Låt miraklet ske .....nästa gång du tar påtår av kaffet....
Ett mirakel, det gör vi med. Du förtjänar det om någon...
Det är ironiskt på något sätt att du som lever, mot flera odds, känner att djuren behandlar dig annorlunda och ser mer, saknar mirakel!? Frågan uppstår; vad är ett mirakel? Längtan efter det vi inte har, fast du har det inte jag har och tvärtom? Eller står det för något ouppnåligt, för att vi behöver det? Mystiskt.
Du skriver så vackert om längtan. Korta meningar som väcker tusen tankar och känslor. Jag önskar dig ett mirakel. // Karin
Ja, herregud, vem önskar inte dig ett mirakel! Pratade med gammal kompis i Storstan idag, han hade tagit sig ner till kyrkan vid sjön och suttit och pratat gudsbilder där. Han kände sig lite främmande där, berättade han, kunde ändå till slut formulera sina tvivel och sin tro, att helgedomen är naturen. Flera hade, till hans förvåning sa han, anslutit sig till en sån föreställning. Det kom för mig när jag fick följa dig till skogen. Det glädjer mig att du ser mer än förr! Jag vet inte hur mycket du sett förut, men att du är verkligt seende har jag märkt här (dagens understatement). När jag tidigare läste ur Trollkarlens hatt för K, så slog ett uns av avund över mig när jag läste om det guld som skimrade över Muminfamiljen i sin segelbåt om kvällningen: "Solen sjönk långsamt mot aftonen och de långa blanka dyningarna färgades i gult och guld. Allt blev gult och guld, seglet, båten, och de som satt i den." Det slog mig att det guldet har vi alla omkring oss nu och Kungsfågeln hon har guld samlat över pannan, som påminnelse om var vårt guld är samlat hos var och en av oss.
Tänk om mina drömmar kunde göra miraklet verkligt!
Inatt drömde jag att jag hade något ärende nära er, så jag åkte på spontanbesök. När jag stod i dörren hörde jag "Hej Ylva" och tittade förvånat runt på familjen vid bordet, tog en stund innan jag tog in att det var du som hälsat välkommen. Med din vanliga röst. Sedan tog du de få stegen fram till mig och kramade om mig lite lätt och gick tillbaks och satte dig - i en rullstol. Som vanligt i mina drömmar är du på väg att bli frisk, och det går tydligen framåt - den här gången var första gången rösten var din gamla, och gå själv gjorde du ju. Rullstolen kanske bara var med för att visa på att det hade med nutid att göra - att du faktiskt blivit frisk, och att det inte var något gammalt minne...?
Känslan jag hade när jag vaknade var så lycklig. Jag tänker inte överge den. Jag fortsätter att frammana miraklet.
Ett mirakel är något som trotsar naturlagarna. Det som inte kan hända händer ändå.
Ja så är det. Önskar dig detta och vet att ett mirakel behövs för att besegra din sjukdom. Tills det händer önskar jag dig lugn och förtröstan och det du redan har - tålamod och mod.
Ida
För en stund sen tänkte jag med glädje på biljetterna jag köpte häromdagen till Mats Eks Törnrosa på Göteborgsoperan. Av någon anledning dök du Tina upp i mitt sinne. Jag fick för mig att du borde gå på den. Härmed har jag tipsat. Här kommer en länk också: http://sv.opera.se/forestallningar/tornrosa-2011-2012/
Om detta sedan är att betrakta som mirakel låter jag vara osagt. Trotsar några naturlagar tror jag inte att han gör, Mats Ek. Men ibland tycks rädslan, pessimismen, prussiluskigheten, högmodet och de andra begränsningarna höra till det närapå naturgivna - och dem trotsar han då, med sin konst. Ja han och dansarna, förstås.
Spännande tankar i kommentarerna här. Taras trollslända och tankar om "rätta" och "orätta" mirakel, Francks om verkligt seende, Ylvas friskhetsdrömmar. Jag känner mig hemma här!
Och så naturlagarna! Vilka är de nuförtiden, när till exempel sanningen om universums maxfart verkar vara utmanad? Jag tror att samma gamla regel gäller: släppa taget, släppa taget! Om allt man tror sig veta. Sakta men säkert - osäkert! /Mattias
Jag tyckte detta lät fint:ett mirakel är en oväntad och uppseendeväckande händelse,ofta betraktad som övernaturlig eller ett gudomligt ingripande.
Fint också om att släppa taget,Mattias;och ljusets hastighet kanske är fel på 60 nanosekunder!Och då är kanske inte universum 13.7 miljarder år gammalt?!
Jag känner mig (tyvärr?!)också hemma här.Därför måste jag skriva ordet vågspel,som Francke skrev,betyder "riskabel handling".Därav "farligt" som jag citerade i en kommentar.Ord är kul nu när lekarna har blivit färre!Sorry/Taran
Naturen är ett mirakel. Jag har just varit där. Om vi alla tillsammans tänker mirakel i samma tanke som vi tänker på dig kanske vi kan få jorden att rotera åt andra hållet och vrida tiden tillbaka?
Jag är så tacksam för dina kloka tankar. De är små mirakel i min vardag.
Jag tycker så mycket om din senaste text/dikt och om alla dessa kommentarer efteråt. Det känns gott i själen. Inget att tillägga. Jag också önskar dig ett mirakel. Inget är säkert. Du är ett mirakel för oss.
Är det de nya glasögonen som gör att du ser bättre eller något annat?
jag längtar efter mirakel jag med, för din skull och för min och mina barns skull
Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram
Vi är förklädda
Tomas Tranströmer
Vad vackert du skriver. Vaknar jag som hel-häxa imorgon bitti är du en av dom som kommer att märka det först. Tack för att du skriver. Kram
Jag önskar inget hellre än att miraklet ska komma till dig!
Tack Tina för att du skriver dina fantastiska texter!
Stor varm kram!
/en trogen, men tyst, läsare
Jag drömde också att jag träffade dig och du var bättre. Du kunde röra på händerna. Jag vaknade också med en stor lyckokänsla som inte försvann direkt när jag insåg att det var en dröm.
Aldrig har jag sett kungsfågeln fast jag stått mycket stilla många gånger när den sjungit tio-femton meter bort.
Stillhet. Längtan efter stillhet.
Alldeles för mycket stillhet.
Tänk om vi kunde turas om att byta kropp med dig en dag var i månaden resten av våra liv.. Och du var fri att göra vad du ville i våra kroppar. Skulle du tacka ja till det?
Jag skrev lite om din blogg i min blogg. Gå gärna in och läs och kommentera vad som helst. Om du känner för det.
Kram! Och tack för en bra blogg! Inte en som alla andras, oväsentlig, opersonlig och vardaglig. Din är något mer, bara så att du vet.
Du verkar ha varit aktiv i drömmarnas land, för under natten dom gick besökte du också min dröm. I mitt barndomshem satt du, min pappa och jag. Vi drack kaffe och åt kanelbullar. vi pratade och skrattade, mest om ALS - som Ni båda hade lurat, besegrat. Önskar av hela mitt hjärta att det var en sanndröm. Välkommen, kaffet puttrar!
Du är ett mirakel!
Kram från Ann-Marie
Vågspel är farliga saker, så sant. Men vänner och kända emellan är vågspel en darrande möjlighet, men inte farligt. Tyckte jag sen. Ena handen vet inte senare, vad den andra sagt tidigare. Men inte vet vi var orden landar och hur de förstås därborta, på andra stranden. Ord är också lek och en trädgård att vandra och följa varandra i.
Din trädgård har blivit så vacker! När jag ser alla som följer dig där och de blomster som oväntat växer här och där, då känner jag tacksamhet över att få della detta. Och fortsätter hoppas på mirakel, såklart.
Jag har i höst längtat så till skogen.Och du tog mig dit med bara några ord.Du skapade en stämning så jag kunde se kungsfågeln,känna svamplukten och faktiskt frysa litet?!Det var ju så varmt idag?!Men jag tackar för upplevelsen!Och måste berätta om min upplevelse idag:en brun trollslända endast 30 cm från min hand i solen,på räcket.Trollsländans hela kropp vibrerade som i takt med andningen och varseblivandet av omgivningen.Det fick mig att känna mig mera levande,solen att kännas varmare och tiden att stanna vid min barndom.Det kändes lätt och viktlöst.
Undrar om livet är fullt med små mirakler som inte "är de rätta"?Eller är de önskade miraklen inte de rätta för oss?Men du,Harpasione!Du är fantastiskt rätt!!!!Du är ett litet mirakel som är stort.Tack för en tur till skogen!Kram