Ja, det gör orimligt ont just nu... Igår kväll strax efter kl 20.00 skedde det otänkbara. Det som aldrig skulle slå rot i vårt land och sprida sig. Det som sprider sig när människor upplever djup maktlöshet och saknar förtroende för den regering som styr landet, eller alternativet, eftersom allt ändå verkar gå åt helvete. Det var natten då omvända eller lurade svenskar blev en del av nynazismens väljarkår och klampade in i riksdagen med sina neanderthalliknande vrålanden och jag grät och jag känner att det är hopplöst mörkt just nu men du... Vi ska besegra dem, på något sätt måste vi och våra demokratiska politiker besegra dem. Men inte idag. idag är jag kraftlös. Idag har jag sorg. JAg håller om dig i mina tankar.
Eller också är det en chans att växa. Kris är utveckling.
Därmed inte sagt att SD inte skulle vara ett potentiellt allvarligt problem. Men, om du finner en sten: du kan låta den skada din klinga. Eller du kan använda den för att skärpa eggen. Med handen på hjärtat: har våra politiker - och hela vårt etablissemang - varit hundra procent ärliga och sanna? I den mån populism och egetintresse har förekommit så lär detta ha gynnat SD. Det leder ingenstans att peka finger. Självkritik vill till!
Bäst chans att växa och visa mognad har nu MP. Om de menar allvar med att hålla SD utanför måste de acceptera inviten från allianshåll. Ja, om det nu är en riktigt invit, vill säga. Det lär vi väl bli varse.
Det är nattetid man på allvar kan höra sina tankar. I lugnet av vetsakapen att alla andra sover. Det är då man kan låta det man inte vill tänka på komma fram i lagom doser. Så man kan orka ta hand om det så det inte blir en övermäktigt. Ibland vill man ha sina tårar ifred. Minns du för så längesedan då jag kom till dig och satte mig på din säng och sa att "nu tänker jag gråta"? Du sa "jaha" och satte dig på golvet med armarna om dina knän och väntade tills det var över. Sen var det inte mer med det, och jag vet inte vad vi gjorde efteråt. Gick ner i köket och gjorde te antagligen. Allt har sin tid.
För att falla in i politiken så håller jag med om att det är skrämmande att SD kommit fram så starkt. Och än mer skrämmande att de fått sån otrolig genomslagskraft i de val som hållits i skolorna. Jag har hela tiden trott att främlingsfientligheten på något sätt skulle ta ut sig själv. Mina barn har vänner från alla möjliga länder och i alla möjliga blandningar och jag trodde att om man lever i den mångfalden så ser man alla som lika till sist. Men det verkar vara tvärtom och jag förstår det inte. Jag hoppas ändå på att det bara är en "kul grej" i skolan att rösta¨på SD, för att det pratas så mycket om det och blir ett sånt ståhej. Att ungdomarna sen blir klarsyntare och klokare...
KRAM
Jag tror att etablissemanget får mycket svårt att komma tillrätta med SD, tyvärr. Detta därför att roten till fenomenet främlingsfientlighet i stor utsträckning står att finna i politikernas egna tillkortakommanden, tror jag. Etablissemangets självgodhet och hyckleri är det som när SD. Det vill ödmjukhet och självkritik till.
"De som alltid vill leva på framsidan" skriver Tomas Tranströmer. Om vi väljer att bara leva på framsidan men inte tar ansvar för den skugga vi kastar, ja då får denna eget liv. Som nu i SD:s skepnad.
Ett exempel, bara som en illustration till hur det fungerar: Etablissemanget har förbjudit prostitution. Rimligt kan tyckas, men har man tagit ansvar för följderna? Till på köpet definieras kvinnan i prostitutionslagstiftningen som offer, mannen som förövare. Är det någon som tror att prostitutionen kommer att upphöra därför? Inte jag. Däremot blir den råare, för nu är torskarna stigmatiserade som illegala, och vem tror ni får betala för det? De prostituerade kvinnorna, rimligen. Inte etablissemanget, som tvärtom slår sig på bröstet för sin humana politik. Trots att den är naiv och inte fungerar - tror jag! I själva verket bryr de sig inte det bittersta om de prostituerade, utan bara om sitt eget record.
På samma sätt med biståndet, som tidigare nämnts; hur många diktaturer som helst göds av våra biståndspengar, som vi envisas med att pumpa in, för en princips skull. För vår egen självtillräcklighets skull.
Det politiska och inte minst socialdemokratiska högmodet är det som, i hög grad, göder SD, tror jag.
Nu vill Maria Wetterstrand att alla partier ska bjudas in till regeringssamtal... Så omoget och korkat! Isåfall kommer det ju inte finnas något alternativ utom SD och, förmodar jag V, att rösta på om inte man är nöjd med den sittande regeringen, nästa gång det beger sig! "Alla mot SD!" Precis vad de lever på!
Är det verkligen så himla svårt att se de här sakerna?
jag torkar aldrig nåns tårar. Jag sträcker inte ens fram en näsduk.
En jättedemonstration med minst 5 000 personer pågick vid 18 vid Sergels torg i Stockholm.
– Jag vill att vi visar att vi inte stödjer rasism i vårat land, säger initiativtagaren till demonstrationen Felicia Margineanu.
Sergels torg i Stockholm täcktes av människor, efter en uppmaning på Facebook.
Runt 5 000 människor samlades. Gruppen var där för att visa att de inte stödjer att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, skriver initiativtagaren Felicia Margineanu, 17 år, på Facebook.
Läser jag i Aftonbladet.
Det finns hopp, tack vare de unga!
95% röstade på andra partier än SD, det innebär trots allt nästan alla mot SD. Även om jag förstår din synpunkt Mattias, att motståndet mot SD kan verka som näring för dem, så tycker jag inte att vi ska lägga ner det (motståndet).
När tårarna torkat, eller vi slickat i oss dem som vår näring, kommer en ny dag. Många ungdomar är aktiva i motståndet och visar det bl.a. på Facebook. Nu går jag och lägger mej och tänker på dina ord och tårar Harpasione tills jag somnar.
Man kan, om det tillåts, torka bort tårar med en varm hand. Om din inte funkar så kan min göra det.
Din, blogg och ditt radioprogram får minnen att vakna, Harpasione.
Du är fantastisk! En riktig hjältinna.
/Ulla-Carins dotter Ulrica
Håkan: Klart att man måste bjuda motstånd. Men fokus måste såklart ligga på den egna visionen.
Håkan: Vad jag menar är att om man gör SD till projektionsskärm för egna brister och tillkortakommanden så kommer man bara att stärka dem. Tyvärr är det precis vad man kommer att göra, tror jag. Sahlins tal på valnatten tyder på det; nu jävlar ska man stå upp mot SD, liksom. Hon har tappat initiativet till alliansen, ska hon nu tappa det till SD också?
Jag påminner om hur man bör hålla i en tvål: i öppen, vilsam hand, inte krama den hårt för att kontrollera den.
Det är inte lätt.
Att vara för snabb med att torka bort tårar kan vara som att förminska sorgen, inte tillåta det ledsna. Men jag tänker också - en varsam hand som torkar....kan vara ett sätt att deltaga, ett sätt att lyssna, visa kärlek. När man vågar dröja i det svåra.
lakoniska ord säger mer än bla bla bla. Harpasione: du har förmågan att säga mycket med lite. Hoppas du mår bra. Här finns en som tänker på dig varje dag
Självklart har du rätt att gråta. Vara både arg, ledsen och rädd. Gråta så länge du vill.
Sedan...När det känns bättre.
Jag tänker mig en mjuk, tunn näsduk. Nystruken! En färg som matchar dina naglar, ditt nattlinne eller lakanet. Någon som kanske blåser lite försiktigt på kinden och en lätt mjuk hand som varsamt torkar bort tårarna för att det inte skall bildas saltkristaller. En puss på pannan!
Såklart ska vi gråta när vi är ledsna eller förtvivlade och visst är det svårt att låta bli att torka tåren hos den andre. Det måste ju inte betyda att vi vill ha slut på det. Beröring är naturligt för oss, en självklarhet när nån är ledsen, men som vi respektfullt kan hålla tillbaka lite om det är bättre.
Jag är inte heller så alarmerad av SD, det är Landskrona som flyttat hem till oss; tråkigt, jobbigt, energikrävande. Men nu måste vi ta oss an denna utmaning och tacksamt luta oss mot krafter som EXPO, som hela tiden pekat på dem. SD ställer frågor som är jobbiga, låt oss ta dem på allvar.
Detta är ingen tvål, det är en kinesisk fingerfångare; ett smart rör av flätade bambublad eller gräs. Du stoppar in fingrarna mot varandra från varsitt håll och när du vill ta ut dem, så stramar röret åt. Ju hårdare du drar, desto starkare stramar röret åt. Enda sättet att få ut fingrarna är att...........slappna av, föra fingrarna längre in. Då först kan du tråckla ut fingrarna om du vill. Leksaken finns på riktigt, användes i Kina förr på riktigt också. Men naturligtvis är det en metafor. De problem vi står i blir svårare att lösa om vi spänner oss; genom att slappna av kommer vi både problemen och lösningarna närmare.
Det ordnar sig, men vi får väl jobba lite för det.
tänk att Ulla-Carins dotter läser din blogg. Jag tycker det är fantastiskt. Hur gick det med Sörens mamma?
Jag gillade verkligen det inlägget, Francke. Fullt av tillförsikt och förtröstan, i motsats till de domedagsstämningar som piskas upp här och var - till SP:s och autonomas fromma. Och leksaken var ju alldeles sagolikt pedagogisk, en sån skulle jag verkligen vilja äga. Och gärna skicka en till var och en av våra partiledare också.
Det här klippet bara måste ni se! Kärleken övervinner allt.
http://www.youtube.com/watch?v=B24qxWPPVbM&feature=player_embedded
Om jag hade röstat på fp istället så kanske detta inte hade hänt, de hade bara behövt några röster till från Göteborg, är det mitt fel att sd får inflytande nu?
Om jag hade röstat på fp istället så kanske detta inte hade hänt, de hade bara behövt några röster till från Göteborg, är det mitt fel att sd får inflytande nu?
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
ge mig mod att förändra det jag kan
och ge mig förstånd att inse skillnaden."
Försöker man styra alla tänkbara scenarier blir man galen. Det var nog bäst som skedde. Om inte annat blir vi alla ordentligt utmanade nu och tvingas ta fram de rätta argumenten från sina rätta platser. Om vi reagerar med avsky och förfäran lär det gå som med Franckes fingerfälla: vi fastnar. Vi har fått en anledning att reflektera och en chans att växa. Tar vi den?
Jag hamnade på din blogg av en slump, imponerades sååå av din kämpaglöd och kärlek till Livet...trots din svåra sjukdom...och stannade kvar för att njuta av och tänka över dina fina inlägg!
Men tyvärr kommer detta att bli mitt sista inlägg och även sista "titten" in här på din blogg...:((
Pga en annan läsare, som öste illvilliga öknamn och
hånfulla inlägg över en del av oss...."krösamajeri" och "prusseluskor".....eller hur var det??
Ja, det är bekvämt att förkasta och förringa andras åsikter....istf att respektera och sakligt bemöta dessa!
Du som säkert vet vem du är, kanske skulle försöka
acceptera att det finns andra människor med andra erfarenheter..."att en människa är beredd att dö för sin åsikt betydet inte att den är rätt" (okänd).
Men jag önskar både dig och bloggens ägare en ljus och lycklig framtid...kramar Siss
PS. behövs inget svar på detta inlägg, eftersom jag inte kommer att kika in för att läsa det....:)DS.
Ok... ingen tvekan om vem det där var riktat till...
Undrar bara varför hon valde att ta åt sig, vad jag vet har jag inte riktat någon kritik mot hennes inlägg...?
Jag måtte vara en god iakttagare, skicklig analytiker och säker prickskytt.
Tina, om du tycker att jag stör ber jag dig att tala om det. Jag uppfattar mig själv som en frisk röst där ganska många - långt ifrån alla! - suckar patetiskt, men det är vad JAG tycker det. Självklart vill jag inte bli dig en black om foten på något sätt.
Ju mer jag tänker på det desto mer börjar jag tro att SD faktiskt har rätt i en sak: det behöver röras om i den svenska grytan!
... och ska rätt vara rätt så har jag inte kallat någon vid öknamn, vad jag vet. Jag har talat om krösamajeri, alltså om en hållning, inte en egenskap. Herregud, som om inte jag själv vore värsta krösamajan till och från!
Och vad gäller Prussiluskor så underströk jag särskilt att jag inte tyckte nån varit just en sådan i den här diskussionen.
Eller hur Siss? (Jag tror inte alls att du kan hålla dig ifrån att läsa det här... ;-) )
Man har all rätt att begråta...begrunda...begråta...nattetid, dagtid, all tid! Lika väl som man kan skratta måste man kunna gråta! Alla känslor måste vara ok...hur ska man annars orka! Du ger mig styrka hoppas att vi alla som läser kan ge dig lite styrka...styrka att både skratta och begråta!! Många kramar till dig!!