Älska dig själv

På 70-talet läste min pappa en bok som hette Älska dig själv.

För mig berättade han det viktigaste ur innehållet,

har jag alltid trott:

 

Jag måste först älska mig själv för att kunna älska någon annan.

 

Jag gick på högstadiet och provade denna nya spännande utsaga på mina kompisar.

En dag på väg till slöjden på grannskolan.

 

- Hörni, (självkritiska tonåringar ständigt djupt förälskade i Krister, Hasse, Anders… ), man ska älska sig själv först för att kunna älska någon annan!

 

Svårsålt.

Jag var nära att åka på stryk.

 

Sen läste pappa nästa bok.

Där fick jag lära mig att man kan kontrollera sina känslor.

 

Så här skulle man resonera:

 

Jag kan styra över mina tankar.

Mina tankar styr mina känslor.

Alltså kan jag styra mina känslor.

 

Vattentätt.

 

Jag gillade det.

Jag la det på minnet.

Jag har använt det många gånger.

 

Det duger till att inte få prestationsångest över skrivandet.

 

När jag känner att hur ska jag kunna hitta på något lika KLOKT igen,

då tänker jag bara att jag skriver när jag har något att berätta.

Klokt eller inte.

 

När jag tänkte att jag måste säga till mina barn att jag kommer att dö,

kändes det inte alls bra.

Sen sa någon att jag kunde tänka som hon.

Att ingen vet när den ska dö.

 

(Har du samlat dina barn omkring dig och sagt till dem att du ska dö?

Det ska du ju.)

 

Även 36 kommentarer känns som ett starkt stöd.

 

Älska dig själv och tänk rätt.

#1 - - Franck:

Tack för allt du delar med oss. Det är OK, om du frågar mig, att tänka fel också. Men inte hela tiden och inte när du är nära att åka på stryk (av kompisarna). Joni Mitchel (igen) sjöng detta, som kommer för mig när du berättar så fint: "So the years spin by and now the boy is twenty

Though his dreams have lost some grandeur coming true

Therell be new dreams, maybe better dreams and plenty

Before the last revolving year is through



And the seasons they go round and round

And the painted ponies go up and down

Were captive on the carousel of time

We cant return, we can only look behind

From where we came

And go round and round and round

In the circle game



Och en totalt amatörmässig inspelning från 1972, där Joni röst lyser, hittar man på



http://www.youtube.com/watch?v=X5HXT0bn7QY&feature=related



Det var en kul pappa. Varma hälsningar från fårägaren som nu ska till Fjärdhundra för att hämta bagge.

#2 - - Anne-Marie:

Instämmer helt i Francks tack, Tina. Och tack Franck, för allt du delar med oss! Du skriver helt underbara små betraktelser här bland kommentarerna, tycker jag.



Apropå pappor: Min far, din svärfar, sade nån gång på sjuttiotalet att han skulle utbilda sig till talpedagog, om jag inte minns helt fel. Han skojade förstås, men nu, med en hoper egna tonårsbarn, måste jag säga att jag förstår honom. Artikulera!!!



Ja, det där var kanske inte så intressant, men nu har jag i alla fall berättat något, klokt eller inte.

#3 - - HME:

"Älska dig själv" - jag läste den, efter min bror som köpte den. (Det hade jag aldrig kunnat med..). Det var ett lite magstarkt budskap för en trettonåring, jo. Och det har jag heller inte brytt mig så mycket om under livets gång. Man måste få vara subjekt i sitt eget liv liksom.



Var det inte "Sikta mot stjärnorna" som kom sen? Jo just det - med budskapet att man faktiskt kan välja bland sina känslor i rätt hög grad. Jo, det påverkade mig en hel del. Att inte samla på oförrätter, att undvika prestige (här skulle mina barn protestera samfällt), att inte vara långsint, osv. Men ändå försöka se när man far illa av saker andra människor gör, och göra något åt det.



Eller som du nu gör, du väljer att konstatera och kartlägga allt det negativa men samtidigt glädjas åt att du inte har jättemycket ont, att du har din man och dina barn (och en tacksam läsekrets) och att du trots allt lever och får uppleva saker med de dina omkring dig. Och vad skulle bli bättre av ett annat förhållningssätt? Jag kan inte komma på något.



Och ändå är det så fantastiskt att du gör det - att du kan!



Kram,

H

#4 - - mAria:

Det är först när man har berövats sin handlingskraft och valfrihet som man egentligen kan uppleva och uppskatta sig själv och livet.

Vilken generös pappa! Min pappa läste inte böcker men han berättade i varje teknisk detalj hur en telefon eller en radio fungerar. Det var hans röst jag behövde höra.

#5 - - simon:

#6 - - simon:

det är kanske inte det lättaste från en bok att höra hur man kan leva med sig själv, min pappa hade också böcker hur alltihop hängde ihop med våran personlighet och beteende och är vårt eget fel, jag avskyr såna där one two three lösningar från hollywood, då blir jag nästan hellre frireligiös .....oké kankse jag känner en viss aggressivitet mot såna böcker, papporna gör det bäste de kan.

#7 - - Mattias Sigurdsson:

Tipsar om Cecilia Frodes sommarprat. Handlar mycket om en kärleksfull far.

#8 - - Irving:

Jag tror mer på att man måste älska sig själv för att kunna låta någon annan älska en. Men det är intressant att de där böckerna kunde skapa ett sånt ståhej.

#9 - - Mattias Sigurdsson:

Irving: Inte konstigt alls! Det var nytt då. Ja alltså... i vår kulturella kontext.



Men det är sant, att ta emot är att ge. Det upptäckte jag med mina hundar. Först när jag ödmjukade mig att sätta mig på huk och tog emot deras slick och gos och hela det där jobbiga hundkärleksköret... så började min kärlek strömma tillbaks till dem. När jag högmodigt stod upp och klappade dem skedde inget sådant utbyte.



#10 - - Mattias Sigurdsson:

Nyss såg jag en i en bokhandel en insamlingsbössa från en kristen hjälporganisation som ville ha pengar under måttot "att ge utan att vänta sig något tillbaks". Vilken missuppfattning! Den som ger måste också vara ödmjuk nog att ta emot. Det måste cirkulera, ju. Annars sätter jag mig i guds ställe. Jag kan inget ge, bara vidarebefordra.

#11 - - Sus:

Ibland är det skönt att skriva, bara för att. Det behöver inte vara så klokt. Jag tror att många av oss vill läsa dina texter i vilket fall, när du ger oss en glimt av ditt liv. Din tonalitet gör att du höjer dig över de bloggar jag läser dagligen.



Att älska sig själv är inte det lättaste, det känns det som det skulle gå lättare om någon annan håller med men det blir ju liksom som en ond cirkel då. Får helt enkelt jobba på det där och det går helt klart åt rätt håll.



Kram från Sus