Kommentar

Lennart. Jag läser ALLA kommentarer.

Subway och sheraton är alldeles vanliga inslag i min vardag och inte alls någon reklam. Jag tycker det verkar alldeles för krångligt att tjäna pengar på min blogg. Jag har nog med pengar ändå.
#1 - - Taran:

Alldeles vanliga inslag,så skulle jag också vilja ha det!Jag hörde för många år sedan att det är härligt att sitta i baren på Sheraton och vänta på skärgådsbåtens avgång eller ett besök på Nationalmuseum.Jag klarar inte av sådant skoj,ni som kan ,kanske har testat?Vanliga,vardagliga grejer som folk kan göra om de vill kan jag bli avundsjuk på!Och ja Harpasione,även på dig som kan sitta och färdas i permobil ock komma till olika platser.Behövs inga kommentarer till detta!!(Please)!Avundsjuk kan man vara på olika sätt,precis som O skrev om utanför och innanför.Man kan också ha någonting kvar och mycket uppskattningsbara skatter förlorade:reducerat liv.



Jag såg Birgit Nilsson- priset utdelas till Maestro Muti häromdagen.Han berättade om vad Giuseppe Verdi hade tyckt fanns bakom hans framgångar(nej,inte en förvånad kvinna!):lavoro,lavoro,lavoro(Drottning Silvia lyssnade men reagerade inte mycket).Detsamma som syntes bakom Tranströmers diktframgångar i hans anteckningar:arbete,arbete,arbete(i Babel tillägnad Tranströmer),ändra,fila,slipa,jobba på.Det måste vara det som Voltaire pratade om till sin vän:"Jag är ledsen över,att mitt brev till Dig blev så långt:hade inte tid denna gång"



Om Pontus i "En andra chans" ännu.Jag tyckte det lät så gulligt,när han berättade om sina många goda gärningar.Han tyckte inte sig ha fått något större tillbaka som "ett land","nervceller".Man kan ju fundera själv vad man skulle vilja ha mot sina goda gärningar.Som du säger Harpasione,pengarna räcker och kanske inte ligger högst uppe på önskelistan!

Varma hälsningar till dig och alla bloggläsare från Taran!(mina kommentarer blir tyvärr långa trots att jag har tid :()

#2 - - Franck:

Att ha nog med pengar, är det samma som att ha rikedom redan? Måste jag nog själv fundera på också. Jag sitter gärna u t a n f ö r Sheraton för den delen, men missunnar inte någon att vara innanför! Också jag har kommit på att vi är 99% av oss som inte är där så självklart, typ. Men Nationalmuseum, lyllos! Tack för vacker betraktelse också från dig Taran! Med Beethoven i öronen, drar jag mig tillbaka, men kom förresten på att du hade en dagsedel till idag, H. Hej så länge.

#3 - - Theodor:

Läste din blok.... mäkta imponerad av en sådan livslust... Livet är verkligen värt att levas. Du gör det. Tack för så mycket du delar!



Men samtidigt.... jag känner sorg... Hoppades att finna uttryck för en än så litet frö av tro på livet efter. Just i ditt fall är ju värdet av det kristna hoppet så oersättligt stort! Alla vi ska dö men så stort om man kan känna den obändiga tron att Gud är runtom hur än det kan se ut...

Citerar några verser från psaltarpsalm 139 och önskar djupt att du kan ta till dig dess innebörd:

"HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3 Om jag går eller ligger, utforskar du det,

med alla mina vägar är du förtrogen.

4 Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar,

den är så hög att jag ej kan förstå den."



och från Rm.8 "Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."



Som sagt, hoppas att dessa ord kan bli till liv i dig, Tina!