När man börjar på gymnasiet får man nya kompisar.
Såna som man inte känt sen dagis och som inte känner ens föräldrar.
Om man tar hem en sån kompis kan det hända
att ens mamma just då hänger och dinglar i en grön sele i hallen
med rumpan bar.
Skräckscenario?
Ja, eller också säger man:
- Haha, det gör inget!
Jag instämmer helhjärtat i Sofies kommentar.
Med ett tack för ett skönt skratt.
jag har alltid beundrat dig som förälder
Så härligt!
Supercool! En eloge till den mogna ungdomen!
(Och självklart till hans mor och far som fostrat honom.)
Hade turen att få sällis till jobbet med nämnd unge- inte tyckte han att jag var typ lillsyrrans typ kompis typ mamma inte- utan vi hade en fin konversation hela vägen till skolan/ jobbet:) HEJA ER!!!
Hej jag beundrar dej verkligen!!
Och jag har en liten fråga, hur gammal/ung är
du?
Underbart (!)
Jag ler ända/enda in i själen!
Hej! Igår bloggade jag om ALS i ett långt gånget skede på min "skönlitterära" blogg. Någon som läste sa att hon trodde att du skulle gilla det. Det tror inte jag. Min huvudperson är totalt resignerad. Dessutom anser jag principiellt att man inte får blogga om svåra sjukdomar och barnsoldater och sånt, utan att ha en aning om hur det är på riktigt. Men det gör jag. Så banna och förbanna eller skit i att läsa - här är länken: <a href="http://marmoria.blogspot.com/2010/02/als.html">ALS</a>
Tack för en mycket läsvärd blogg. Ingen dödshjälp till såna som kan äta rostat bröd - bra princip, tycker jag.
Åh du har allt underbara barn!! Fattar du vilken styrka du har gett dina barn, vilket privilegium du har som mamma att kunna ge dina barn ett större perspektiv fast man självklart önskar att dom och du inte behöver uppleva det här. Men du gör med med bravur!!! Jag står upp och gör tummen upp med hela min kropp!! Faan du är så jävla cool och bra!!!!