Jag drunknar

 

Trycket i duschen, matkonsistens, kissnöd, kalla händer, sneda fötter, packningslista.

Ett träsk av vardagliga detaljer.

Ju mer jag trampar desto mer sjunker jag.

 

Mina tankar kvävs i vardagsträsket.

 

När kommunikationsförmågan krymper

blir andelen:

”fötterna fram”,

”kittlas på näsan”,

”ryggen höger”,

tyvärr allt större.

 

En kamp

för att inte helt tränga undan

de nya tankarna,

de viktiga orden.

 

Det roliga, det givande,

det som sprätter.

 

Inget unikt för mig.

 

Men tydligt för mig,

när precis allt jag säger,

utom ja och nej,

måste skrivas ned.

 

Min låtsaskompis, Harpa Sione,

hon tänker

och hon flyger.

 

Tur det.

#1 - - Ylva L:

F J! (d v s för jävligt att du ska ha det såhär!)

MEN - tänk att vara så otroligt klok och finurlig, så bra på det där med ord och tankar att du kan tänka precis så avancerat. Och ibland - tack och lov - skriva ned det så att vi andra dödliga (ha ha) får läsa det.

#2 - - Raggoparden:

Hur gör du? När du skriver?

(Ja, rent praktiskt alltså. Inte hur du gör för att skriva så fantastiskt bra, det behöver jag inte veta).

Om du ursäktar den påflugna frågan. Fast du kanske har sagt det nånstans och jag har kanske missat det trots att jag tror jag läst allt?

#3 - - Karin:

Jag beundrar dig så att du orkar hålla humöret uppe. Vet hur jobbigt det är när mina mycket lindriga besvär (i jämförelse med dina) gör att det är svårt att prata och säga rätt ord. När hjärnan matar fram ord som är nästan rätt men inte helt. När man är för trött att förklara detaljer men behöver hjälp. Att då behöva skriva varenda liten skitsak man behöver få hjälp med.... 1000 upplyftande kramar /Karin

#4 - - Franck:

Ja, dina ord gör att vi närmar oss det som händer dig och lite kan jag ana din belägenhet. Men du ska veta att om det också är så, att du mer sällan kommer till att skriva dina dagsedlar, dagsverser, så väntar vi lite till. Vi vet att de kommer.

#5 - - MB:

Bara några små uppmuntrande höstblommor från mig till dig. Du får tyvärr tänka dig dem... =)

#6 - - O:

Tänker på dig och sänder en varm hälsning!

Puss på pannan. ;)

#7 - - Ylva:

För en vecka och en dag sen dog en kär kollega och vän till mig i bröstcancer. I måndags var jag på mammografi. Igår ringde de från sjukhuset och ville absolut träffa mig, klockan elva idag. Men då kan inte jag sa jag. Jo, det är viktigt sa sköterskan och jag fick boka om och krångla.



Jag och min man tillbringade ett dygn med att planera för det värsta. Det var så det kändes. Hon, min kollega dog ju fast ingen hade trott att hon skulle göra det. Ingen.



Jag gick dit idag, tog nya bilder, satt i väntrummet och tänkte på begravningar. Och på att det vore kul att ge ut en bok innan.

Sen träffade jag doktorn och hon log när hon kom in. Sade uppsluppet att nu skrämde vi dig visst.

Bröst är krångliga saker. Det är inte alltid de låter sig fångas på röntgenplåtar. Det ser helt normalt ut.



Det låter så fånigt men efteråt kändes det som att jag fått livet tillbaka. Jag vill dricka champagne och flyga som Harpasione.

Jag tänkte mycket på dig också under det där dygnet. Jag önskar dig en doktor kunde stega in på ditt rum och säga att "nu skrämde vi dig visst".

Och så är allting bra igen. Som vanligt, men ändå inte.