Om
När jag inte kan somna ligger jag ibland och tänker på vilka maträtter jag ska laga alla vanliga kvällar när jag blir frisk. Det är trevligt.
Om jag blir frisk har jag fått ett mirakel.
Ska jag vara tyst, tänker jag, om miraklet och bara leva vidare?
Är man inte skyldig miraklet att basunera ut det, åtminstone lite?
Mirakel ska väl vända upp och ner på allt?
Jag kanske blir buddhist eller går i kloster?
Vad gör min läkare, kan hon hålla tyst?
Jag kanske får åka med henne på neurologiska konferenser världen över och visa upp mig?
Så funderar jag
och klockan blir kanske 23:23
och då tänker jag:
Hoppas jag blir frisk.
Sen somnar jag.
Underbart!