Struntprat
Jag blir rädd att ni bloggläsare blir besvikna på boken.
Det är ju liksom bara bloggen.
Lite kondenserad.
Men det har ni väl förstått?
Så undrar jag om ni har förstått hur mycket som egentligen hände på sjukhuset i september?
Att det var då jag fick hålet i halsen och respiratorn har väl kanske inte undgått någon?
,Men att det var då jag fick dubbel assistans dygnet runt,
och då jag inte kunde ge ifrån mig minsta lilla ljud,
Och då jag alltså måste ha datorn framför mig även hela natten,
därmed då det visade sig att jag pratar i sömnen med datorn!
Det kanske ni inte visste?
Visst är det konstigt att jag drömmer, vaknar till, tittar på datorn och känner att jag måste skriva något.
,Oftast känner jag liksom att jag är vaken och att ingen kommer att förstå vad jag säger.
Ändå måste jag.
Inatt sa jag Podgorica. Som är huvudstaden i Montenegro.
som kommer sig av att vi håller på mycket med Seterra i dagarna. Men vad jag drömde vet jag inte.
En gång drömde jag om en häxa. Vaknade till och sa:saga, till förvånad assistent som undrade om hon skulle hitta på en saga på stående fot. Allt för att vara till lags.
Visst är det konstigt+!?
vad spännande att höra om hur du har det!
Inte skulle vi bloggläsare kunna bli besvikna på boken! Den kommer ju att vara fylld av dina tankar! :)
Vi ser framemot den!
KRAM