Jag gillar inte att vi är rädda för varandra
Jag var hemma med två små barn.
Jag öppnade.
Utanför dörren stod en mycket reslig ung och okänd man.
Tungt flåsande och sa
Släpp in mig släpp in mig. Jag är jagad.
Jag blev först rädd och tvekade.
Sen släppte jag in honom och ropade samtidigt in en granne som gick förbi.
Han var jagad av en psykiskt sjuk man med kniv som hotade att döda honom.
Tacka tusan för att han ringde på första bästa dörr och ville komma in.
Sen ringde han polisen och de kom och hjälpte honom.
Tack att det var min dörr.
Där fick jag se att det är inte JAG som ska vara rädd utan det är han som står UTANFÖR dörren som är rädd.
Mannen som närmar sig med hastiga steg i nattens mörker är med största sannolikhet en vänlig man som skulle hjälpa dig om du råkar ut för något.
Man blir kanske rädd
Men man måste bekämpa rädslan. Strypa den. Tänka om.
Öppna dörren!
Fortsätt med presentationerna
De är underbara
Fast det kommer ett nytt inlägg.
Det var tufft av dig att våga öppna dörren.Min första tanke var när jag läste första raderna att mannen som knackade på dörren hade konstiga tankar och såg saker som inte fanns. Men det var ju tur att du tänkte annorlunda. I staden där jag bor blev för några år sedan en liten pojke på väg från skolan, dödad av en man som var sjuk och trodde att pojken var en fiende. Jag blir ledsen varje gång jag går förbi platsen där det hände, och tänker att det kunde likaväl varit mitt barn.
Vi lever i ett samhälle som blir hårdare och hårdare med människor som mår psykiskt mycket dåligt och som skulle behöva vård,men som aldrig får någon. Psykiatrin är överbelastad på grund av att det ska sparas pengar. Vi har ju de senaste åren sett alltför många exempel på hur det kan gå när psykiskt sjuka människor inte får vård.