harpasione

En del assistenter läser här, andra inte.

Tror jag.

Finns mycket att skriva om personlig assistans.

Jag skriver bara om assistans i allmänhet.

Skulle förstås inte falla mig in att kommentera enskilda assistenters arbete här.

Mina assistenter är snälla, empatiska, duktiga, måna om mig

och olika.

Just nu skriver jag mellan fyra och sex på eftermiddagen.

Då är ingen assistent här.

Jag sitter vid datorn och familjen hjälper till med det lilla som behövs.

Flytta en fot.

Bred över en filt.

Bara sitter.

Bara är

mittibland.

När klockan närmar sig sex känner jag att jag måste börja vilja något igen.

Vad ska jag nu vilja när assistenterna  kommer?

Det känns så.

Det brukar lösa sig.

Behoven har hopat sig.

Behöver på toa, behöver vatten och mat.

Assistans välkommen!

Det är så det är,

både tyngd och lättnad.