Variationer på smärta

HME undrar om jag skulle vilja byta och ta era kroppar. Om ni skulle vilja ha min en dag?

Jo det skulle jag kunna tänka mig.

Fast på sätt och vis är det ju det ni gör. Jag har skrivit om det förut men det är värt att upprepas.

Ni tager del av min smärta och på så sätt blir den mindre.

Idag var jag på vårdcentralen.
En extra assistent var med på inskolning.
Som vanligt turen att drabbas av två läkarstuderande.
Sammanlagt sju personer som skulle tränga ihop sig för att studera mitt stackars underliv som tydligen ser ut som en burk krossade tomater. Läkaren skrek som vanligt tills jag talade om att min hörsel är helt normal. Och skrev ut ett nytt läkemedel. Förstås. Vad trodde ni?

,Suck.

Varje gång jag sluter ögonen kommer maten. Detta kommer att bli min död. Det tär. Och ingenting hjälper.
Ingenting hjälper. Ingenting hjälper. Ingenting.
#1 - - Maggan:

Huga, nu behöver du väl inte drömma om pasta med krossade tomater i alla fall.... Hoppas förresten att de 7 medverkande läser din blogg. Kanske får jag ta en titt i helgen. Det där med att skrika gör jag också på jobbet ibland när jag har besök med tolk. Av någon anledning tror jag visst att de inget hör för att vi pratar olika språk. Jag märker det först efteråt när jag är alldeles slut. Ser fram emot att umgås i helgen.

#2 - - MB:

He he, Harpasione är rolig och du med Maggan! Visst är man lite knasig som skriker för att den andre ska förstå lite bättre.

#3 - - Taran:

Tack för ett långt inlägg,och innehållsrikt!

Jag har länge funderat på ett matbot till dig:Du verkade ju inte sakna din gamla röst,använde din inställning!(t.ex. 26.1.2008).Jag har i många år använt en sådan inställning med ätandet och den goda maten:det var då,det.Liksom mindre plågsamt mera realistiskt.Passar oss stenbockar,tror jag.Och vi är ju skapta till att ha det tufft i naturen också.Med tanke på Franckes trädgårdar,stränder,blomster och dyl.,så är han inte en vindpinad stenbock!Men en poet han också som du,Harpasione.Kram

#4 - - Mattias:

Läkare...



Vi måste verkligen hitta på nåt bättre snart. Skolmedicinen går mot sin bankrutt.



Mat: acceptera. Enda sättet. Svårt. Jag vet. /Mattias

#5 - - KaosJenny:

Ja jösses, du gör det bra och att mitt i alltihop fostra läkarstudenter också ;-)

#6 - - Ann-Marie Johansson:

Och fastän ingenting hjälper härdar du ändå ut . . .

Kram från Ann-Marie

#7 - - Taran:

Glömde säga om tankens makt vad jag också har funderat på länge:man kan,faktiskt,prova att välja ett annat mantra än "ingenting hjälper".Hjärnan är en dummare konstruktion än man kan tro.Det har ju bevisats i många studier, att människor som ofta ler utan någon särskild orsak,har mera lyckohormoner i blodet än sina ickeleende forskningsobjektsindivider..Även studierna på regelbundet mediterande människor visar positiva hälsoeffekter(lägre puls och blodtryck,större "njutningsområden" i hjärnan på magnetkamerabilder,mera endorfiner i kroppen,mindre stresshormoner etc)Nu till det riktigt "roliga".Om man tar tid 2 gånger per dag à 15 minuter och upprepar ALLTING ÄR BRA hela den tiden så tror hjärnan att det är så.Det kan bli förvånansvärt otroliga följder av experimentet(under minst 3 veckors tid brukar det krävas):man sjunger,när det blåser och regnar;man flirtar med alla;man är nöjd med sig själv och andra(!?) etc utan att tappa fotfästet,utan att ha blivit sprittsprångande tokig,utan att vara verklighetsförankrad(och alltså medveten om sina problem etc).Ville tipsa om någon vill testa och kanske tala om resultaten här på bloggen!?Man kan inte heller bli "tokigare" än man redan är även om psykologerna ogärna rekommenderar sådana övningar utan konsulteringsstöd.Jag tror att det mera beror på att de kan krävas på ansvar om psykiskt labila individer råkar ut för psykoser i samband med övningarna.Så prova inte om ni känner er osäkra på er psykiska hälsa!



Vem var det som kom med jämförelsen "en burk krossade tomater"??!!Det kanske finns 302 stycken unika bloggbesökare som kommer att ha jämförelsen i matlagningstankarna hädanefter;och alla deras närmaste inte att förglömma!Den bitterljuva hämden på Bacchus och alla hans anhängare?Det går ju alltid att utesluta vinet,ölet och pastan ur livet!



Allting är bra,trots att jag håller låda hela tiden!Min motivation är altruistisk,och jag hoppas att ni för länge sedan har förstått det!/Taran



PS Om "Sveriges samlade psykologförbund för samlade psykologer" nu skulle utesluta mig som en oseriös kommentator så kommer jag att sakna er allihopa!!!!

#8 - - Mattias:

Tankar om vad Taran sa:



Ja än sen då, vadå psykologerna har nåt att invända? Pantskallar de också! (Liksom de nyss sågade vitrockarna. Överlag.) ;-) /Mattias

#9 - - Irving:

Jag vet hur mycket maten betyder, du har alltid varit en njutare på det sättet. Önskar jag kunde trolla, (snart är det 6 december...). Och jag ser också fram emot helgen, ska bli jättekul!

Kram

#10 - - HME:

Berätta om allt du prövat, så vi ändå får chansen att ge nya förslag.

1. Har du provat allt i medicinsk väg? Den finns ju ämnen de stoppar bantningspiller som ger ökad mättnadskänsla. Lill-sonen frågade häromdagen vad det är som gör att man blir mätt och jag svamlade något om blodsockerhalter och liknande och att det nog finns de som vet bättre. Jag fattar att det inte behöver handla om mättnad/hunger men kanske att det ändå påverkar. (Kanske någon medicin du får ökar problemet?)



2. Färglägg maten när den dyker upp i oaptitliga fäger.. (chockrosa, neongrön, bajsbrun)..



3. Fyll den med akrylamider och dioxiner..



4. Låt svältande människor ställa upp sig på kö och ge bort den.. (innan du förgiftat den då förstås).



Kanske lite dålig stil att klaga på skolmedicinen här Mattias..? Utan den hade vi inte haft någon blogg att följa. Utan den hade jag dessutom varit en pappa (brusten tjocktarm) och en son (brusten blindtarm) fattigare. Jag är mycket glad och tacksam åt att den är så kapabel som den är, även om jag förstår att det är mycket jobbigt att vara helt i dess händer.



(Jag minns att jag tänkte "och här står du dagarna i ända" när jag var hos gynekologen en gång varpå jag låg och fnissade för mig hela undersökningen igenom.)



Om forskningen får jobba på kanske vi sen inte behöver något mirakel på det här stället heller. Det är den enda möjligheten. Och den finns. Forska på snälla skickliga medicinare!

#11 - - Francke:

Man är inte dummare för stunden än man själv gör sig. Pantskalle på dig själv, Mattias. Att dömma hela yrkeskårer (vitrockar och andra pantskallar?) efter några erfarenheter är knasigt; det kanske känns bra för stunden, men är inte särskilt långsiktigt hållbart. Taran, du kloka, om man bara är sig själv, använder sitt huvud (och här har vi ungefär lika stora resurser allihop, men vi använder det olika), så kommer man fram till sunda grejer, som att lura sig själv lite lagom. Ditt anslag är lite existensialistiskt enl Sartre; humanistiskt och syftande till hållningar som kan vara universella. Pantskalle ska man inte ens kalla sig själv, så Mattias, jag tar självklart tillbaka det, gick på den där negativa energin i invektivet. Inte ens du är en pantskalle;-).

#12 - - Mattias:

Vår på den här bloggen ständigt citerade Tomas Tranströmer har gått och fått nobelpris! Grattis världen! Det förstod väl alla att mitt (bara halvt allvarligt menade) baktal av psykologer ovan ändå inte gällde dem de inte gäller; minst av allt honom. "Stark som en buljongtärning". Om ett rött hus i höstrusket. Vicken metafor!



HME: Vet vi det? Att en annan medicin en skolmedicin hade uppnått sämre resultat, om den fått chansen? Nej du. Och den förnedring den utsätter människor för, när den gör så, måste man ha rätt att kritisera. "Dålig stil." Vad menar du menar med det? Låter som stå med mössan i handen i mina öron. /Mattias



/Mattias

#13 - - Mattias:

Du borde inte gått i den fällan Francke. Jag bråkade bara, märkte du inte det? Jag hade tänkt att smileysen skulle tala om det. Men skriven kommunikation är svår på det viset, det är lätt att ta miste.



Fast jag tycker att psykologin är överskattad, det gör jag. Även om det så klart finns bra psykologer. Liksom bra läkare. Men det går många mer eller mindre dåliga på en bra, det är vad jag tror.



Samt att det är en mycket ung disciplin. Vi får ta och ge den några år så kanske den lär sig på riktigt! Och samma gäller förstås även skolmedicinen. /Mattias

#14 - - HME:

Mattias: Allt som verkat fungera har väl fått chansen och mer därtill. Och allt som inte fungerar med. Placebo fungerar ju också. Synd bara att det inte fungerar lika bra när man vet att det fungerar. Där har vetenskapen verkligen sabbat något..



Mössa och mössa. Lite småsurt att förvägra folk livet bara.. Men det är konstigt vad man upplever världen olika. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en dålig läkare, bara hur många somhelst bra. Fast de finns ju. Det har jag sett på Uppdrag granskning. (Som skriver ut narkotika till missbrukare.) Och Mengele fanns. Och företagsläkaren på asbestfabriken i Lomma. (OK, jag tar tillbaka..)



#15 - - Mattias:

Jag vill börja med att konstatera att detta med humor inte är lätt. Om någon känner sig illa behandlad på grund av mina slängiga omdömen av hela yrkesgrupper så vill jag bara göra det än klarare: Det var sagt med glimten i ögat. SJÄLVKLART finns det bra psykologer och läkare! Vilken dag jag valde att ge mig på psykologer förresten! Tomas Tranströmer! Inte för att han fick nobelpriset i egenskap av psykolog, förvisso, och vem vet: han kanske var en urusel sådan??? Fast det har jag svårt att tro!!



Sitter det nån där nu och känner sig illa träffad så vill jag be om ursäkt. Det var slängigt och slarvigt att uttrycka sig så. Självklart är ni överlag inga pantskallar, även om det är roligt att påstå det! Och även om jag tror att ni inom era yrkesgrupper hyser en allmän - dock ej alltomfattande - tendens att överskatta era insikter och förmågor.



Vad gäller det övriga, HME, så skyr jag den diskussionen. Det är komplexa frågor där svaren som kommer ut beror mycket på den egna tolkningen och de egna erfarenheterna. Du försöker t ex få det till att jag förvägrar folk livet. Tack för den! Men... Nej, jag tar inte diskussionen. Jag nöjer mig med att säga att skolmedicinen i mina ögon har stora brister och mycket kvar att lära, inte minst ifråga om grundläggande människosyn. Samt att medicin som jag ser det sannerligen har andra uppgifter, också, än att vara enbart livsuppenhållande. /Mattias

#16 - - Anonym:

Jag är en sån där läkaratudent. Som alltid är överflödig och får vara med på nåder. Det är så jobbigt! Självklart förstår jag att det är ännu jobbigare för patienterna. Men jag försöker tänka på hur jobbigt det blir för dem om bara ett år när jag självständigt kommer att handlägga patienter. Om jag inte har fått vara med och lära mig innan dess. Vi är tacksamma och ödmjuka och vill inget annat än alla våra patienters bästa!

Kramar Sanna

#17 - - Mattias:

HME: Jag tycker att du ska ta dig en funderare över din slutsats, att jag förvägrar folk livet, eller förespråkar en inriktning som gör detsamma. Jag tycker det är magstarkt, minst sagt.



Sanna: Ja, om ni verkligen är det är det naturligtvis jättebra. Min erfarenhet säger mig dock att den verkliga ödmjukheten sällan talar om sig själv. "Jag känner mig så ödmjuk!" är ett konstaterande som oftast betyder motsatsen, efter vad jag tycker mig ha lärt mig. Men visst hoppas jag och vill gärna tro att du har rätt! /Mattias

#18 - - Taran:

Sanna:Jag tror att bara de mest plågade,sjukaste eller de som har det väldigt besvärligt pga sin sjukdom på något vis som tycker att studenterna kan bli för mycket,och att det säkert skulle gå att hitta patienter/cases(?) som inte redan har fått vad de tål i form av plågsamma "djurförsök".Men ni borde ju också ma litet klokare handledare som skulle ha ett sunt omdöme i valet av "bra att se för er"-patienter.Ingen skuld ligger på kandidaterna så,tycker jag.Men du måste väl ändå förstå hur det kändes för t.ex. Harpasione,när hennes "krossade tomater" inspekterades av några extra ögonpar än nödvändigt;ofta får ni ju klämma och känna också...och det kan verkligen vara pricket på tortyren:allt för vetenskapen förstås.Min bägare har väl tänkt rinna över många ggr;och man får finna sig i att bli torterad,och totalt utelämnad som objekt under er utbildning.Undra på att du har känt dig som du beskrev!Men du måste väl väldigt många ggr också ha stött på folk,som gladeligen bidrar med sitt "intressanta fall" och vill vara delaktiga i att öka era kunskaper?!



"Experimentet" som jag beskrev handlade ju inte om att "lura sig litet lagom",egenligen kanske om tankens makt som verkligen är enorm...egna val,hmm?(existentialism?)...universella hållningar,hmm?(allmänna attityder??)...humanism:ja!respekterande enskilda individer i helhet(som jag tror även Mattias älskar att prata om?!)liksom att man alltid agerar som försvarare för mänskliga värden(?!,som jag faktiskt tror Mattias också alltid gör på denna blogg)Du får det att låta så vackert Francke men experimentet går bara ut för att lura hjärnan(och dess delar)att tro på våra koncentrerade tankar(som t. ex.att "allting är bra")



Nu bespar jag er mina tankar om livets mening (enl. mig).Som Francke sade:orden och tankar är väldigt personliga nycklar till våra unika verkligheter.Och här hos dig Harpasione kan vi flytta på våra strandlinjer;kanske?,liiiitet?:en miljövänlig expansion.Tack för utrymmet(igen!!!)/Taran

#19 - - Ann-Marie Alexandersson:

ATT du står ut med så mycket folk hela tiden? Du kan väl säga nej tack antar jag när de glor alltför närgånget..

#20 - - Mattias:

Jag blir riktigt upprörd när jag läser det Taran skriver. (Glad blir jag för att du uppfattar mig som försvarare av mänskliga värden; för en del framstår jag mest som ett pain in... ja du vet... har jag en känsla av.)



Hursomhelst: Man blir inte tillfrågad, va? Om det är så, så är det tycker jag, att betrakta som ett sannskyldigt övergrepp. Och ett vågspel med människoliv. Hur vet läkarna vad en människa som redan fått mycket stryk tål ytterligare? En gammal, sjuk människa, kanske ensam, kanske deprimerad - hur vet läkarna att inte just deras instrumentella synsätt är just det som puttar patienten över kanten?



Jag undrar i mitt stilla sinne vad det egentligen är läkarstudenterna förväntas lära sig av exempelet. Är det ens i första hand gynekologi? Eller är det först och främst själva beteendet, få det inpräntat i sig att de har förkörsrätt, att patienter inte behöver frågas till råds eller om lov? Allt för bevarandet av läkaryrkets status, och för att ingen - vilket gud förbjude, som HMEs exempel väl visar - på minsta sätt ska få för sig att ifrågasätta deras roll eller kompetens! Eller komma på den tokiga idén att läkare bör vara kapabla att föra en dialog med sina patienter!



Men innan för långtgående dras, hur är det i själva verket: Frågar de om lov, ger de patienten en ärlig chans att säga nej? Till att bli betraktad i ett sargat underliv av medicinstuderande, till exempel? /Mattias

#21 - - Anne-Marie:

Jag bryter in i denna diskussion med något helt annat: Har ni hört på radion att man nu kan rösta på vem man vill ska få bli vinterpratare? Alla tidigare sommarpratare finns att rösta på. Själv kunde jag inte att låta bli att kryssa för rutan framför Harpasiones namn. Nu vet jag ju inte om Harpasione varken har tid, lust eller ork att göra ett vinterprat, men ändå.

#22 - - Taran:

Bra idé Anne-Marie!Har nu också röstat på Harpasione.Litet kan man väl prata på vintern också?

Det var en survey monkey-enkät.Jag tyckte det var litet roligt,nästan biografiskt så här på morgonen:mitt liv på en halv rad och en röst till Tina!/Kram

#23 - - Mattias:

HME inte minst:



Och så var det en sak till:



Är det läkarnas förtjänst blott och bart, eller ens först och främst, att Tina är vid liv?



Är det inte i ganska hög utsträckning hennes egen, med sin beslutsamhet och kämparglöd?



Den stöttande familjens och vännernas?



Assistenternas?



Bloggens och bloggföljarnas; det sammanhang hon ingår och verkar i?



Till och med Stenis och många andras på TV?



Övrig vårdpersonals, andra än läkare och assistenter?



Tillräckligt många för att mana fram åtminstone en smula ödmjukhet hos läkarskrået, kanske? /Mattias

#24 - - Karin:

Om det är någon tröst så tror jag inte du vill ha min kropp ;-) Blir också tittad på som ett intressant/ovanligt fall av läkarkandidater. Är för tillfället hög på kortison för att undvika ett skov av aseptiskhjärnhinneinflammation. Fick tillbringa fre/lör/sönd med att ha TRÅKIGT (bortskämd, jag vet, så har du det troligen väldigt mycket) o ligga i sängen och bara låta kroppen o huvudet vila. Trist när även huvudet måste vila, det tar ett par dagar att komma ner i det läget att stå ut med noll intryck. Ska ändå försöka följa med på en sedan länge planerad tjejresa till Phnm Penh nästa vecka. Undviker dödensfält o sådant läbbigt, då ligger jag på hotellet o vilar. Har kommit fram till att det räcker med att ha varit i Auswich (ursäkta stavningen) och att på nära håll ha upplevt vad Röda Khmererna och hela den röran har gjort för att vanställa människor psykiskt. Försöker hålla en positiv/snäll livsstil för att kroppen ska må bättre. Hjälper tyvärr inte hela vägen men delvis.

Hoppas nu den nya medicinen hjälper, fast det brukar bli biverkning på biverkning som behöver ytterligare en ny medicin... Tur att de finns de där läkarna i alla fall och mediciner!

Kram!

#25 - - Livsnjutaren H !:

Tron kan försätta berg. Ändå nådde jag inte toppen på Kilimanjaro pga höjdsjuka. Min kropp sa tydligt ifrån att jag inte skulla fortsätta.( Lyssna på dig själv och din kropp om du inte vill ta allt för stora risker.) Men ändå är jag lycklig över den härliga vandringen i 6 dagar och njöt av naturen trevliga och spännande människor.Jag behövde inte

nå toppen! Nu har jag ännu en gång mött på TRON KAN FÖRSÄTTA BERG.. men nu gället det att förlänga livet! Jag är med i en studie tilsammans med ca: 800 andra ALS patienter. Vi testar eller testar inte dexpramipexol? Vissa får placebo!Nu gäller det verkligen att lyssna på min kropp och förmedla till läkarna, alltså ett samspel. Alla är vi människor med olika egenskaper, läkarna och jag har inte alltid ordning på allt. Att vara patient kräver mycket lyhördhet, än så länge kan jag förmedla mig och talar (förhoppningsvs) tydligt om vad jag tycker och känner. Jag vill gärna samarbeta med läkare och bidraga till att hitta bra läkemedel som förlänger livet på mig eller någon annan person med en neurologisk sjukdom. Jag vill vara med så länge som möjlig..... Det klarar jag inte själv utan behöver samarbeta med alla undarbara människor omkring mig. Alla är inte alltid underbara och det är inte jag heller men det är väl så LIVET ska vara. Nu ska jag uppför mitt nya Kilimanjaro TRAPPAN och det är alltid en seger att nå toppen!

Hoppas på att klara många Kilimanjaro framöver för jag vet att det är många berg att klättra en bit upp på!!!!

#26 - - Kusin Hedvig:

Bland de strofer du skrivit som jag tycker bäst om är:

* På dagen och natten

kved jag utan tårar

som ändå bara kittlas när de rinner in i öronen

* Två grässtrån kan tillfälligt luta sig mot varandra

Faller en daggdroppe snett rasar de

för att resa sig igen vid nästa solsken

PS. När du skriver om det, minns jag farmors gula t-shirtar som det stod ”Vänlighet vinner” på! Hade glömt dem... många minnen finns undangömda och ligger latenta i ens inre.