Störd

Jag tycker du beskrev problemet glasklart, Jenny.

 

Tack för musiktips. Fortsätt!

Just nu Povel Ramel.

 

Jag stör mig på när folk missunnar sig själva det goda,

när de säger att de vill göra saker de mycket väl kan men gör det ändå inte,

när de begränsar sig själva i onödan.

 

Kände bara för att tala om det.

#1 - - Mari:

När du nämner Povel Ramel måste jag än en gång få slå ett slag för Balladen om enögda Elin framförd av Birgitta Andersson och skriven av just Povel.

#2 - - jenny:

jag lyssnar just nu på moas skiva med latino låtar :) För tankarna direkt till siwans aerobic....appropå begränsningar så har jag begränsat mig själv från motion nu och en tid framöver. Klart jag kan om jag verkligen vill, men guuud så betungande med hela denna kagge släpandes!!

#3 - - Mattias Sigurdsson:

De sista entusiasterna! Helt klart min ramelfavorit. Jag får hjärtknip (glatt hjärtknip) varje gång jag hör den. Hur Povel och Wenche vågar vara barn fast de är vuxna.

#4 - - Mattias Sigurdsson:

Ramels skapande har förresten en hel del gemensamt med ditt. Humor och ordekvilibristik och sånt förstås. Men inte bara det. Också den mörka fonden. Han har sagt att hela hans skapande är ett sorgearbete efter både föräldrarnas död i en bilolycka när han fortfarande var ett barn.

#5 - - Franck:

En liten gissning hyfsat grundad på en del erfarenhet, är väl ändå att den typen av självmissunsamhet du talar om, sällan förekommer. "Jamen varför gör du inte det då!", är väl en naturlig irritation över den typ av klarsyn (om andras belägenhet) som du talar om. Men om vi försöker sätta oss i andras kläder, så upptäcker vi både overta (synliga för ögat) 'hinder' och koverta (osynliga för ögat) 'hinder', som vi vid ett vardagsslarvigt getöga inte upptäckt ('hinder' för att de kanske inte är hinder för flertalet, eller för oss själva). OK, låt säga att vi hittar en fullare bild, är det bara leverera en bredsida "Jamen gör det då (givet denna fullare bild)!"? Ja, det kan man väl göra, och kanske nån får stöd i det. Min erfarenhet är nog att många är hindrade, just för att de upplever ett hinder och svårigheter att göra det de talar om (och har säkert föreställningar om vad det skulle kunna få för gruvliga konsekvenser om de försökte sig på det). Listigare är då, enligt mig, är att sitta och resonera med vännen, om det är en sån, om hur d e ser på det hela och försöka sortera lite i det. Fastän vi benämner en företeelse med samma namn (samma ord), så kan det ändå ha helt olika innebörder för olika människor. Ta ord som folkets park, buss, bil och hus. Trivialt? Ordklyverier? Om man sätter sig och försöker komma på tio betydelser (i vid mening) av varje ord, så återstår ändå ett antal man själv inte tänker på. D e t är spännande, nej inte som ordlek, utan varför det betyder detta för den människan! Och kanske närmar vi oss då en förståelse av den människans 'hinder', inte det uppenbara ohinder jag själv upplever. Då är det lättare för oss att hjälpa till vid 'sortering' av omständigheter, fenomen. Och ändå ska vi vara glada och tacksamma för den där kusinen vi har som alltid vräker på med sitt "Jamen GÖR det då!". Vem vet när vi är mogna för det? (Men det är inte självklart att vi är mogna för det.)



Just nu har jag f ö hittat Gråtlåt'n, en Bingsjölåt, som finns på Spotify (sök "Jag nu den pärlan funnit har", den finns med på den skivan): det är nåt sturskt och trösterikt i den gråtlåten, obändigt som livet självt.



Dina dagsedlar är utmanande, varierade och nydanande - det är kul att vara med hos dig, jag tror det är därför vi är här.

#6 - - Mari:

Spotify är fantastiskt! Alldeles nyss lyssnade jag på "När rädslan tar farväl" med Åsa Jinder. Om du tycker om den och tycker att du dessutom kan tänka dig något ännu softare, så lyssna då på när hon sjunger "I den stora sorgens famn". Vemodigt och vackert.

#7 - - Mari:

Spotify är fantastiskt! Alldeles nyss lyssnade jag på "När rädslan tar farväl" med Åsa Jinder. Om du tycker om den och tycker att du dessutom kan tänka dig något ännu softare, så lyssna då på när hon sjunger "I den stora sorgens famn". Vemodigt och vackert.

#8 - - Mari:

Hoppsan! Föregående var inte ett fuskigt genvägsförsök till kommentarrekord, utan berodde på att det först dök upp ett ERROR och därefter blev det dubbel utdelning helt automatiskt(!)

#9 - - Mattias Sigurdsson:

Franck: Självmissunnsamhet inte vanlig? Skojar du... Jag skulle vända på det. Hur många unnar sig faktiskt det de är värda?

#10 - - Franck:

Marrias: Jag inser att jag vart långrandig, men poängen var "den typen av självmissunsamhet" (som baseras på ett lojt gnällande endast). Självmissunsamhet är i bred mening, jag håller absolut med dig, ett av våra särmärken. "Den är inte mörkret som skrämmer oss, det är ljuset" ungefär skrev Nelson Mandela. Vi är rädda för vår storhet, menar han, tror jag. Med storhet menar han nog inte att vi alla har en dold Kejsare/Kejsarinna inom oss som vill ta över, utan just att vi fruktar vår potential.



Nackdelen med att bli långrandig, är att det kan bli grötigt, men själv tyckte jag förstås att jag var glasklar.



Så för att summera; vi är självmissunsamma, men som betraktare missar vi ofta det komplexa mönster av faktorer som låser den andre. När vi hurtigt ropar 'GÖR det!', kanske vi är till hjälp, kanske inte. Om vi sätter oss in i andras situationer och ser mer av deras faktorer, så kanske vi kan vara till hjälp på ett mer långsiktigt sätt. Måhända levererar vi fiskspön (verktyg), inte bara den dagliga fisken.



Ursäkta långbänken här, ville inte att det skulle missförstås, ett viktigt ämne som det är.

#11 - - Franck:

du heter ju Mattias, inget annat!

#12 - - KaosJenny:

Klokt fundering, missunnsamhet mot sig själva... Har man lite tid så är den intressanta frågan alltid varför gör du det inte... en fråga förstås bör ställa sig själv också när man blir för gnällig. Tack Harpasione

#13 - - Raggoparden:

Jag tycker Franck skulle ha en egen blogg! Inte många som törs (eller orkar) ens fundera över vad som begränsar oss.applåd

Åh ja, spotify. Bidrar med det mesta av Winnerbäck.

#14 - - Mattias Sigurdsson:

Det avsnitt av radioprogrammet "Kalejdoskop" som ligger ute nu avslutas av en bossaversion av Tove Janssons/Erna Tauras Höstvisa, framförd på portugisiska. Jag, stackars utlandsboende svensk, blir så gripen att jag inte vart jag ska ta vägen. Följer tråden, och luskar upp att artisten heter Miriam Aïda, bor i Malmö och att hon just har gett ut en skiva med bossatolkningar av den nordiska visskatten; Letras ao Brazil heter skivan (och den ska jag ha!). Bästa spåret, enligt DNs recensent, är tolkningen av Povels Den sista jäntan som på portugisiska blivit A ultima sambista.

#15 - - Mattias Sigurdsson:

Jag hittade hennes hemsida: http://www.myspace.com/miriamaida



Där kan man höra "Med ögon känsliga för grönt" i bossaversion. Jag säger dådé. Dådé dådé.

#16 - - Mari:

Tack Mattias för musiktipset. Å, vad njutbart och vackert!

#17 - - simon:

hej, fin röst hittar man här http://www.youtube.com/watch?v=WyOJ-A5iv5I