Variationer på smärta
Jo det skulle jag kunna tänka mig.
Fast på sätt och vis är det ju det ni gör. Jag har skrivit om det förut men det är värt att upprepas.
Ni tager del av min smärta och på så sätt blir den mindre.
Idag var jag på vårdcentralen.
En extra assistent var med på inskolning.
Som vanligt turen att drabbas av två läkarstuderande.
Sammanlagt sju personer som skulle tränga ihop sig för att studera mitt stackars underliv som tydligen ser ut som en burk krossade tomater. Läkaren skrek som vanligt tills jag talade om att min hörsel är helt normal. Och skrev ut ett nytt läkemedel. Förstås. Vad trodde ni?
,Suck.
Varje gång jag sluter ögonen kommer maten. Detta kommer att bli min död. Det tär. Och ingenting hjälper.
Ingenting hjälper. Ingenting hjälper. Ingenting.
Huga, nu behöver du väl inte drömma om pasta med krossade tomater i alla fall.... Hoppas förresten att de 7 medverkande läser din blogg. Kanske får jag ta en titt i helgen. Det där med att skrika gör jag också på jobbet ibland när jag har besök med tolk. Av någon anledning tror jag visst att de inget hör för att vi pratar olika språk. Jag märker det först efteråt när jag är alldeles slut. Ser fram emot att umgås i helgen.