Mungiporna ner
Bara för jag hade lite torrt slem i halsen inatt kunde jag inte stiga upp ur sängen förrän framåt eftermiddagen.
det har inte hänt sen sjukhuset.
Jag får ont i mellangärdet och ryggen.
Det känns som att en vanlig människa skulle bara ändra lite ställning så skulle det gå över.
En ovanlig människa måste ta två alvedon och hänga på sina assistenter och till slut somna på sidan i sängen och sova tills solen gått ner igen och sändningen från nobelfesten nästan börjat.
Jag missade inte Silvia iallafall.
Jag är intresserad av Silvia.
Hon såg trött och ledsen ut.
Jag är säker på att hon haft en ond natt.
Hon går hem och skriver i sin dagbok : Det har varit en ond dag...
Jag lider emellanåt av svår dödsångest/"katastroffobi". Att läsa dina beskrivningar av din situation lättar ibland på detta tryck.
Din humor och dina reflektioner i övrigt, över mer prosaiska ting, känns som min(a). Kanske har jag din kapacitet, om det verkligen gäller...