Musik
Jag har Spotify.
En aning distraherande.
Kul att söka på olika ord och namn och få fram de mest fantastiska låtlistor.
Gamla favoritartister finns förstås också.
Och nya.
Varför fastnar man ofta för musiken (kläder och annat också för den delen) som man gillar en viss ungdomlig period av sitt liv?
Är det starkare känslor då än någonsin? Men det är ju inte alltid så positiva känslor.
Gärna tips på vad jag ska lyssna på!
Men inte för gammalt och inte för soft.
Apropå gammalt.
Klassisk musik lyssnar jag aldrig på.
Den är stum, den talar inte till mig
och det retar mig.
Något som jag vet att andra människor kan njuta så av,
längta efter en speciell sonat eller symfoni.
Kanske läsa en biografi om Bach?
Ann-Sofie von Otter sa i sitt sommarprat att han är kungen av kompositörer.
Eller har de en nybörjarkurs på P2:s hemsida kanske?
Fler tips?
Mitt tips:
När kvällen kommer sök på Godnatt och börja med Kyss mig god natt sergeant! med Sven Arefelts orkester.
Innan jag lägger mig ska jag lyssna på Sven Arefelts orkester, som jag aldrig hört talas om!
Man måste inte tycka om all musik eller ens en kategori förstås. Vill du prova tre minuter och femtiofyra sekunders klassisk musik kan du prova att söka detta på spotify "John Dowland Seven Teares" och första låtvalet som är "Lachrimae or Seven Teares: I" med Dowland Consort. Jag har ingen koll på gänget som spelar, men det låter som tidstypiska (1500-tal) instrument, vilket ger det en speciell klang.
Jag tror musiken hjälper oss att minnas, som en Madeleinekaka i toner ungefär. För mig är musiken som en Kungsväg till olika epoker (i mitt liv och jag kanske ska förtydliga att jag trots allt bara går tillbaka till 1900-talet). Och till känslor.
Nu när Spotify finns kan jag äntligen ta reda på hur hon låter hon som pratade om förra året (du var och lyssnade på en konsert) - Gudrun?