Uteblev
Jag var inte där.
Inte för att jag inte orkar.
Inte för att jag inte kan.
För att det inte fanns några biljetter.
Dessutom har jag en bok att jobba med.
Jag kan röra mig utanför hemmet nu också.
Det har egentligen bara tillkommit en liten detalj.
En tantväska på hjul med en slemsug och diverse räddningsattiraljer.
En assistent kör mig och en drar väskan.
Hur länge kan man bygga ut det systemet?
Till slut kanske man fyller bussen med ett helt hov av personal och maskiner.
När jag vill ha frisk luft går jag bredvid bussen och när jag vill åka åker jag.
Jag går en lysande framtid till mötes.
Jag gillar tanken på dig med ett hov. Du är värd det! Man kanske kan kamouflera tantväskan med guldfärg eller nå't. Kram:)