Hushålle

Är det skönt att slippa diska, städa och tvätta?

Jag har inte tänkt på det.
Men om jag nu tänker på det.

Jag tyckte aldrig det var särskilt tråkigt och betungande när jag gjorde det.
Nu när jag säger till assistenterna att dammsuga och själv sitter vid datorn känner jag inte heller att jag slipper.
Och jag sitter aldrig och längtar efter att plocka ur diskmaskinen.

Ganska okomplicerat alltså.
Kan man inte så kan man inte och kan man så gör man.

Det här att inte kunna röra kroppen är absolut ett av de minsta problemen med den här sjukdomen.
Tycker jag.
Det är så lätt att få hjälp med av fordon och människor av olika slag.
För mig som bor i Sverige iallafall.

Ibland när assistenterna håller på och lyfter och flyttar och vänder och lyfter och flyttar på min kropp får jag för mig att jag bara låtsas.
Då blir jag full i skratt.
#1 - - Lisa:

Tack för svaret! Det är så intressant att läsa om vad det är du saknar och inte. Det får mig att tänka efter på vad som är njutbart, vad som är nödvändigt, vad som är jobbigt... Jag har nyss börjat skriva. Och nu är jag mer impad av dig, för jag tänker på hur svårt det är att uttrycka sig väl! Kram.

#2 - - Ann på Hbu:

"Ibland när assistenterna håller på och lyfter och flyttar och vänder och lyfter och flyttar på min kropp får jag för mig att jag bara låtsas.

Då blir jag full i skratt."



Fniss. Din stolla, vilken infernalisk förställningskonst i så fall.

Och "att inte kunna röra kroppen.

Ett av de minsta problemen"

...När du skriver sån't då börjar man tänka efter ordentligt. Prat o mat va?...eller?

#3 - - annika:

Åh ingen är som du! Kan jag få för mig att jag låtsas...fantastiskt! Jag har allt att lära mig av dig. Tack för att du delar

#4 - - Håkan (med Gerd i tankarna):

Jag skrattar och gråter igenkännade glädjetårar. Du och Gerd skulle haft mycket kul tillsammans!

#5 - - Kajsa/Spenatmamman:

När jag blev inlagd på sjukhus och fick veta att jag hade en obotlig cancer drabbades jag plötsligt av ett begär att få laga mat i mitt eget kök. Efter att jag kom hem från sjukhuset gjorde jag knappt annat än att lagade mat.



Efter 8 månader i hemmets lugna vrå har jag tröttnat måste jag säga :). Men jag är glad att jag lever än!

#6 - - KaosJenny:

härliga härliga du... på låtsas och du blir full i skratt... KRAM

#7 - - livet just nu:

Underbara människa!



Och puss på pannan. Som vanligt. :-)

#8 - - Otsi:

Puss på pannan underbara du. Tack för att du vrider och vänder på tillvaron och hjälper oss se :-)

#9 - - Eva Blomkvist:

Jag förstår inte hur dina tankar går eller vart du hittar alla ord som blir till meningar fulla av visdom. Jag fylls av beundran och gör vågen för dig i mitt inre. Du är bäst!

#10 - - Helen.L:

Underbara tankar............

så mycket värme och humor

Kämpa på!!!

Kram

#11 - - Anneli i Luleå:

Ja tänk så mycket vi låtsas i denna värld, så vi kan väl låtsas att vi låtsas lite ibland. Det gillar jag.

#12 - - Riitta:

Vilka tänkvärda tankar! Det är tydligt att vi "friska" har glömt att vara tacksamma att vi kan göra olika saker, även tråkiga. Tack än gång att du delar med dig så mycket vishet och kärlek.

Kram Riitta

#13 - - Anonym:

"Hård vinter i Örebro.."

Är det vad din bok ska heta?

Eller "Snö i ögat. Igen." För att det skulle vara "Ha, ha, jag låtsades bara" är väl ändå lite för mycket att hoppas på.. knäppis :-)?



Jag associerar lite till en skämtteckning jag såg - kanske i Larsson. Den var typ: Grottmänniskan Erk har varit infrusen i isen i tiotusen år men har nu tinats upp och sitter och signerar sina memoarer på Bokmässan i Göteborg. (Och så ser man första sidan i boken. "Dag 1. Det var fruktansvärt kallt och jag kunde inte röra mig.")



Måhända kommer din bok att innehålla aningens mer...



Själv var jag i Eskilstuna för första gången i mitt liv igår. Ännu en mellanstor svensk stad kryssad. Jag gillar verkligen små och mellanstora svenska städer. Deras anrika gymnasier, musikskolor, lagom omfattande kulturliv, fina parker, trevliga invånare, friluftsområden och trivsamma överblickbara affärscentra. Jag vill helst bo i en mellanstor svensk stad så länge jag lever. Helst en med en en å genom centrum. Eller, i andra hand, vid en sjö eller havet.



Nu hem till de mellanstora barnen,

/H.







#14 - - Rebecca fd ec:

Helt underbar humor!

Jag får ofta för mig att jag bara låtsas eller leker. Leker kontor på jobbet tex.



Egentligen ville jag bara kommentera för att säga att jag tänker på dig, beundrar dig och ser fram mot din bok.

#15 - - Lotta Th:

Hushålle, som Lotta på Bråkmakargatan sa.

Jag ser också fram emot din bok.