You NEVER walk alone... Vet du väl, Tina.
Graven? Tänker du hamna i en sån? Inte jag. På sin höjd resterna. Med eller utan tillhörande bilder.
Fantastiska underbara Tina!
Har just kommit hem efter en 20 dagars resa utan tillgång till dator. Klickar på din blogg på min favoritlista och läser allt jag missat och alla kommentarer. Och märker att det inte bara är jag som är galen i din blogg.
Någon gång har jag tänkt att det kanske är själviskt och fel att glädja sig så åt den. Lite som att utnyttja någon annans belägenhet. Istället borde man kanske bli ledsen. Men nu vet jag bättre. Du tar oss alla med på en otrolig resa. Som du ofta säger: alla kommer att hamna i en liknande situation på något sätt förr eller senare. Alla är rädda och försöker borttränga. Det som jag är mest rädd för är kanske maktlöshet, att inte behövas när man själv hänger på andras hjälp, att vara liksom meningslös. Och du visar att man kan just då vara så viktig för andra. Åtmistone om man är Tina. Vilken lättnad att det överhuvudtaget är möjligt.
Och innehållet är viktigast. Strunta i den perfekta formen. Dina texter har hittills varit vackra som poesi. Men strunta i mellanslagen och felfri stavning/gramatik, bara innehållet kommer fram.
En stor stor kram!
Hm...gillar tanken med trollsländan.Min pappa var hängiver golfspelare. jag stoppade ner en golfboll och en peg i hans urnas hål före jordfästningen. Lite samma tankebana tror jag,
Det är klart, att när jag tänker på Gerd, och på dej, så tänker jag en del på döden, men ändå mest på livet.
När det gäller graven, så har Gerd inga tatueringar, men en silvervarg i ett halsband,(Här på Kroppefjäll går vargar. Vi såg bara spår, men jag vet av spåren att vargen sett mej!) Och så har hon bröllopsklänningen, en röd! Ringen ligger tillsammans med min i en fantastisk keramikburk. (Bilder från verkstaden på Gotland: www.leonette.com )
När det gäller livet, med eller utan sjukdomen, så är boken "Tisdagarna med Morrie" av Mitch Albom en bra instruktion. Jag läste den första gången långt innan Gerd blev sjuk.
Vackert formulerat - och en vacker tanke. Evigheten är ju helt obegriplig, samma svindlande perspektiv som att rymden är oändlig... Man kanske inte är skapt för att inse vidden av oändlighet, utan för att fokusera på "här och nu"... det där som emellanåt också är så svårt att göra när man ständigt är på väg - från eller till...
Du lockar fram tankar och eftertankar....
Håller med Mattias, jag ska inte heller hamna i någon grav. Först frystorkning av kroppen och sen vet jag inte riktigt.
Trollslända tycker jag passar dig helt absolutely perfekt! Jag tänker ju alltid på dig i första hand när jag ser en trollslända. Och på att du lärde mig hur man får dem att sitta still en stund.
I andra hand tänker jag på Mattias galopperande över ängar med vida blå bomullsshorts och glasögonen på svaj :)
Kommenterade just en artikel om Helene Billgren. Hennes inköpslista är fin. Trollslända skulle passa dig bra. För risken är väl stor att en god sås inte riktigt blir så vacker som man tänkt sig?