Hushålle
Jag har inte tänkt på det.
Men om jag nu tänker på det.
Jag tyckte aldrig det var särskilt tråkigt och betungande när jag gjorde det.
Nu när jag säger till assistenterna att dammsuga och själv sitter vid datorn känner jag inte heller att jag slipper.
Och jag sitter aldrig och längtar efter att plocka ur diskmaskinen.
Ganska okomplicerat alltså.
Kan man inte så kan man inte och kan man så gör man.
Det här att inte kunna röra kroppen är absolut ett av de minsta problemen med den här sjukdomen.
Tycker jag.
Det är så lätt att få hjälp med av fordon och människor av olika slag.
För mig som bor i Sverige iallafall.
Ibland när assistenterna håller på och lyfter och flyttar och vänder och lyfter och flyttar på min kropp får jag för mig att jag bara låtsas.
Då blir jag full i skratt.
Tack för svaret! Det är så intressant att läsa om vad det är du saknar och inte. Det får mig att tänka efter på vad som är njutbart, vad som är nödvändigt, vad som är jobbigt... Jag har nyss börjat skriva. Och nu är jag mer impad av dig, för jag tänker på hur svårt det är att uttrycka sig väl! Kram.