorg. Så Harpasione, tack för dina ord!

Varma tankar ewa

#12 - - O:

Sluta för allt i världen inte att skriva! Bra dagar och dåliga dagar; dina funderingar är alltid läsvärda. Ibland blir jag glad och fnissar och ibland skakas jag om. Vi som inte känner dig, och därför aldrig skulle fått ta del av dina tankar och funderingar, har ju fått en unik chans här på bloggen. För mig har du blivit en viktig person. Var rädd om dig och fortsätt bloggandet!

Puss på pannan och ha en bra dag.