Luften är fri
Ta bort respiratorn.
Det var inte så att jag inte ville vara med längre.
Just då.
Dåliga dagar känns det annars stundtals så.
Jag ville se om min egen andning fanns där som förr.
Och efter en stund hörde man ju mina små kycklingandetag.
Vilken glädje!
Nu sitter jag här och skriver, utan respirator.
Jag har träffat en god lungläkare som sa att det är klart att jag ska andas själv så mycket jag vill,
och fått en liten näsa att sätta i det öppna hålet in i luftstrupen, så jag inte får allt damm och alla bakterier rakt in.
Jag är lycklig.
Dessutom har kuddfarbror från stockholm varit här.
Kanske har han lösningen på mitt och mina assistenters kuddproblem.
En enda kudde som får mitt huvud att luta mycket framåt fast jag ligger ner.
Jag fick prova en och ska få prova den vidare om tio dagar. Det verkade lovande.
Det här är en bra dag.
Trots allt.
Trots alla dåliga dagar. ,
Nu var det av olika skäl länge sedan jag läste här - och GLAD blir jag att se att du är med och andas och ska få flytta till ett gult hus. Och så ser jag förstås att det är mycket som är jobbigt, jobbigt och där har jag förstås inget uppmuntrande att säga.
Stort tack för att du skriver!