Vätskor
Jag har problem med balansen.
På kvällarna kan jag vara så törstig så det är rent människoplågeri
att se någon på tv ta ett glas juice.
Ni anar inte vad det dricks på tv om kvällarna.
Att Man och Barn sitter i soffan med vin, te, oboy, vatten …
gör inte lika ont.
När de dricker är det nästan som att jag dricker själv.
Jag har slutat dricka.
Vatten i knappen på magen.
Vatten med sked efter maten för att skölja munnen.
Gott med sked när jag får lust.
Lite vin, lite saft, lite öl…
Fjuttigt är det med sked.
Längtar efter en munfull, en klunk, sticka ner huvudet i en hink med öl…
Törstig på kvällen
för sista glaset vatten tar jag klockan sex.
Sista kissningen halv nio.
Sen ska jag hålla mig till åtta på morgonen.
Eller inte?
Det har gått bra länge men på sistone har jag blivit panikkissnödig mitt i natten
eller på morgonen.
Före åtta.
När man inte får bli kissnödig.
När man inte kan stiga upp själv.
När den enda man kan beklaga sig för är Mannen som redan har nog med bekymmer och ont om sömn.
När man inte ens kan knipa nåt vidare.
Är det konstigt att det ilar till?
Är det konstigt att man får panik?
Jag krampar så benen skakar.
Idag var jag och hämtade två paket,
nej inte blöjor,
inkontinensskydd,
heter det när man är stor.
Hur ska jag använda dem?
Kommer tryggheten att minska paniken och göra att jag håller mig lika bra som förut?
Eller blir jag helt slapp och skvättande?
Vete faan.
Undrar mycket hur Stephen Hawking har det med vätskebalansen.
Fråga honom! Du om någon, som är så aktiv på webben, kan ju göra det och förstå hur han menar.
Minns känslan av att vara törstig då jag gick i dialys. Minst möjliga värskemängd/dag gjorde dialysen lättare. Drämde ständigt om havet....Direkt efter transplantationen skulle jag dricka massor, 3 liter/dag. Det var jättesvårt, ångestfyllt och skamligt. Kroppen hade vant sig vid att dricka minimalt och stegrade sig mot de nya rutinerna. Kroppen är fantastiskt märklig....
Kram