Rapport

Fjättrad, VID hemmet av hettan.
Bussen på festival.
Tänker mest på döden.
På att jag tröttnat nu.
Vad är det jag stiger upp till,
Tänker jag när jag stiger upp.
Det hettar.
Så vänder det lite,..
Lite törst, lite hunger...

Och så kommer gustav, och påstår att Han Vet varför Han fått als!
Närapå intressant att leva.
Varför gustav?
Se kommentarerna på förra inlägget.
#1 - - O:

Håll ut ett tag till! Alltid kan man få lära sg något nytt.

Visst skulle det vara intressant att få veta vad Gustav vet/tror om orsaken till sin ALS.

Fläktar lätt med en solfjäder :)

#2 - - Ann-Marie Alexandersson:

Borelia...känns långsökt. Till slut spelar det väl mindre roll vad allt beror av. logik, orskak-verkan hör nog inte hemma i verkliga livet. Alla ska dö, både du och jag. Vill du stiga uppåt ska du göra det men jag tror inte du skulle trivas bland molnen. Nej, för mig är du är och ska förbli det kloka trädet som vi kan luta oss mot. Trollsländan har kommit nu och hälsar till dig!

#3 - - Åsamamman:

Jag stänger av.

Orkar inte med alla konstiga kommentarer,

behandlingsförslag som folk säger är lösningen.

Mycket bottnar i deras egna rädslor, tror jag.

Vi ska alla dö, det är säkert.

Ibland längtar jag, att få vila...

I söndags vart jag rädd.

Glad att du finns,

ger mig EN anledning att att slå på datorn idag/ikväll

OCKSÅ...



#4 - - Håkan (& G):

Borelia som utlösande faktor tycker jag inte är helt främmande. Gerd hade anti-kroppar mot borelia och hade alltså haft en sådan infektion utan att vara rikigt medveten om det. Men hon hade bröstcancer i ALS:ens början också. Vad som är orsaken till det ena eller andra eller om det alls har ett samband är väl något att fundera på. För Gerds del trodde väl ingen på samband. Och för den som kommit långt i sin ALS är det kanske mer aktuellt på vilket sätt det ska sluta än hur det började.

Men visst är det fel att Gerd och du som är mest nyfikna inte får stanna och se hur det går! Eller orkar du hålla ut ett tag till?

#5 - - Mattias:

Jag läste en så gräslig skildring av tortyr häromveckan. Den finns i Ivo Andrics "Bron över Drina", om någon skulle ha lust att bli lika illa berörd som jag. Befann mig ombord på en buss gjorde jag också, och den började ringla ner mot havet. Jag kallsvettad och mådde illa.



Temat låg kvar i några dar och liksom vattnades ur, sådär som det gör. Det fasansfulla framstod efterhand som mindre ruskigt. Men framförallt förstod jag hur lite själva döden förtjänar vår fruktan. En sån befrielse att få bli av med huvudet, snabbt och lätt, under vissa betingelser! "Döden tänkte jag mig så..." skrev Bo Setterlind så vackert. Ja DEN döden är då inget att frukta.



Gå du, när det är så dags, Tina. En uppmuntran som jag lika gärna kan rikta till mig själv, eller till vem som helst som läser detta.



Ändå vill jag uppmana dig att orka lite till, även om det just nu verkar vara ett flämtande liv du lever. Förväntningarna har du kanske redan nedskruvade till det minsta; eller kan du skriva ner dem ännu mer? Desto större blir ju då förundran, och förundran har du ju talang för. Kanske kan du utveckla förmågan än mer? Ta det som en utmaning! Vem vet vad som väntar bakom nästa krök? Kanske något som motiverar en ganska lång tids halvliv?



Kram! /Mattias

#6 - - Åsa:

Jag lider med dig! Men jag förstår att jag inte på lång väg verkligen kan förstå hur du har det.

Vill bara att du ska veta att du hjälper mig när jag inte kan sova på natten. Jag inser att det inte är något problem...



Kram

#7 - - Gudrun. G:

Om man visste vad som orsakar alla sjukdomar finns risken att ingen vågar stiga upp ur sängen. Dagligen gör vi dödsfarliga saker medvetet eller omedvetet. Ändå inser jag intresset av att veta i din situation. Tänk om alla som har ALS kan meddela dig olika saker de tror kan påverka så kan du med ditt vetenskapliga kunnande samanställa det och dra ngn slutsats. Din hjärna är ju frisk och klar. Kram.

#8 - - Marcela:

Hej Tina! Jag instämmer fullständigt med Mattias! Du har tagit på dig ett viktigt "uppdrag"; nämligen att förmedla hur du, din själ känner och tänker när den blivit instängd, inmobiliserad i din kropp! När du berättar om dina innersta tankar och känslor får vi värdefulla insikter som hjälper oss att också uthärda livets prövningar och snåriga vägar, att förhålla oss till andra människor och bli mindre gnälliga, förhoppningsvis bättre människor...



Det är så lätt och bannalt att säga "skam den som ger sig", men vad har jag för rätt eller legitimitet att säga var gränsen går för vad andra ska tåla? Vad är hållbar smärta? . Du är min hjälte, Tina. Glöm inte det! Puss på näsan!/Marcela

#9 - - Margareta:

Hej svejs! Jag lyssnade på ditt sommarprogram där du delade med dej av så många kloka tankar. "Alla ska vi dö, men ingen vet när"... mycket tänkvärt. Jag har ett boktips "Döden är livsviktig" av Elisabeth K-Ross. Den är lättläst med intressant budskap och kan hjälpa till på många sätt. Kloka "skrivare" kan man inte få för mycket av. Jag hoppas att du ska fortsätta att dela med dej av dina tankar, det är tillsammans vi alla vandrar...

#10 - - Skramlan:

Sylvia Browne skriver också intressanta böcker, tycker jag i alla fall. Har bland annat skrivit Mellan två världar, Livet på andra sidan, med flera. Man får ju välja själv hur man vill tro, själv tror jag på tidigare och kommande liv samt annat inom detta.

Tycker också det är ok att försöka hitta orsaker till div sjukdomar för att kanske finna på lösningar.

Ska läsa den här boken, så tack för tipset!

#11 - - Taran:

Kloka kommentarer till ett viktigt inlägg!Det är väl interaktionen med alla,som blir så viktig när de fysiska krafterna försvunnit?Och du har en så viktig roll i samspelet Tina,säkert med alla,som du kommer i kontakt med!

Och i framtiden kan man säkert kolla på generna och se,vilka sjukdomar man kommer med stor sannoklikhet att få;nutidens krämpor(när man har alla slags besvär utan bot nu)får fina namn och förebyggande behandlingsmöjligheter etc.Ingen kommer att undra,hur just jag fick den här skiten utan kanske bara avböja förebyggande behandlingar och "testa" hur sjukdomarna känns!?

Och:tillsammans är man faktiskt mindre ensam.Skönt att du kliver upp Tina!Vem vet vad som väntar bakom nästa krök,som Mattias skrev;eller vem?Kram/Taran

#12 - - Mattias igen:

Jag säger som Skramlan: man väljer hur man vill tro. Varför plåga sig själv med att stänga dörrar till det ovetbara, som många gör? Särskilt när så mycket empiri stöder tesen att livet faktiskt fortsätter på andra sidan.



Nån som uppmärksammade Christer Fuglesangs självmål i pressen idag? Han skulle bevisa homeopatins verkningslöshet genom att ta en överdos sömnmedel. Jag tror inte på homeopati, det är inte det. Jag kan inte svära på att det verkningslöst heller, även om mina dubier är starka; bortsett kanske från placeboeffekten, och DEN ska man inte förakta! Men poängen är den att CF utgår ifrån skolmedicinens eget tänkesätt; en överdos av skolmedicinskt sömnmedel skadar kroppen. Men varför skulle de reglerna gälla för homeopatin? Försöker CF säga att en medicin som inte dödar i större doser är en dålig medicin? I själva verket pekar han ju ut bristerna med den medicin han själv förespråkar. Jag tyckte det var lite roligt att en man med så mycket utbildning kan vara så korkad. Även om det inte direkt hör till ovanligheterna att det är på just det viset.



Lite om hur vi väljer, sådär... Som man ropar i skogen får man svar. Bäst att ropa klokt! /Mattias

#13 - - Ann:

Läste just Gustavs blogg som han länkade till för att få svaret på varför han fick ALS. Intressant teori om Borelia som han har. Såg också att han hittat två artiklar om människor som tillfrisknat från ALS - hope inspiring - som Gustav skriver. Jag är glad för varje dag du orkar stiga upp och varje rad du skriver i bloggen. Kram Ann

#14 - - KaosJenny:

Hm, att säga att jag förstår känns som förmätet (det är det där med att man aldrig kan förstå någon om man inte knallat runt i deras mockasiner). Jag tror att känslan är naturlig och att du kommer att gå när det är dags. Underbar är du Tina som delar med dig, det är stort. KRAM

#15 - - Håkan (o Gerd):

En kort kommentar bara med ett boktips till, även om jag inser att ni är många som redan läst den. Mitch Albom "Tisdagarna med Morrie"



Albom skriver om sina möten med sin lärare Professor Morrie Schvartz. Mötena formar sig på sätt och vis till professorns sista kurs, om att leva och att dö. Allt i ljuset av Morries framskridande ALS.



Jag läste den första gången därför att en elev jag hade ville presentera den och diskutera. Man lär så länge man har elever. Det var långt innan Gerd fick ALS

#16 - - Taran:

Ett boktips till(med video på nätet:thelastlecture.com):Randy Pausch "Den sista föreläsningen".Den handlar om vad han får med sig från sin barndom,livets glädjeämnen,drömmar som blir sanna;om allt han vill,att hans barn skall veta om sin svårt sjuka förälder och viktiga upptäckter i dennes liv.

På tal om professorers sista kurser.Här blev det en sista föreläsning,som miljontals människor hade sett på nätet innan boken kom ut 2008.

#17 - - Anonym:

Dumt av mig att kalla Christer Fuglesang korkad. Det hade räckt med att säga att resonemanget var korkat. Nån skulle kunna få för sig att säga "den som sa det han var det". Och det brukar vara sant...



Vad jag menar är bara att det är trist när den föregivna vetenskapens raster läggs över allt, så att det försvårar för människorna. Framförallt när det kommer till frågor av själisk natur. Därmed inte sagt att inte alternativmedicin måste tåla granskning. /Mattias

#18 - - Skramlan:

Jag själv tror på naturläkemedel och tycker det är synd att inte sånt och homeopati får mer plats inom sjukvården. Det borde finnas mer valmöjligheter för den som vill inom sjukvården och hypnos och själslig terapi tror jag också på.

Soliga kramar och en underbar blogg!

#19 - - Franck:

Ingen av oss kan väl bedöma Gustavs upplagda studier, låt det rulla på (och om du vill be nån hålla koll på det utan att besvära dig med det, om du inte vill). Ge inte upp! Din belägenhet är trång, minst sagt, ingen av oss utan din belägenhet kan väl förstå. Men som flera säger; det finns alltid nåt nytt att se, lära och förmedla! Kanske är det värsta biten på stigen hittills, vad vet jag, men håll ut - bussen kommer hem, svalkan kommer, vi kommer tillbaka till datorerna och vi som läser dig, vi kommer alltid tillbaka. Att vara 120 kan inte vara kul alltid, kanske väldigt sällan, kan man jämföra detta?

Ibland kan jag känna att jag gjort tillräckligt, men har inga planer på att lägga ner såklart! Det är bara en särskild nöjdhet i det, särskilt när jag ser barnen, att jag för egen del uppnått det jag ville.

Många kvällsbrisar till dig!

#20 - - Linda:

Alla ni skriver så klokt och fint. Tina, jag älskar dina ord. Din bok är fantastisk och din blogg är det bästa som finns att läsa. Kram