Dövörat

Jag har vaxpropp!
Gud, va taskigt det känns att bli berövad halva hörseln.
Men det går ju att bota. Ha, för en gångs skull.
Två ögon och två öron, det är ju i stort sett vad jag har kvar.

Vaxpropp!
Liksom som om någon ville påminna mig om att vara tacksam för det jag har...
#1 - - Åke Åström:

Man får vara glad för det lilla. Det hjälper då i alla fall mig att ha den positiva synen.



Kram och tack för perspektiven du ger / Åke

#2 - - Läkarkandidaten:

Har träffat ALS-patienter på neurologen den här veckan. Jag beundrar dig för din blogg som är så full med humor, och inte minst för att du över huvudtaget orkar skriva den. Med ögonen! Vilken förebild du är.

#3 - - Mattias:

Nog påmind?



Annars... http://www.youtube.com/watch?v=2eMkth8FWno

#4 - - annika:

Puh! Kanske kunde det varit värre??? Nä, jag är tacksam att det går att fixa. Puss!

#5 - - Anmaja:

Ja jisses så det kan bli.

Du fixar det nog. ;-D



Måste tillägga att du är fantastisk,

men vad är alternativet?

Sitta på kammaren och tjura?



Anmaja

#6 - - Ylva L:

Som skämt är det kul, i bästa Monty Python stil, men som verklighet...?



Hoppas att de fint och varsamt gör dig hörande på båda öronen igen. Snart dessutom.

#7 - - Mattias igen:

Kände jag dig inte som jag inbillar mig att jag gör, Tina, hade jag nog inte vågat göra den galghumoristiska kopplingen.



Med risk för att slå över åt andra hållet och bli olidligt förnumstig skulle jag ändå vilja påminna om vad du faktiskt har, förutom två ögon och ett och ett halvt öra... Ditt sunda förnuft. Ditt rena hjärta. Din humor.



Till exempel.



Nu får du slå en spikklubba i hjälmen på mig om du vill.



Eller bita mig i hasorna. Om du kan!

#8 - - Kristina S:

Är det inte precis så man upplever varje skada? Plötsligt försvinner något som man har tagit för självklart och därför inte märkt. Och först då upptäcker man det och uppskattar. Och glömmer igen när skadan läkts. Om vi kunde riktigt glädja oss åt det vi har, skulle vi nog vara mycket lyckliga. Varför kan vi inte?

Men Tina, Du nämner inte att du har känseln också. Eller har jag misuppfattat?

Är det inte så att när man förlorar synen, så blir hörseln "större" och viktigare i hjärnan? Så att skadan till en del kompenseras?

#9 - - gise:

Ett av mina favorituttryck har varit:

"Man får vara glad att man inte har vax i örat"

Det kom sig av att en dam i sin sämsta ålder satt i min bil och gnällde över alla sina krämpor i 35 km och till slut klämde till med att hon dessutom hade vax i örat. Då pep en försynt medpassagerarare försiktigt:

"Ja-a man får vara glad att man inte har vax i örat"

Är glad om du har fått bort ditt vax nu. Klem.

#10 - - Skramlan:

Jo det kan ju stämma att hörseln blir viktigare när man är synskadad för man tränar ju upp den mer, det är säkert tvärtom för den som hör dåligt blir synen viktigare. Jag tror vi människor försöker kompensera det vi tappar i andra sinnen. Men man tänker ju inte på det.

#11 - - Irving:

Ja du, just vad det gäller öron och ögon har du mer än jag. Själv har jag ju ett närapå blint öga och ett närapå dövt öra. Man vänjer sig vid allt. Som du sa då jag skulle välja glasögon. Minns du?

Kram

#12 - - ulrika:

vi använder " ear candles" regelbundet just för att slippa propparna- men jäklar i min låda vad mycket skit vi har i öronen)

#13 - - Åsamamman:

Vaxproppar...

Undrar om de smittar via bloggar ?

Har en också just nu, som behandlas med Revaxsööör och bomull på natten.

Just nu brusar min syrgas extra högt på ena sidan.

Låssas att det är havet ,

- vågskvalp...