Inget lätt val, men i slutänden skulle jag personligen hellre vara frisk och starta ett helt nytt liv någon annanstans. Man kan ju se det som att på andra sidan jorden kan man fortfarande träffa nya människor att älska och vara älskad av.
Menmen, olika människor befinner sig ju i olika livssituationer och har olika mycket som förankrar dem i just deras tillvaro.
Kanske är mitt liv alltid viktigare än något annat jag kan uppleva. Jag menar inte att just mitt liv är viktigare än någon annans, bara att det är just mitt egna liv. Jag menar då inte mitt ego och alla mina möjligheter att som helt frisk fylla livet med sex och chips och resor och rus av olika slag och en massa människomöten och dobido. Jag tänker bara att mitt liv. Jag. Mitt medvetande. Min kärna. detta är allt jag vet något om. Och knappt detta vet jag något om.
Kanske är detta jag egentligen en solitär. Jag upplever det så ibland. Och det får mig att känna stor frid. Att de jag älskar inte heller behöver finnas i min närhet för att jag ska älska dem utan de måste också försvinna till dit de nu vill på sin livsresa, vilket också betyder att de kan dö. Jag känner så för att jag redan har förlorat ett barn och det har förändrat mig.
Så, som svar på din fråga väljer jag alternativ nummer ett men inte bara för en månad utan för resten av livet.
Himmel och helvete är nog en mix körd i en Krupp-mixer och sedan serverat i ett glas kallat NUET..
Alltid har du en plats i mitt hjärta, alltid...vart du än tar vägen
Och jag försöker att där ha lite mera himmel än helvete...
Jag är i himmelen när jag vandrar i vackra Hemus i mora. Ni kan se mej där på denna länk
http://kamera.mora.se/skidstadion.php
Jag går i passgång framför fotbollsmålet omkring klockan 12...12.30...varje dag och ber för alla om läkning och kärlek...
watch me on this webcam
http://kamera.mora.se/skidstadion.php
Nu blåser jag iväg en sol till dej Tina och många varma tankar från mora
Sven Lindh
Mycket tänkvärt!! Ibland är inte svaret givet. Ibland kan jag också undra; vad är jag utanför mitt sammanhang? Kan kännas vilset och befriande samtidigt. Men för mig tycker jag ändå att alternativ 2 vinner i det långa loppet, tror jag...
Alternativ ett kulle vara säkert vara ett bra alternativ nån dag men sen tror jag att man skulle sakna sina när och kära. Tror att man är och verkar i sitt sammanhang trots sjudomar och annat. Man är den man är för att man let sitt eget liv. Det är ju det som är det fina.
Hoppas tina att du får komma hem snart till er nya villa, till familjen.
Kramar
Maggi
man har rätt till sitt eget liv och till sin egen död
Tycker att vi väljer alternativ ett, en månad borta och så får vi komma hem friska!! Fria från als, fria att leva som förr! Det vore rena himmelriket! Kram!
Jag är glad för din återhämtning! Oj, vilket dilemma; Med alternativ 1 blir jag frisk, men förlorar mitt (hittillsvarande) liv. Mina barn och vänner förlorar mig, jag är som död. Men jag är frisk och kan ta jobb och börja om. Med 2 är det som nu (?), men jag är med mina vänner, mina barn, mina nära. De gör lidandet lättare och de har ju mig kvar. Men alla lider!? Ja, hellre lidande och ha varandra kvar, än förlora. (Men om jag tänker annat ibland, så är det inte förbjudet, för jag kommer inte kunna förhindra tänkandet. Men jag agerar inte ut det, det är skillnad.) Lidandet, det låter dramatiskt men är ju ganska vardagligt för oss alla, är en del av vårt liv och fördjupar det och gör att vi förstår skillnaden. Somt lidande kan vi påverka (kvinnan flyr sin misshandlande man och tar barnen med sig), annat kan vi förmildra, men inte direkt påverka. Att tro att livet endast är frånvaro av lidande, är falsk marknadsföring. Men vårt minne är oss till stor hjälp när det kommer ihåg ljust och lägger undan mörkt. Så ska det vara.
Hoppas det blir lite av himmel att komma till det gula huset. Lycka till. Ha en bra dag.
Tror alla som varit i svåra situationer i livet gör upp de här valen. Har du sett Offret av Tarkovski (Tarkovsky?)? Den spelar upp hela dramat. Och går det att välja? Om man fick? tja, ännu en retorisk fråga. Men jag har full sympati för dina tankar. Och jag har mina tankar hos dig varje morgon. Och tänker kraft till dig. Av bara h-e!
Det behöver kanske inte vara antingen eller. Jag tror att livet är lite av varje. Både och på samma gång. Fullt av glädjeämnen och sorger. Min mamma är i himlen nu, med frid och utan sjukdom, men jag saknar henne så mycket att det gör fysiskt ont. Därför önskar jag ibland att jag kunde vrida tillbaka tiden, om så bara till slutet där jag satt med hennes hand i min bredvid hennes säng. Som hon kämpade. Hennes lidande, som skärseldar i mitt hjärta. Och hennes närvaro, som en bit av himlen i min hand. Kanske egoistiskt, eller bara väldigt dubbelt. Som livet. Varken himmel eller helvete.
mammeriet slår allt!
Du får mig alltid att både börja le och att börja gråta.
Det bästa med dig är att du är du och jag håller med Peter Karlsson i det han skriver. Du får även mig att le samtidigt som mina ögon tåras.
Jag läste ditt inlägg två timmar efter du skrev det. Nu har jag funderat länge och kommer fram tll samma svar som när jag först läste det. Båda är himmel och helvete. Vilket man skulle välja tror jag man inte vet förrän man faktiskt står inför valet, när och om det skulle vara möjligt. Varma kramar/ Ann
Jag tror du får alla att le och gråta och fundera länge och förstå,att man inte är så klok,som man hoppades.Himlen kan snabbt förvandlas till helvete/helvetet kan vara alldeles underbart jävla jobbigt.Vilken tur,att man vet vad man har men inte vad man får. Skickar ljus och kärlek till dig/Taran
Som Peter skriver Du väcker skratt och gråt. Ja, ett nytt liv någon annanstans i världen är Du värd! Och jag tror att de Dina kommer att söka upp Dig vart Du än befinner Dig!
Men ett gult hus med boende assistenter är säkert det bästa i verkligheten. Lycka till!
Hej. Om du reser bort från oss, blir det lite mer helvete här. Känn dej behövd!
Kan man säga så här (som Håkan ovan ungefär).. Eftersom nu valet inte finns så kan vi andra få fortsätta att frottera oss med dina tankar och viljeyttringar och i varierande grad din fysiska uppenbarelse. Och det är roligt och bra! Men om valet fanns...
"Du dog för att få leva.." sjöng Ola Magnell. Det handlade om annat men passar här. Du väljer att åka eller hur..? Jag tycker att jag hör det på detdär "hyran betald en månad". Du vill få använda kroppen igen till att överleva på egen hand igen. Ta jobb på en jädrans oljepalmplantage och jobba tills händerna blöder och ryggen värker och den argsinte förmannen ser nöjd ut.. Eller hur det nu skulle kunna gå till. (Det svenska medborgarskapet är väl förstås också bortsuddat i förutsättningarna.) Intressant dagdröm, även om det skär i hjärtat att föreställa sig att lämna alla..
Fast ibland tänker jag att även om man så tappade bort alla pass och pengar och söp ner sig ett tag och sen fullständigt förlorade minnet nånstans mitt i Afrika, så skulle man så småningom kunna transportera tillbaka sig till nord och välfärd enbart på sitt blekfisiga utseende..
Hmmm...jag tror att du (och vi) vet svaret....det viktigaste av allt är att älska och vara älskad!!
Hälsa ÄR viktigt, men om man inte har några kära att dela sitt liv med, så är den ingenting värd....skickar en binge med styrkekramar!